Nattligt äventyr

Nattligt äventyr

Efter bara ett par timmars sömn ringer väckarklockan. Trots att han inte är utsövd är han snabbt uppe på benen. Det är bråttom att hinna till stationen innan det första tåget avgår. Han klär på sig och kontrollerar sin packning innan han ger sig av. Han tar på sig sin luvtröja, jeansen och sina vita slitna sneakers. Han stryker luggen åt sidan och drar luvan över huvudet. Innan han öppnar ytterdörren kastar han en blick i hallspegeln. Han kommer fram till stationen en halvtimme innan det första tåget går, men trots att han är ute i god tid sitter det redan en medelålders man och väntar på tåget. Så diskret som möjligt smyger han sig förbi mannen till andra änden av perrongen och smiter försiktigt ut genom nödutgången som leder in till tunneln bakom stationen. Mannen som väntar på tåget är antagligen för trött för att märka att han nyss fått sällskap.

Inne i tunneln är luften fuktig och kvav och vatten droppar från de gamla bergväggarna. Han går med lätta steg fram mot nödutgången längre in i tunneln för att försäkra sig om att den är öppen ifall han skulle behöva fly. Han känner en stor lättnad när han provat att dörren går att öppna. Han väntar en stund och går sakta tillbaka i riktning mot perrongen igen. Där står morgonens första tåg som snart ska ge sig iväg. Snabbt springer han fram till tåget och smyger sig in mellan tåget och bergväggen. I närheten av honom finns strömskenan som tunnelbanetågen får sin elektricitet ifrån. Om han bara skulle råka nudda den skulle det vara kört, då skulle han inte finnas längre. Han tar ljudlöst av sig ryggsäcken, öppnar blixtlåset och tar fram en burk krom och börjar skissa upp en bokstav på tågets långsida. Han har tänkt skriva hela sin ”tag” i krom med vita outlines och en mjuk blå bakgrund. Han fyller snabbt bokstavsfälten, och för att färgen ska spridas snabbare har han en fat-cap på sprayburken. Med jämna mellanrum håller han uppsikt mot andra änden av tåget, och han är hela tiden beredd på att någon kan upptäcka honom. Några gånger har det hänt att chauffören eller någon passagerare skrikit åt honom att sluta och då blir situationen genast mycket jobbigare. När han skrivit de fyra bokstäverna som utgör ”tagen”, sprayar han linjerna runt bokstäverna med vitt för att målningen ska få ett skarpare uttryck. Plötsligt hör han flera röster som är på väg i riktning mot honom och en känsla av stress börjar spridas i hans kropp. Han hukar sig för att inte synas. Nu gäller det att bestämma sig för vad som är viktigast, att göra målningen klar eller att inte bli upptäckt.

Efter en kort stund dör rösterna bort och han bestämmer sig för att göra målningen färdig, annars känns det meningslöst och tomt. Det enda som hörs är det pysande ljudet från sprayflaskan. Han lägger sista handen vid målningen genom att göra bakgrunden fylligare. När han är färdig betraktar han sitt verk. Längs tunnelbanevagnens sida lyser ”CLUM” i krom, vitt och blått.

Han smyger upp på perrongen igen. Nu har flera morgontrötta passagerare samlats. Några av dem tittar undrande på honom när han går förbi. Han böjer ner huvudet och gömmer sig i luvan.
När han kommer hem är det bara någon timme innan det är dags att gå till jobbet. Efter en snabb dusch, en kaffe och en ostmacka klär han på sig arbetskläderna.
Innan han ger sig iväg tittar han som vanligt på sig i hallspegeln. Han kastar en extra blick på det gula metallmärket som sitter på mössan. De svarta bokstäverna syns tydligt, POLIS.

Skriven av: Jens Carlgren