Sykur stod vid grinden precis som han brukade göra. Med sin mjuka mule sökte han efter godis i mina fickor.
-Tyvärr killen, jag har inget med mig, fnissade jag.
Sykur la sitt huvud på min axel och blåste in varm luft i mitt öra. Att han var min var svårt att fatta.

För ett år sedan visste jag inte ens att Sykur fanns. Hur kunde jag leva utan hans vackra man och snälla ögon, hans gyllen bruna päls och smäckra kropp.
Jag hade alltid trott att islandshästar var idiotiska hästar som inte kunde hoppa eller ridas dressyr.
Jag trodde att om jag någonsin fick en häst skulle det varit ett smidigt fullblod eller en vacker frieser.

Jag tjatade och tjatade tills mamma gick med på att köpa mig en häst. Jag dansade på små moln av lycka och började genast titta igenom tidningar och sidor efter en lockande annons.

Jag åkte och provred den ena hästen efter den andra. Men ingen var drömhästen. Jag höll just på att förlora hoppet när jag fick syn på Sykur. Jag hade just provridit en seg fjording när jag fick syn på honom. Han stod längst bak i stallgången och var så smal att man knappt kunde se att det var en häst.
Han som ägde fjordingen måste sett min blick för han såg på mig och sa.

-Det där Sykur. Han är en riktig krake han. Bits och sparkas gör han. Han skickas till slakten om några dagar, inget att ha till skillnad från Bosse här,han är ett riktigt kap.
-Kan jag få provrida honom, frågade jag mannen.
-Om du vill så, han har inte blivit riden på flera veckor.

Jag gick fram till boxen och öppnade dörren. Sykur strök ören bakåt och högg efter min arm.
-Såja killen, ingen fara, sa jag lugnande.
Det verkade som om Sykur förstod att jag inte skulle göra honom illa. Jag sträckte fram handen och Sykur nosade försiktigt på den.

-Här har du sadel, sa mannen och slängde på sadeln och spände åt sadelgjorden.

Jag ledde ut Sykur till paddocken och rättade till stiglädern och satt upp. Jag hann bara snudda vid Sykur sidor innan han började lunka fram på spåret. Det kändes att han en gång blivit riden.Jag drev på honom lite till och började trava. Han hade otroligt mjuka steg och hans tölt var ännu mjukare. Galoppen var som att sitta på ett moln.

-Kan jag provhoppa? frågade jag mannen.
-Okej då, sa han.
Han och mamma försvann in i en lita hydda men kom sedan släpande med bommar och hinderstöd. När Sykur fick syn på bommarna stelnade han till. Jag kände hela hans kropp under mig spännas. Jag var säker på att han skulle rusa iväg med mig på ryggen. Försäkerhets skull pratade jag lugnade med honom. Mamma satte bommarna på åttio centimeter. Jag kände hur oron sög till i magen på mig.
Tänk om Sykur slängde av mig och om jag aldrig vågade sätta mig på hästryggen igen? Helst av allt skulle jag vilja sitta av och gömma mig i bilen, men jag fick inte fega ur. Snabbt samlade jag ihop tyglarna och gick in på en liten volt och fattade galopp innan jag styrde mot hindret, ju närmare vi kom hindret desto mer tvekade Sykur. Men jag drev på honom hela tiden och vi flög över hindret tillsammans. När vi var över galopperade vi några varv innan vi gjorde halt framför mamma och mannen.

-Jag har aldrig sätt på maken, stammade mannen.
-Vill du ha honom? frågade mamma.
-Vi tar honom! svarade jag.

Nu står han här, min Sykur och kunde inte vara lyckligare.

Författare:

Publicerat

Dela: