Smärtans dolk

Jag omfamnas av mörker som vägrar ge vika
Som ett tungt täcke över mig det kväver
Allt utom mörkrets melankoli tycks mig svika
Det kring mig smärta väver
Smärtan har grävt djupa sår
Som aldrig läkas kan
Ty hoppet ur mig rann
Och aldrig det jag åter får
När obotlig sorg i hjärtat rår
Plågorna vill aldrig försvinna
Liksom tårarna som inte slutar rinna
Hur har jag förtjänat dessa sår
Mitt förstånd jag mist
Minns inte när jag hade det sist
Jag är bortom räddning, det är försent
För trasigt, skadat, trött och klent
Livet ingen mening har
Ingen glädje finns nu kvar
Smärtans dolk ur mig livet skar

Författare:

Publicerat

Dela: