När kärleken bränner och sanningen svider

Jag slutar aldrig förvånas över människors agerande, det bristfälliga konsekvenstänket. Allting skrämmer mig, ingenting blir någonsin som man föreställt sig. En gnutta hopp om lite medmänsklighet och en empatisk förmåga, är det för mycket begärt?

Besvikelsen är outhärdlig och det är bortom mitt förstånd hur vi ska klara av att fortsätta kriga. Det enda jag begär är en kamp för överlevnad, ett försök att förbättra ett liv som inom en snar framtid är icke existerande.

Men av vilken anledning ska jag hjälpa dig upp över ytan, när du inte är villig att ge det en chans. Du sviker mig på en nivå vars höjd är något jag inte kan förstå. Din vetskap om att jag själv sjunker men ändå håller mitt löfte borde du ta vara på. Istället väljer du att plantera en fruktansvärt obehaglig känsla i bröstkorgen.

Sluta fly från verkligheten för helvete, till slut kommer det en dag då ditt sista slag är kommen.

Författare:

Publicerat

Dela: