NÄR GEVÄRSPIPOR HAR ROSTAT.

NÄR GEVÄRSPIPOR HAR ROSTAT.



Ibland så tvivlar man på att det goda verkligen finns
Man är uppväxt med det goda så länge jag minns
Har man fått en annan uppfattning nu när man är stor
Kan det vara detsamma som man fick lära sig av sin mor

Har det onda tagit över med en sådan enorm makt
Orden kan läggas fram så militäriskt i marschtakt
Kan någon blomma läggas i ett brutet avslaget gevär
Då har man kommit till en punkt att kanske vi lär

Vad vinner man om man förlorar sin heder och själ
Är det inte bättre att man försöker göra något väl
Ju mer våld som människan tar till för att nå framgång
Desto mer trappas allt upp och spiralen blir mycket lång

Till sist kan man strida för det goda här på den här jorden
Man kan försöka att intala sig själv om de förlåtande orden
Att gärningar kan vara det bästa sätt att rädda freden
Inte marschera med stora kängor skrika slagord i leden.

Man kan inte propagera för mycket av förlåtelse mot varann
Många blir förvånade att striden blev inte förlorad, man vann
Då blir världen bättre med mer förståelse och att människor ler
När gevärspipor har rostat och kan inte användas mer

Författare:

Publicerat

Dela: