Snöstad

Jag går på gatan i min snöstad
mellan hus av iskristaller
Ensam jag vandrar i mörkret
ensam medan snöflingor faller

Min stad är fruktansvärt vacker
Min alldeles egna den är
och här har jag allt jag kan önska
men alldeles ensam jag är

Går in i ett utav husen
stampar av snön från mina skor
ack vad det ekar och viskar
i hus där ingen bor

Men jämfort med ispalatset
är husen gråa och små
vandrar åter genom kylan
det är träligt att gå och gå

Min plats är på istronens dyna
ty okrönt prinsessa jag är
mitt ego som snöstaden skapat
kunde aldrig hålla nån kär

Författare:

Publicerat

Dela: