Nypon buske

Promenaden i den tysta och mörka gatan,skulle uppleva en förvandelse.
Nypon buskarna hade nästan tappat sina blad,vinter hade börja göra sitt entre,och där gick hon,den ensamma kvinna.
Hennes steg kändes tung att bära.håret blåste med vinden ock kallhet i pannan kändes fruset. Vart skulle hon gått,vart skulle hon vara,vart skulle hon ta vägen,inga vänner hade hon.
när hon gick så nära en nyponbuske gömde hon sig för att få lite värme,kylan hade kryp in i hennes kropp,ock natten hade hunnit komma ikapp henne.
Marken hade öppnar sig för henne där nypon busken var ett litet håll som hon trängde igenom,hon steg ner mer ock mer i den svarta hållet,som hade öppnar sig för henne.
Värför undrade hon att detta skulle hända henne,vad var menning med detta ?
Där nere var gåtorna ljusa,och hon hade ett eget hus,med rosor på,en cykel hade hon ,hon kunde cykla tussen mil,hon klätrade tussen mil, och ej var rädd för någonting.
Där hade hon tussen kompisar som älskade henne så mycket,och där vågade hon va sig själv inte någon annan som hon hade spela hella sitt liv.
Där heter hon någonting annat än där uppe på jorden,natten och dagar syntes inte mer.
Ddär nere var så lyckliga stunden,hon red i sin svarta häst.
När solen började gå ner i horizonten mot havet sista enda.
Djuren älskade henne det lekte med hennes hår,marsvinet lekte och pussade henne,vad konstig hon var inte rädd för någonting, men värför där uppe på jorden var hon så rädd för allting.
Plötsligt hörde hon att någon ropade på henne 'någon så mamma ' Hon visste inte att hon hade blivit mamma,eller att hon var en mamma, så ung var hon där nere.
Ropet tvingade henne att försätta gå upp för den steniga trappa.
Hon började klätra upp fast hon inte ville,men ropen tvingade henne om och om att klätra upp, men när hon tittade bakom sig då var trappan utsudda.
Hon började gråta,värför hade detta hänt henne och värför skulle hon tillbaka, när hon trivdes där nere,och va ung och utan barn.
Hon försätta att gå upp endå och när väl hade hon kommit upp, såg hon en flicka i svart håret som kramade henne så hårt så hårt.
Min dotter min dotter min älskade dotter, då gick de tillsamans hem till sig.
Då vände hon sig för att titta på nyponbuske och hållet på marken,men där var varken nyponbuske eller hållet på marken.

Skriven av: Liselott