Till Elisabet

Förlåt att jag blir lite sentimental när jag ser på ett fotografi.
Ett foto på dig där du i vårsolen går, och ditt liv var en stor fantasi.

Vem vet var du finns?

Och vem vet om du minns den där kvällen vi möttes en gång.
När vi log mot varann,där vi gick hand i hand på skogens stig.

Ja, vem vet om du funnit ditt livs ideal, eller lever du ännu fri?

Förlåt om jag blir lite sentimental, när jag ser ditt fotografi.

Författare:

Publicerat

Dela: