Svunna tider

När Errol Flynn red på vita duken igår,
på vägen till Santa Fe,
var det en stjärna av rent superformat
som än en gång gjorde stor succé.
Och Oliver, Stan fick aldrig någonting gjort
för allt var ett stökigt strul.
Ja, det gjordes slapstick, gags, salongskomedi.
Och Hoagy C skrev ”Stardust.”

Det är svunna tider
sen dessa stjärnor gjorde éntre,
men filmerna lever och ”Zorro”
äe endast en ur mängden man bör se.
Det episka dramat,
Steinbeck lät filmas, blev mästerverk.
När vredens vision lyfts fram, grips man
och känner sympati för John Fords hantverk.

Den kusliga ondskan är känt tema hos en
som skildrat ”En kluven värld”.
En drömmares vandring blir frisk impressionism,
i Sucksdorff bild från en indisk färd.
Och Marcel Carné målar upp ”Dimmornas kaj”
en lyrisk sorts realism.
”Jag målar det dolda bakom det som tycks ske,
moment av grym nyckfullhet.”

Det är svunna tider
sen Humphrey Bogart gjorde entré,
men ”Afrikas Drottning” ångar än
och ”Casablanca” äger viss klassisk charm.
Groucho Marxska tonen,
humor som sprudlar, är genial.
När mänsklig kontrast lyfts fram ,grips man
och känner ödmjukhet inför livssatir.

Författare:

Publicerat

Dela: