Ur ett djup

Ur ett djup.
En hemlighet större än dagen,
är att föredra vid tidens ände.

Då skådar den som har ögon,
det som inte förut fanns att se.
Framskriden ur en dimension,
alltid närvarande i sin slöja av dunkel.
För mänskligt öga,
står den alltid för bevarande,
av allt levande.

I brist på lavendel,
tar vi det som finns.
Dock utan att förvänta oss samma resultat.
Saknaden trevar efter hoppet då det fått vingar.

Ingen är mer ensam än den,
vars namn är outtalat.
Den vars steg styr mot natt,
var de än är på väg.
Mot dagens ljus eller nattens,
där det står att finna.
Ofta i form av ett ljus på en höjd,
med utsikt över världens riken.

Det lovas åt höger och vänster.
Du skall få om jag får men bara så.
Låter sig luras gör den som saknar olja i lampan,
inte ser.
Framför stängd dörr utan nyckel till ett lås,
är det försent sa han.

Författare:

Publicerat

Dela: