Palten

På vingliga ben som av svält blivit smala
Vår harpalt han tvekar att gå ut på det hala
Den nattgamla isen är bräcklig och skör
Så harpalten gör rätt i att tänka sig för
Nu vill det sig illa och nu kommer det trista
Trots harpaltens vikt kommer isen att brista
Man kan undra över harpaltens egna motiv
När det iskalla vattnet nu tager hans liv
Det kan ej bli värre en så, kan man tänka
Men hemma i harpaltens bo ligger harpaltens änka
Ensam hon tvingas att dia och värma sin kull
Men bristen på föda tunnar ut hennes hull
Det sorgeliga faktum är, att nu har svälten fått fäste
Och de ynkliga pipen från hararnas näste
Tystnar så sakta och nu är allt tyst och stilla
Ja hur kan det gå så här fruktansvärt illa
En harpaltfamilj har dött det stod i avisen
Vad de inte vet är att harpalten själv frusit fast uti isen

Författare:

Publicerat

Dela: