Steg...

Jag tar ett steg ut i världen,
för att leta efter min vän.
Bakom mig hör jag sakta
hur den tunga porten glider igen.
Jag trevar osäkert fram längs vägen,
mitt vindpinande ansikte
speglar mitt slitna inre…
mina brända känslor & min jakt på kärlek.
Jag möter mina nära,
och försöker med ett leende att dölja att
de är de enda jag har kära…
Jag längtar, jag gråter…jag önskar och förlåter
Jag vill bara finna en plats,
där jag kan sätta mig ner
och samla kraft för att ta ny sats.
Ny sats mot kärleken, ny sats mot den kvinna,
den kvinnan som styr mina tankar,
där jag i min ensamhet går och vankar…

Men jag återvänder, som så många gånger förr
till min tunga port, utan att fått något gjort.
Lika ostadig som när jag vaknade,
somnar jag i tårar…tårar för att jag är ensam…
tårar för att jag älskar…
…men inte blir älskad.

Författare:

Publicerat

Dela: