Totalt 11 dikter

ETT OSKRIVET BREV


Jag måste skriva dig ett brev,

var kväll så tänkte jag.

Men tiden gjorde att det blev

för mig till morgondag.



Du visste att jag saknat dig

då dagar blev till år.

Du var en vän, en far för mig

där avstånd blev till sår.



I morse tog jag pennan fram,

jag tänkte bli ditt stöd.

Idag kom dock ett telegram.

Där stod att du var död.



Brevbäraren du bett var dag:

”Finns det ett brev till mig?”

Men brådskan gjorde ju att jag

ej fann en stund för dig.



I ensamhet du mötte död.

Ej vän vid sängens kant.

Jag levde livet - du led nöd.

Jag usla bundsförvant.



Min väntan blev ett sorgens bud,

om vänskapen så skön.

Vi hann ej prata mer om Gud

som delat har vår bön.



Du vän som läser dessa ord,

nån saknar dig - så skriv.

För mig blev brevet minnesord.

Mitt liv. Hans tidsfördriv.

**********

FRÅN HÖST TILL VÅR,
FRÅN DÖD TILL LIV


Nu höstens gula löv lätt dalar ner
och ljumma vindar vänder bort.
Naturens timglas nu tillkännager
att sommarn blir - likt livet - kort.

Kan död ge liv, som vårens grönska ger
och bära genom vått och torrt?
Ja, evigt liv. Då med stor nåd Gud ser
vår synd i livets slutrapport.

**********

FÅFÄNGA KOMPLIMANGER
PÅ VÄRLDENS ESTRADER


Allt SMICKER gör en överstinn,

det räddar ej ens eget skinn.

Ett ÖVERORD nu övervinn,

det räknas aldrig någonsin.



Om FAGERT TAL du lägger vinn,

kan bli till svek hos vännen din.

BERÖM på väg du fick hitin,

det öppnar ej en dörr ditin.



Det bästa finn ! Envar påminn

om Herrens LOVORD: ”DU ÄR MIN!”



**********

LJUSET I HEMGÅRDENS
MÖRKER


Mörkt är där inne,
men ljust utanför.
Ljust dock dess minne.
Jag vet nog varför.

I fönstret ej lyser
ett fladdrande sken.
Vid tanken jag fryser
- jag står så allen´.

Här kände jag friden,
hos far och hos mor.
Nu allt är förliden,
ej mer här de bor.

Och minnena flyger
till tider som var.
Än barntankar smyger
till himlen hos Far.

Hit kommer jag gärna
när högtiden stundar.
Att finna den stjärna
jag ser fast jag blundar.


**********

FÖRVÄNTAN I ADVENT


Nu stundar snart en juletid,

som kan bli lätt och tung.

Vi bidar nu en julefrid

då komma skall vår kung.



Men ytlig kännes friden,

och oviss är vår dag.

När tid är långt framskriden,

var finnes väl då jag?



Finns jag ibland de mina,

som glädjas kan runt bord ?

Finns du ibland de dina,

som tröstas av Guds ord ?



Vad mera kan man giva,

än det kära som man fått.

Må julen ej förbliva,

ett flyktigt minne blott.

**********

LJUSETS SKUGGA


Nu brinner ljus i varje hem,

för ankomsttid är inne.

I ljusets sken vi möter dem,

som etsats i vårt minne.



Vi jagat har nu julens gåva,

för att ge nån vän oss när.

Men inget mer vi kan utlova,

åt dem vi ej mer möta här.



Vid jul vi känner glädje, fröjd,

och samlas får bland vänner .

Men den som under sorg är böjd,

en ångest ofta känner.



Så låt oss stanna upp - betänka,

fast allt känns väl i rum och tid.

Må vi förbönstankar skänka,

dem som saknar julefrid.

**********

LJUSETS BUDSKAP


Snart vi nalkas livets källa,

då en vän oss föds så kär,

Må vi glädjens tår nu fälla,

genom lidanden det bär.



Låt oss glädjebudskap sända,

över land och över hav.

Om en son av Gud – den enda.

Frälsaren som julen gav.



Kärlek, omsorg han oss giver,

för var dag - för evig tid.

Och hans nåd hos oss förbliver,

då vi byter strid mot frid.



Låt nu tankens ljus få strömma,

över varje hem och härd.

Så att alla kan få drömma,

om en mera mänsklig värld.

**********

TROFASTHETENS VISSHET


När allt du ser är töcken,

och nöden känns så svår.

När varje helg och söcken,

av vemod lämnar spår.



När himlen ej tycks svara

din bön så djup och öm.

När dagens smärtan bara

vill störa nattens dröm.



Mitt barn, mitt barn var stilla,

i tystnad hörs ock ljud.

Var lugn, var lugn min lilla,

än lyssnar nog din Gud.



Du är ej vill i skogen,

han svarar på ditt rop.

Alltjämt han är dig trogen.

Finn tröst i nådens dop.

**********

ETT ENDA ORD


Ett vänligt ord kan göra gott.

Ett bittert ord ibland vi sått.

Ett felsagt ord kan skapa sorg

i hem, på jobb, på väg, på torg.



En moders ord blir barnets tröst.

Kan lyfta upp på ålderns höst.

Ett ord kan fela, även hela.

Samtal är att ord rätt dela.



Allt fick sin början med ett Ord.

För oss blev talets gåva gjord.

Så Fader lär oss nu envar

med kärlek krydda varje svar.

'**********

DELANDETS GLÄDJE


Lär oss glädjen i att dela,

och en annans börda bära.

Omsorg är att nöden hela.

Fråga - innan de begära.

Sympati vi ej tilldela

enbart våra egna nära.



Nästan vill ej be, ej fråga,

om råd emellan liv och död.

Lär varje hjärta söka, våga

att bli till hjälp som dagligt bröd.

Kärlek blir som Herrens låga,

där glädje finns i delat stöd

**********

VI SAMLAR I LADOR


Vi samlar för dagar,
som kommer med tiden.
Och ständigt vi jagar,
en tid snart förliden.

När allt vi har samlat,
vi känner oss nöjd.
Fast kring oss allt ramlat,
vi känner dock fröjd.

Må julen oss rycka,
ur drömmarna bort.
Är detta nu lycka
- den blir ju så kort?

Skriven av: Elof Granholm