Obekant Välbekant

Så obekant, välbekant

Känner du hur lätt man dras med i orden, vore lättare att gå på känslan.
Söker du svar?
Börja leta hos dig själv.
Våga lita på dina egna svar och bedömningar.
Lär känna dig själv, ingen lätt sak.

Vet själv inte hur.
Men sålänge du är ärlig mot dig själv, så behöver du inte bry dig om vad andra tycker.




Är övertygad om att de som söker svar hos gud och finner sina svar, fann sina svar ur egna tankar.




Det måste finnas någon universal koppling mellan människor.
Hur kan jag annars känna så starkt för någon jag bara har mött en kort stund, eller ord de skrivit.
Alla har vi olika associationer till vissa ord.
Men alla känner vi så starkt för dom.



Du kan slå mig, skära mig.
Men under alla sår läker aldrig själen.
Tynar bort av saknad.
Så varför känner jag, när saknad råder?

Varför smärtar ord mer än tusen sparkar?








Nu är allting så obekant, välbekant.

Författare:

Publicerat

Dela: