Nått

Någonstans ingenstans vid ett trä som saknar grenar sitter jag tyst och hukad med händerna pressad mot magen tunga steg närmar sig de plågade barnen.
Vinden är tyst och syrsorna ekar ingen karta en mörk himmel en bitter skog och månen gråter blod.
Jag kan inte se mina fötter när mörkret hälsar på, när skriken tar slut är Freide ute och går.
Cirkel efter cirkel steg efter steg på något sätt hamnar jag vid samma träd när solen går ner.
Ett orakel utan ögon ger mig hopp om att slippa dö leta efter den dansande kvinnan på sjöns enda ö.

Författare:

Publicerat

Dela: