Porten

Kalla vindar
och håret flyger när jag
tar steget och går
ut i det tomma intet
för att möta evigheten

Jag hör skrik
och gråt
men vet att jag gör rätt
när jag trycker ner handtaget
på porten mot Himlen

Någon skulle kalla det att hoppa
eller att ta självmord
men jag kallar det
att komma hem

Att möta människor man
saknat så länge
att känna denna totala
fullkomlighet

Och när jag hoppade
den där dagen i mars
trodde jag att jag såg Ljuset

Jag anade inte att det var solen som speglade sig i ett fönster

Författare:

Publicerat

Dela: