Nålarna & hjältinnan

Under detta konstgjorda regn
står jag under ditt
lånade paraply.
Spyr upp denna ensamhet
som jag en gång levde
tillsammans med.
En älskad ensamhet,
älskad som en daglig drog.
Och ensam stod du framför mig,
lika påverkad som jag.
Med din vita hud och långa hår
blev du min avgiftning.
Medan jag med mitt
kalkfattiga skelett blev
en längre sjukdom för dig.
Nu med 13 sprutor
och en överdos så
har kramperna och skelettet
mitt blivit något starkare.
Hur slutade det för dig?

Författare:

Publicerat

Dela: