Nyårslöften som man alltid bryter

22 december
Kom just hem från Klara, som vanligt så var hennes föräldrar bortresta den här helgen också vilket gör att jag eller någon annan kompis måste sova hos henne för att hålla henne sällskap. Självklart så gör jag det, allt för att göra Klara glad och nöjd är bra. Hon som redan har allt kan ju få lite till; snyggast i klassen, stort hus, pojkvän (även om hon och Hans inte är tillsammans på riktigt så har hon i alla fall en kille på g, till skillnad från oss andra), populärast och bra betyg i alla ämnen. Så kan man beskriva vårt gäng, Klara på toppen och vi andra är hennes undersåtar, redo att lyda hennes minsta vink. Nej, ska inte klaga på Klara, jag skulle inte vara någonting utan hennes popularitet och hur tragiskt det än låter så gillar jag att det inte är jag som är där i strålkastarljuset. Undra om Klara känner så ibland… Att hon vill ha lite semester från att vara Klara.

24 december (sent)
Äntligen har alla släktingar åkt, jag gillar min släkt, men inte alla på samma ställe samtidigt. Det känns lite tråkigt nu när alla paketen är öppnade, när all mat är inplastad i kylskåpet och man inser att julen faktiskt är bäst när man är fem och inte fjorton. Även om mamma inte förstått det och går runt och säger till alla; ”Jo, men Lisa kan spela bjällerklang på piano. Seså gumman, ska du inte spela lite för oss?” Då vill man ju bara sjunka genom jordens yta för att aldrig mer återvända. Så då satt jag där och spelade bjällerklang medan hela tjocka släkten står runt mig och sjunger falskt med stora leenden. Men mitt liv kanske inte är så misslyckat egentligen, fick ett sms av Klara idag där hon sa att hon skulle vara ensam hemma på nyår (tredje året i rad!) och att hon hade bjudit in massa äldre killar från nian. Längtar redan efter nyår!

28 december
Jag och Klara var inne i stan idag, jag älskar mellandagsrean! Har hittat en topp och en kjol som får mig att se ut som att jag är äldre, nåja i alla fall så jag ser ut att gå i åttan och inte i sjuan. Jag vill inte direkt se ut att vara mini-me när niorna kommer på Klaras fest på lördag. Självklart hittade Klara något som var ännu snyggare än det jag hittade, något annat skulle ha förvånat mig. Men hon har lovat att jag kan få låna hennes linne någon gång, men självklart efter att hon har använt det och det är på gränsen till omodernt. Men jag kan inte direkt göra så mycket, Klara är ensambarn och jag har tre syskon så det är en ganska stor skillnad på vår budget. Annat ska det bli när jag är vuxen, har flyttat hemifrån och tjänar mina egna pengar. Då kan jag köpa allt jag vill ha och jag är inte längre den fulare och omoderna sidekicken. Så har det alltid varit, Klara… och Lisa förstås. ”Du kan väl komma på vår fest Klara… och juste Lisa kan ju också få komma då…” Ända sedan vi varit små och gick på dagis så har Klara alltid varit den som var lite bättre, lite gulligare och lite smartare, inte för att jag klandrar henne. Det är ju inte hennes fel att hon är perfektion ut till fingertopparna. Hon är bara en sån person som kan försova sig och ändå kommer till skolan och se ut som att hon hoppat ner från catwalken. Fastän alla vet att när hon säger att hon försovit sig så gick hon egentligen upp två timmar innan skolan började för att fixa mejken och kläderna, men det är det ingen som säger, man pratar inte om felen som Klara begår. Det är ju som en dödssynd. Men åh, nu låter det ju som att jag hatar Klara och vill henne allt ont i världen, tvärtom. Hon är min bästis för alltid och klart jag blir less på henne ibland, men hon har ett sätt som får alla att gilla henne (även jag då) och det går nästan inte att tycka illa om henne. Inte som Elin i klassen som alla bara tycker om för att hon gör sig till, Klara är inte fejk, hon är äkta.

29 december
Jag vaknade tidigt imorse och när jag låg i min säng, fortfarande helt groggy kan jag ju tillägga, och insåg att förutom familjen så har jag egentligen bara Klara och Amanda och Malin såklart, men vi vet alla tre att vi bara är fejkkompisar. Vi finns där för att fylla ut, för att vi ska bli tillräckligt många i gänget.

Skriven av: Louise