Publicerat
Kategori: Novell

27JULI 1992

27 Juli 1992
Huvudet började banka, hjärtat dunkade snabbare och ögonen stod på paus.
Händer detta på riktigt.
Jo, det är sant. Min tvillingsyster är död.
Det handlade inte längre om vem som kunde få flest killa. Vem som var snyggast eller duktigast i skolan.
Hon ligger här alldeles kall och blå.
Det var ju inte det jag ville innerst inne.

24 December 1989

Det var julafton. Hela familjen Pettersson var samlad. Pappa, mamma, storsystern Erica, jag och min tvillingsyster Sara.
Jag och Sara var inte bara tvillingar, vi var bästisar också.
Vi gjorde det mesta tillsammans. Vi trivdes i skolan. Vi var varken poppis eller utfrysta.
Tillbaka till julhelgen.

Hela dagen hade varit perfekt tills vi öppnade julklapparna.
Varje år får en dela ut julklapparna. För tro på tomten, det har vi lämnat.
I år var det Saras tur att dela ut dem. Det var just här våran vänskap ändrades. Sara tog upp ett paket som var från jc. Hon läste på paketet.
- God jul Sara önskar ”stor syrran” Erica.
Både jag och Sara hade önskat oss dem där mörkblåa super tajta jeansen från jc.
Nästan alla hade såna jeans. De var både inne och dyra.
Jag blev alldeles kall. Jag började snegla efter en till jc julklapp under granen.
Jag såg ingen!
När Sara hade delat ut alla julklappar satte hon sig och rev upp jc-kartongen.
Och där, där låg jeansen. Jeansen som vi båda hade önskat oss. Hon fick dem!
Av ren ilska for jag upp ur soffan
- Varför fick inte jag några jeans från jc, skrek jag.
- Du har ju inte önskat dig några och dessutom har du ju så många byxor, svarade mamma med en lugn ton.
Utan att öppna mina julklappar sprang jag in på mitt rum och låste.
Jag slängde mig på sängen och grät. Det var så orättvist. Det spelar väl ingen roll om jag hade många byxor. Det var ju just dem jeansen jag ville ha.
Jag hörde hur glatt Sara tackade Erica för jeansen.





11 Januari 1990

Nu var julen över och vi skulle börja skolan.
Självklart skulle Sara ha på sig sina nya jeans.
I klassen blev hon poppis ganska snabbt. Och jag hamnade bakom henne.
Hon glömde mig. Sara hade hamnat i centrum. Bara för dem där dumma jeansen.
Tiden gick.
Sara fick många pojkvänner En del hade till och med bil.
Sara var bara 14, och hennes pojkvänner kunde vara runt 19-25år.
Det var Sara alla killar ville ha. För Sara var smalast och snyggast. Det var många killar som gav henne dyra och moderna kläder, mobile4, cd-skivor och smycken. Det var många tjejer som var avundsjuka på henne.
Jag var bara en tönt i hennes ögon. Jag som en gång i tiden var hennes bästis och syster. Men nu, nu är jag blivit en plåga i hennes ögon.
Hon hade blivit mycket uppkäftig och struntade i det mesta. Till hennes nya vänner och pojkvänner sa hon att jag bara var en tönt som följde efter henne.
Och att jag ville vara som henne. Men så var det inte. Jag var för det mesta ledsen. Ledsen för det som hade hänt henne. Det gick inte att beskriva i ord hur mycket jag saknade min syster.
Min syster Sara som har förvandlats från en prinsessa till en groda. Som det står i sagor. Men det här var inte sagor. Det hjälpte inte att en prins skulle kyssa henne för hon skulle fatta hur hon har ändrats. Nej, det här var den riktiga verkligheten.
Sara hade börjat supa på helgerna. Ja, det var helgerna till o börja med.
Men sen var hon ofta på fest och drack. Drack med sina äldre killar.
Medan jag gick på bio, spelade spel, och umgicks med min familj och vänner. Sara och jag brukade ofta gräla. Så här kunde det låta:
- Det är faktiskt fler som behöver duscha.
- Håll din käft stängd! Du, jag sminkar mig. Till skillnad från vissa andra så är jag både snygg och har pengar.

Våran stora syster Erica hade flyttat hemifrån. Ibland när mamma och pappaskulle gå ut och äta eller gå på bio. Utan att våra föräldrar visste om det var jag tvungen att gå ut eller gå till en kompis tills mamma och pappa kom hem igen.
För det skulle komma en gäng killar.
Enligt henne var det strängt förbjudet ja, nästan kriminellt att visa sig tillsammans med mig. Gjorde jag inte som hon sa, hotade hon med att sprida falska rykten om mig. Och då kommer det inte vara någon som vill vara vän. Eller finnas någon kille som kommer att bli kär i mig. Sara började skolka mycket. Sov långt in på dagarna.
Mamma och pappa orkade inte bry sig längre. Men mig var de på hela tiden.
Om att jag skulle sköta mina studier. Åh, vad jag hatade Sara. Varför ska hon vara så snygg. Varför ska hon vara poppis.
Jag önska att hon var död. Ja, tänk om hon var död. Då skulle alla komma till mig, fråga hur det är med mig. Ja, de skulle bry sig om hur jag mår.


27 Juli 1992

Det var sommar. I kväll skulle det vara ”strandparty”
Om jag gick dit då hade jag också något att prata om. På kvällen smet jag in i badrummet. Jag sminkade mig av mammas smink.
Tog på mig en kort kjol som slutade en bit ovanför knäna och ett linne som visade en bit av magen.
Nöjd tittade jag mig i spegeln. Nu ser jag ut som Sara, tänkte jag.
Jag öppnade badrumsdörren försiktigt. Mamma och pappa satt framför tv:n.
Jag smög mig bort till ytterdörren och ropade, jag går ut en sväng.
Innan någon hann reagera så stängde jag dörren efter mig.
Det var ca 15 min gå väg till stranden. Många tittade på mig.
Och jag sträckte lite extra på mig. Vickade på baken och bröstade upp mig.
- De tycker jag är snygg tänkte jag.
Men den känslan varade inte länge. För jag stötte på syrran, Sara.
- Men hur ser du ut! Du ser ju ut som ett luder.
Folk stirrade på oss och mumlade till varann.
Sara tog mig i armen med ett fast tag och drog mig ned till vattnet.
Hon fyllde sina händer med vatten och slängde det i mitt ansikte.
Jag gjorde ingenting. Jag lät henne göra det gång på gång. Hon gnuggade bort sminket.
Du kan ju inte sminka dig, sa hon sen.
Jag sa ingenting. Torkade bara bort vattnet från ansiktet med en stor klump i halsen.
- Gå hem med dig, sa hon med en ilsken ton.
- Nej, jag gör vad jag vill svarade jag med en spydig ton tillbaka.
Jag sprang in i folkmässan.
Jag stötte på ett gäng tjejer som bad mig sitta ned. Jag visste inte om jag vågade. Men det kunde jag ju inte visa. Jag satte mig ned.
Ena tjejen gav mig en öl. Jag hade ju aldrig druckit förr. Det kunde jag ju inte heller visa.
Nu gäller det att vara häftig. Vara som de andra tjejerna.
Så jag drack ök efter öl, och munnen gick i ett. De var så trevliga och roliga. Vi hade det verkligen bra. Och jag kände att jag levde.
Det här skulle hon ha sett, tvillingsyrran tänkte jag.
Plötsligt hördes ett skrik som tjöt i öronen. Men ändå lät bekant.
Folk började skrika och gapa. Många började gå därifrån.
Jag reste mig upp, men föll bakåt. Tjejerna jag satt med började skratta.
Jag gjorde ett nytt försök. Men föll bakåt igen. Jag la mig ned, och allt blev svart.
Jag vaknade kvar ”ensam” på stranden. Det var kallt och dimmigt. Jag började hacka tänder. Jag började sakta gå längst stranden, det var helt öde.
Jag såg någonting. Eller var det någon. Jag började gå mot ”det”.
- Herregud, det var någon som låg där.
Jag visste inte vad det var, men det var något som fick mig att vilja springa mot personen som låg i sanden.
Jag försökte springa, men benen var för nerkylda.
När jag äntligen kom fram stod jag bara där och tittade.
Det var hon, min syster. Min tvillingsyster!
Här ligger hon död. Insvepad i sin vita klänning med ljusrött intorkat blod. Hennes läppar var blåa och torra. Som i vanliga fall var mjuka och blodröda. Ögonen var öppna och tomma. Jag drog sakta min hand över hennes mörkbruna hår.
Det var stripigt och sandigt.
Jag fick syn på hennes mobil som låg under hennes vänstra arm.
Jag tog upp den och läste på skärmen, det stod 0361224
Jag skrek över havet:
- Hon hann aldrig slå 91
Sen kom tårarna. Jag tog hennes mobil och ringde SOS. Sen satte jag mig vid min syster.
- Förlåt, Sara. Det var inte så jag menade. Jag ville inte att du skulle dö. Allt jag ville var att ha tillbaka min syster. Förlåt Sara. Jag älskar dig!
Du är min syster. Tårarna rann och rann ned för min kind.
Det är mitt fel. Jag önskade att du var död!
Snälla Sara, förlåt mig!
Jag tittade upp mot himlen. Jag såg en liten svag solstråle som sakta, sakta försvann.
Sen kom polis och familjen.


Petra

Skriven av: Petra Barota

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren