Vargavinter

Jag är rädd att männskan aldrig kan begripa, om de aldrig tvingats stå i skuggan av alltsammans; av allt skrot och bråte; av allting det, de en gång kanske tog för givet; om de aldrig blivit bitna av den råa vargavinter, som emellertid är en del utav livet.

Jag är rädd att midnattskaffet behöver kallna; att det krävs av svala sensommarvindars vals att inte nå ända opp till dina vidöppna sovrumsfönster; att solnedgången blöder över himlen och morgondisets slummer över skogarna väger lika tungt som vemodet om vintern; att fågelsång och grammofonknastret istället gnager hål uti skallbenet; att nytvättade lakan liksom sveper dig som skälvande händer och sluter strupen; att de viskande vågorna bortifrån sundet säger saker, river sår, som du glömt och begravt sedan länge svunna dagar.

Jag är rädd att männskan aldrig begriper, om de aldrig suttit genom nätterna; om de aldrig upplevt skiftandet mellan ljuset och svärtan. Efter månaders sömnlöshet, efter år uti sorg; efter stränga stormars slitande, efter krämpor och gråt. Kanske kan de då urskilja vad som faktiskt sätter spår.

För aldrig kan väl männskan begripa, vad vikten av det viktiga uti livet faktiskt är, förrän de burit bördorna och stupat, för allt de nånsin hållit kär.

Jag är rädd att en männska aldrig kan begripa, förrän den blivit tärd och grå, av tiders svårigheter som så länge trutit på. Så drick av ditt midnattskaffe, medan du lyckas hålla't varmt. Låt fågelsången fylla bröstet - stilla, ljuvt och grant. Då ser du dig nog snart förstå, när du svurit dig skvatt galen och bönat ändlöst åt, livets vargavinter som så länge rutit rå. Då ska väl männskan begripa, när ljumna sommarnätter åter blivit blodröd höst, att minsta strimma ljus är nog - trots allt - för en sargad själ att finna tröst.

Tobey Rover

illustrator, designer, writer, & working class poet, traditional tatoo collector & vintage devotee.
Tobey Rover är medlem sedan 2016 Tobey Rover har 22 publicerade verk