Vindarna viskar ditt namn

Jag sitter på en ensam parkbänk i mörkret. Med blottat bröst känner jag hur det kyler mig. Jag ropar ditt namn men vinden tar det med sig. Jag kommer sitta här varje dag, varje natt. Hela tiden ropar jag ditt namn tills du kommer tillbaka till mig. Låt vindarna viska , lyssna och hör min röst. Kom hem! Du är saknad...

Författare:

Publicerat

Dela: