Tidsresan

tidsresan


´det var i början av våren,vi jag och Eva var på väg till
paris. det var början till en resa både i det inre och det
yttre.när vi närmade oss frankrike så hade träden slagit ut.
men det var kallt,nästan bitande kallt strax utanför paris.
vi tog bussen genom danmark,tyskland och belgien.
och var i förmiddagsgryningen i paris.
bussen stannade vid den gamla oeran ,opera garnier mitt i den
brusande huvudstaden.
det var som en dröm,det är det alltid när man kommer till paris.
konstens och litteraturens stamort på jorden.
i paris är verkligen ars longa vita brevis sant.
vi gick av med andäktiga steg och gick nästan direkt in på
opera garnier,där det numera bara är balett.
operor och annat har flyttat för för länge sedan till la,opera-
bastilje.
vi lämnade en kallt göteborg bakom oss,och steg iland i ett av
europas största kulturmetropoler.
bara att resa till paris,är en förberedelse.
man reser geom år och genom sekler och genom geografin och
genom teater och poesi,genom balett och opera och genom
konsten och skönlitteraturen.
och sedan till montmatre till samma gata som där fredric chopin-
bodde med sin george sands.
d.v.s. på rue pigalle mitt i det centrala montmatre.
Där picasson höll till i sin tidiga ungdom och henry toullose latrec-
målade sina berömda målningar på gatflickorna och på hemlösa i gatu-
vimlet.
eva skrattade och log,oh paris vi måste äta sade hon och log.
och äta i paris var verkligen ett stort äventyr!
det finns ju mat ställen överallt dit man söker sig med blicken.
och det finns boklådor och museer och teatrar i överflöd.
uppe på montmatre vid sacre-coure som ligger så högt ovan allt-
där utsikten över paris är manifik.
och för att inte tala om det inre i sacre-coure!
åttio meter över marken ser man innanför den stora kupol-
byggnaden en jättebild på jesus av nazaret med utsträckta armar-
bejakande livet och alla sina barn.
vit mantel och en väldigt blå bakrund.
på midnattsmässan i sacre-coure sjöng änglarna i skyn.
förlåt,där sjöng nunnorna så vackert att själva omgivningen blev
till en nästan himmelsk förgård.
det är något helt annat än den banala verklighet som möter utanför-
på gatan.
där allt det världsliga tar över.
det är något helt annat med religionen i sverige och frankrike!
det är levande och inte dött som i svenska kyrkor.
ocks¨ligger sacre-coure så vackert högt ovan allt och nära till-
det som är osynligt för ögat.
vi kom som upptäcksresande till paris och ätervändo med ett mycket
rikare inre.
det blev så många intryck,så många saker att minnas o.s.v.
saker som inte syns för ögat men som finns i det inre på varje-
människa ´som upplever saker som lyfter upp saker till
-högre nivå.
boulevard montmatre löper som ett slingrande inferno genom denna
förunderliga stad som har sett så många av värlsdlitteraturens-
yppersta verk födas.
och dö och födas på nytt efter åratal av glömska.
vi gick och gick och gick genom hela paris inre kärna.
en resa i det yttre en resa i det inre.
precis så var det.
och jag och eva skulle inte ha något emot egentligen att bo-
i denna världsmetropol i några år.
och sedan komma tillbaka och uppleva på nytt och se och höra
igen och igen.
och låta själen blomma i fruktbar mark.
precis så var det,precis så kändes det.

Skriven av: Kenneth Insulahn