Visst minns jag

Denna dikt är skriven av Sonja Åkesson,men känns ändå ganska aktuell,så jag lägger in den här och hoppas på att nån möjligtvis ska uppskatta/dra lärdom av den.

Jodå
Jodå jag minns.
Visst minns jag
när vi strövade omkring på Djurgår´n
hand i hand
och det var vår & regnet dugagde.
Och vi planerade & pratade
om lägenheten som vi fått i andra hand
och om vardagsrummets sittgrupp
och om hur vi skulle ha i köket.
Och om sånt som man måste lära sig
att tolerera varandras egenheter
kunna respektera
varann & överse
och acceptera
Jodå.
Jodå,jag minns.

Jag glömmer aldrig när jag tex
för första gången skulle möta
din mamma & din syster
hur ni glamamde
där på perrongen
medan jag stod
bakom
kvarglömd
bland bagaget
närapå tjutande
med Lillan putande
i magen.
Jodå.
Jodå,jag minns.

Jovisst.
Jag minns.
Jag minns.
Jag glömmer aldrig när jag fick
den där porslinsljustaken
som jag råkade ha sönder
och du blev så himmelens förbannad
och åkte in till stan och gick på krogen
ensam
utan mej
fastän vi skulle fira årsdan av vår bröllopsdag.
Visst minns jag.

Och nog minns jag den där firmafesten
som du 'måste' gå på
och hur du kom hem lite på snusen
varm & glad
och ville ha mig.
Jodå.
Jodå,jag minns.

Och nog minns jag den där juldan
när du bråkade om allting
jo,om allting faktiskt.
Om pengarna förstås
och om skinkan som var torr och korven
tills jag bara störta ut
ut från barna
mitt i helgen
ut i kölden
och sen fick jag migrän
och hela släktkalaset
som gick upp i rök
och farmor som la sej i
och det förstås tog ditt parti
din mammagris.
Jodu
Jodu,jag minns.

Och visst minns jag när du slängde ur dig
att du aldrig riktigt brytt dig om mej
att du tagit mej av plikt
och nån sorts hänsyn
eftersom jag var med barn.
Och jag minns den där gången då jag kallade dig för....
nej det vill jag inte minnas.

Men jag minns nog.
Jodå.
Jag minns.

Och nog minns jag förmiddan
hos advokaten.

Men framförallt kommer jag ihåg
den våren
den där våren
när vi ständigt gick & höll varann i hand.
Särskilt kommer jag ihåg en majkväll
ja det regnade-vi strosade
omkring på Djurgår´n.
Minns du kanske det också?
Du?

Och när vi kom hem
så la vi på en platta minns jag:
Beethoven,Beethovens sjätte.
Och det hade klarnat
månen sken
in genom det öppna fönstret.
Och ditt hår var ännu fuktigt
Och vi var rätt trötta,
hade gått rätt länge,
gått & pratat.
Och jag minns,vi hade särskilt talat om
hur nödvändigt det var att lära sig
att kunna acceptera varandra
som man är
och lära sig att överse
och glömma och förlåta
minns jag.

Skriven av: Natalja Cantzler