Våreld

I blånande vårkvällsskymning
med trastsång och morkulledrag,
vi samlas kring våreldens flammor
och lovsjunger vårens behag.
Vi sjunger om knoppar som brista,
om vintern som rasat ut,
vi hurrar för våren den sköna
som äntligen kom till slut.

Så drömmer vi sköna drömmar
om sommarens solskensdar'.
Men djupt i vårt hjärta och sinne
finns frosten och kylan kvar
Ty kärlekens eld i vårt hjärta
den falnar, och snart är den död.
Vad kommer oss vid att vår broder
svälter och saknar sitt bröd.

Ingvar Björkdahl
Mariestad

Författare:

Publicerat

Dela: