Olika små dikter från nybörjaren första gången man skriver :)

Kärleken tar hjärtan i brand och passionerade par sjunker djupt i varandras armar och åtrår varandras lust av närhet av livets sötma.

Själen sätter in en kil i hjärtat på den som inte har förmågan att få ett hjärta i brand och lider i det mörka skrymslen i själens alla rum.

Döden kommer som en befrielse när lidande kommer till sin spets och hoppets vingar faller ner som löven vid höstens intåg i människans liv och själen ingår en dimension av kärlek i väntan på ett nytt liv.

Kärleken lyser upp de mörka skrymslen som finns i själen och tänder hoppets brasa till passion till livet.

Människans hopp ger kraft till livets alla problem och själen blir starkare och motståndskraftigare mot det mörka som kan uppstå i våra själars olika rum.

Kärleken hugger fast hjärtat i ett skruv städ och känslorna spirar ut till själarnas förening till ett och utvecklas till passion.

Känslorna svallar och vidrör själens djup som när vågorna slår mot stranden och värmen av kärlek täcker en slöja över de som mottagit den.

För den som inte kärlek finns trycker hjärtat samman som ett svart hål i universum inget kommer ut och själens mur växer till granit.

Passionen kommer på en galopperande häst och ger ut sin inspiration till två älskande par.

Mörkret kommer sakta smygande i från själens små skrymslen och sätter hinder för kärlekens makt att finna ett sätt att sätta hjärtan i brand för de som inget har men det finns alltid en springa av ljus i själen som sliprar ut och ger hopp till de som inget har.

Musikens rytm bultar i gång hjärtat och kroppens rörelser får energi och blickar möts och tänder en brasa i några själar som förenas till en het passion.

Vinden vidrör huden med en kylig smekning och visar sitt intåg med höstens och vinterns goda inlevelse av närhet vid en knastrande brasa och familjer återförenas av kärlek till varandra.

Hur kan man älska sig själv när allt man ser är fulheten i sitt yttre och ingen ser den inre skönhet man bär på längst inne i ett rum av själens alla rum som man inte själv kan hitta men vet att den finns.
Döden kommer smygande som katten efter ett byte och tar ens själ med ett nafs sorgen biter sig fast i själen och hjärtat på anhöriga men övergår till saknad och glädje över att man lärt känna en sådan fin och bra själ som alltid finns kvar i minnet och i deras hjärta av kärlek till vederbörande som de när det är dags träffar igen på alstral plan.

Dina tindrande ögon lyser som stjärnorna på himlen och ger mig en stöt in i hjärtat ditt fladdrande hår i vinden ger mig en skön och härlig känsla av åtrå och ditt skratt tränger djupt in i min själ och jag känner kärlek när din hud vidrör min hud får jag en rysning av välbehag
dessa känslor har jag för dig men du åtrår en annan och det sätter in en kil i mitt hjärta som börjar blöda av hjärte och själslig sorg när jag vet att våra själar inte kan förenas till ett.

Författare:

Publicerat

Dela: