väven av kärlek

min dotter gav mig en kofta
en sjal att värma mig i
väven av kärlek blev synlig
bröt fram ur ett nytt perspektiv

vid köksbordets trygghet vi sitter
med gammalt och nytt porslin
skört eller starkt som dagen
den gavs oss vid tid för nytt liv

jag håller handen den lilla
som nu vuxen kvinnas är
förundras vid vattenpass spegel
där stenar lejonstarkt bär

Författare:

Publicerat

Dela: