tysta steg

som om det man ritade i imman på fönsterrutorna blir verklighet.
bara därför lever hon just nu.
hon har ritat något mot glaset.

tysta steg. jämn takt.
precis lika många millimeter mellan varje fotsteg,
alltid helt rakt.
hon har aldrig vinglat på stegen, det var aldrig henne polisen frågade om alkohol och det var aldrig hon som slogs av kärleken.
hon har alltid varit rak.

tysta steg mot asfalten, den är tacksam för små fötter som inte vill göra ljud.
alltid lika tyst.
hon har aldrig ställt sej upp och skrikit,
hon har aldrig gjort revolt.
hela hon är tyst som asfalten
och hon fogar sej efter världen som fötterna vänjer sej vid
de perfekta millimetersjämna stegen.

små steg ut mot verkligheten.
hon rör vid asfalten och drar upp dess minnen i fötterna och händerna och tanken.
alla som gått här kan hon se passera i revý.
hon kan höra precis vad de tänkt och se vartenda ansiktsdrag.
små steg ut på samma vägar som andra tagit,
en del rakt ut i fördärvet
andra bara till sin älskade.
inget kan få henne att skynda på stegen.
hon vet allt om världen redan,
hon har sett det
och har inget behov av att uppleva.

som om det man ritade i imman på fönsterrutorna blir verklighet.
bara därför lever hon just nu.
hon har ritat något mot glaset.

(det ser bara ut som streck,
men jag tror att det är nya vägar)

Författare:

Publicerat

Dela: