Tack för den tid jag fick

Tack för den tid jag fick

Du är inte längre den du var.
Hade du varit det om jag hållit dig kvar?
Kommer jag någonsin på det få svar?
Jag inte kommit över dig än har.
Jag tänker på dig var dag.
Allt som rör dig känns som ett obehag.
Minnena, saknaden och tankarna om dig gör mig svag.
Jag vet inte längre vem jag är.
Vet bara vem jag var.
Och att jag förlorat allt med betydelse har.
Jag vill så gärna hata dig.
Hata dig för att du får mig att känna så här.
Känner att jag inte vill leva om inte du är där.
Varför kommer jag aldrig över dig?
Kan du inte lära mig hur du gjorde då du lärde dig att hata mig?
Jag vet inte vem jag är menad att vara.
Att jag just nu gör fel vet jag bara.
Jag saknar dig, vilket jag inte vill.
Allt känns så hopplöst, vet inte vad jag ska ta mig till.
En gång var du här.
Nu är du inte längre det.
Varför kan jag inte förstå och acceptera?
Vad ska jag göra?
Jag vill ju inte mera.
Jag ständigt din röst får höra.
Dina skratt och dina leenden som aldrig är riktade till mig.
Jag ser på dig, på ett sätt du aldrig mer kommer att se på mig.
Jag älskar dig.
Men du älskar inte mig.
Jag önskar bara att jag det kunde förstå.
Acceptera och sedan gå.
Men jag fick uppleva ett underbar tid tillsammans med dig.
Så tack ändå.

Författare:

Publicerat

Dela: