Skåda morgonens dimma lätta

Den vita kyrkan sitter på sitt fält,,
vemodigt blickar den ut över skogsbeklädda kullar i fjärran.
Där, långt borta, har dimman påbörjat sin vandring upp mot skyn.
I stillhet har denna vita slöja rest sig och är påväg att lämna trädtoppar som tyst står och väntar.

Dovt slår klockan i sitt torn.
Planlöst vandrar jag genom en allé
Alléen är kantad av korta, förtvinade lindar,
likt soldater står de utmed vägen i tyst givakt.

Grus knastrar under skorna och luften är kylig mot kinden.

Kyrkklockan har tystnat.
Ett tomrum har för en kort stund efterlämnats.

Författare:

Publicerat

Dela: