Vännen min

Vännen min...


Det som jag minns bäst av allt den sommaren, det var då du tog min hand.
Vi gick längst vägen som ledde mot stan. Solen sken och vi hade hela dagen framför oss, ja hela livet låg för våra fötter.
Jag kan ännu minnas blicken som vi fick av honom men jag brydde mig inte det minsta lilla, utan var bara lycklig. Det jag oxå minns väldigt tydligt var när du sårade mig för första gång, det var dagen efter och du bad att få din nyckel tillbaka. Envis som jag är vägrade jag att ge den till dig, jag skulle snart resa och den tid som jag var här skulle jag tillbringa med dig.


Festival

Jag ler fortfarande med hela mitt hjärta när jag tänker på första gången jag såg dig. Du stod i baren, drack isvatten och dina ögon förtrollade mig. Och till min stora förvånig hade vi en gemensam vän som presenterade oss för varandra. Du bjöd mig på isvatten så jag kunde inte låta bli att släppa ner en isbit innanför din tröja. Vi dansade den kvällen tätt intill varandra till dom sista låtarna, du bad att få ringa men då jag sa nej gav du mig ditt numer, du försökte kyssa mig men jag vände mig bort så du viskade i mitt öra;
Ring, snälla!
vi skildes i sommarnatten och sedan var du borta…
Jag tvekade länge innan jag slog ditt nummer ska du veta, våran gemensamma vän hade en hel del att säga om dig, och det var inga goda ord. Vi träffades och jag bestämde mig att vara försiktig men ändå ge dig en chans, människor kan väl förändras, kan dom inte det?




En natt

En natt när vi kom hem väldigt sent hade du en vän hos dig han hade tagit sig in genom fönstret, du vet nog vem jag menar, jag tycker inte om den människan, han har en sådan makt över dig, han är inte alls trevlig och han skrämmer mig. Han hade druckit, alldeles för mycket den kvällen och var väldigt otrevlig. Tillslut blev jag så arg på honom, på dig. Att du lät honom bete sig sådär mot mig och mot dig, så jag tänkte gå. Men när jag såg rädslan i dina ögon och du sa till mig; Snälla lämna mig inte nu, så bestämde jag mig för att stanna den kvällen också och det ångrar jag inte. Jag reste hem men sa att jag skulle ringa.




Telefonsamtalet

Jag vet inte hur många minuter, timmar och gånger vi har legat och pratat med varandra. En sak vet jag då att du var expert på att göra mig förbannad med ditt sätt; Att förnedra:
Kvinnor, människor och såna som inte var som du,
Jag vet inte men lika många gånger som jag har ringt har jag förbannat mig skälv för att ha gjort det och slängt på luren och tänkt att aldrig mera ska jag prata med dig igen. På nå sjukt sätt har saknaden av dig alltid blivit för stor och jag har slagit ditt nummer i hopp om att du ska ha förändrats lite gran i alla fall.




Det som vi aldrig ska glömma

Mins du natten?
Den som vi aldrig skulle glömma, då du ringde mig, behövde min hjälp mot ensamheten mot sorgen, du anförtrodde dig åt mig. Säg du har väll inte glömt. Ensam i ett rum med en pistol mot ditt huvud. Du sa; Hör mig för jag finns! Den natten grät jag 100 mil långt borta från dig utan makt att ändra världen, hjälplös, ensam, rädd så rädd för vad du skulle göra.
Du hade druckit en hel del, du försökte sluta; sa du. Jag förstod nog inte ens hälften av det du sa men du var deprimerad. Det var saker som samlats inom dig sedan du var barn, jag lyssnade, vad mer kunde jag göra. Säga hur mycket jag brydde mig om dig, att det skulle bli bättre. Att det var ditt val, låt mig hjälpa dig, hjälp dig skälv.
Jag kan sträcka ut handen men du måste ta den för jag kan inte hålla dig fast, du måste skälv vilja. Vi pratade, du pratade och jag lyssnade, hela natten, långt in mot morgon timmarna, du bad mig stanna hos dig, tillslut hörde jag att du somnade av utmattning jag hörde dina andetag genom luren hur dom blev djupare du skulle snart sova. Jag väckte dig och fick dig att lova; du skulle ringa mig när du vaknat nästa dag.



En dagdröm

Hon känner det våta gräset under fötterna, det regnar fina så droppar svalkar hennes heta kropp, han lägger sina starka armar runt henne, dra med henne ner i det svala gräset. Solen skiner och det är fortfarande varmt ute. Hon iakttar honom för ett ögonblick, sedan älskar dom med varandra i regnet…




Drogerna

Du ligger i din säng kan inte sova igen, har inte sovit på en vecka, är trött men sömnen kommer inte vars har John blund tagigt vägen?
Du tittar på burken med dom små tabletterna som du har fått tag i, du tar två stycken lägger dom på din tunga och sköljer ner med vatten. Du väntar,
Du känner din kropp, hur den sakta börjar somna in, du känner det långt ner i fötterna en domnande känsla, ditt huvud är klart, du kan inte röra kroppen, den dör sakta ifrån dig, du sluter ögona äntligen kommer sömnen som du har väntat på.




En oförglömlig helg

Vi har inte sets på två månader, det pirrar i hela kroppen när jag kliver av bussen som har fört mig till dig. Du är på väg för att hämta mig. Jag ser din svarta bil svänga in på parkeringen och där är du, framför mig.
Vi går genom stan hand i hand, du värmer mitt frusna hjärta, vi tillsammans igen. Du har förändrats vist har du det, jag kan inte förklara. Vi besöker din syster, tittar på valparna. Ligger i sängen alldeles förlägne på morgonen, det kommer att bli väldigt svårt att åka igen….



Dagen idag

Idag, dagen då du bestämt att nu var allting slut. Ditt val, för min skull; sa du. Det här är inte det jag vill, det här är det du vill, ditt val om mig om oss. Du vet vad jag vill, vad jag känner, säg vet du inte det?
Jag vet, att du vet och därför väljer du att bryta nu, du vet väll att hur du än gör så sårar du mig. Du sårar mig mindre nu när du är ärlig, än att vi hade fortsatt såhär. Det är klart att det gör ont, men man glömmer gör man inte det?
Men vem har sakt att jag vill glömma, Att jag vill låta dig gå, du är ju en dröm som jag har skapat för mig. Det kanske är det som är felet, jag drömmer för mycket, kanske. Kanske borde jag leva mitt liv här och nu idag och inte i morgon om en vecka eller sen.






Och barnet då

Två blåa streck…
Ett barn inuti mig, vårat barn? Jag är ett barn skälv och du är yngre än mig, du ett ansvar som far, du som inte ens kan ta hand om dig skälv. Vad ska du säga, vad kommer du att göra, hur kommer du att reagera.
Sitter i en lägenhet 100 mil bort och är ensammast i världen, hjälp mig.
Sitter i baren en öl till, full som fan vill, vill inte.
Vart ska det bli av oss vännen min.
Ligger naken med bena uppe i en gynekologstol, läkaren frågar om jag är ledsen, är jag ledsen? Jag vet inte, känner ingen ting orkar inte, jag bara är.
Och barnet då, det dog men det var älskat ska ni veta.
Han fanns hela tiden där han stöttade mig gjorde mig stark, han sa att det var mitt val, men han sa att han skälv inte var redo, han hade andra saker som var viktiga för honom, men valet var mitt hela tiden, som tur var slapp jag välja utan naturen hade redan gjort sitt val åt oss





Och nu

Vännen min om jag kunde berätta för dig hur mycket du betyder för mig skulle du förstå? En sak som jag vet är att du kommer alltid att finnas där för mig, Alltid när jag är vilsen, tvekar jag aldrig att slå ditt numer för vi finns till för att ta hand om varandra.
Visst lever vi i två olika världar som vi har skapat, två olika liv.
Men vänskapen kommer vi alltid att ha…

Skriven av: Anna