Vill ju bara tro....Gud.

Visst vill jag tro att du finns.
Att du finns på riktigt.
Tänker på sånt jag minns.
Sånt som jag en gång, trodde var viktigt.

Skolan lärde mej mycket, om dej.
Som jag aldrig förstått egentligen.
Religion var för mej, "en kul grej".
Inte nåt som funnits på riktigt, verkligen.

Många stunder har jag, försökt att förstå.
Försökt att hitta dej, i detta livet.
Himlen har jag ju alltid försökt att nå.
För det är väl enda alternativet.

Men förnuftet har alltid talat om, hur fel jag har.
Alltid har jag tvekat och tappat mod.
Ingenstans fann jag ju några svar.
Själen frös till is och jag miste mitt blod.

Än idag söker min själ efter värme o ro.
Än idag sitter min känsla, så hårt fast.
Jag vill ju bara, få lov att tro.
Utan att förnuftet, ligger mej till last.

Min Gud, har du övergivit mej.
Eller hann du aldrig, hela vägen fram.
Jag ville ju bara bli "du" med dej.
Och som din vän, ge dej en kram.

Författare:

Publicerat

Dela: