Äcklad

Med alkoholens glada rus inom sig följde flickan naivt och glatt den unge mannen som hon nyss stött ihop med på en av stadens många utekrogar. kvällen kändes magisk och de två tjejerna hade sett fram emot att få koppla bort vardagen och allt för en kväll.

Redan när de hade stigit innanför krogens dörrar hade deras blickar mötts och flickan visste med ens att denna kväll skulle hon sent glömma, vilket också var sant men inte på det sätt hon någonsin kunde drömma om.

De småpratade och skrattade när de gick ut i den kalla höstnatten,den rökiga och skumma krogmiljön fick dem att vilja ta en nypa luft. Redan när mannen och hans kompis hade slagit sig ner vid deras bord i början av kvällen hade de kommit fram till att ingen av de fyra var från staden och hade därför en hel del och fråga varandra om. Flickan kunde inte slita sin blick från hans underbara och klara blåa ögon när han gång på gång kastade intensiva blickar på henne. Båda visste de att något skulle hända när de hand i hand vandrade utmed den smala stigen, men båda låtsades att inte veta att de båda tänkte samma tanke. Det flickan inte visste då var att hon hade felbedömt denne man helt och hållet.

Hans läppar var mjuka och hans kyss var öm, hon njöt till fullo av att ha hans starka armar runt sig. När kyssarna började bli mer krävande och hans grepp om henne blev allt hårdare blev hon rädd men tänkte att det var nog ingen fara. Sen hände allt så fort, skräcken och maktlösheten vällde upp men vem skulle höra henne om hon skrek? Hon vågade inte skrika heller kanske var detta vad hon ville, kanske hade hon sig själv att skylla, hon hade uppenbarligen givit honom fel signaler. Hon var så mycket svagare och alkoholen verkade ha tagit alla hennes krafter ifrån henne. Hon orkade inte slå eller sparka, och hennes ord verkade inte heller ha någon inverkan på mannen. Med ens försvann all ömsinthet hon tyckte sig ha sett i hans ögon, nu kändes det som hans blick var nattsvart och som hon mött djävulen själv. Kanske utstrålade hon att det var detta hon ville, kanske stod det HORA och villig i hennes panna. Hade hon valt fel kläder?, kanske hade hennes blickar ” ta mig, jag är villig”.
Under tiden alla dessa tankar flög genom huvudet om och om igen hade flickan totalt stängt av sin kropp. Det var som om hennes själ hade tagit ett kliv ut ur hennes kropp och som om hon kunde betrakta allt på avstånd. Hon kände ingen fysisk smärta, kändes bara som om ett stort sår var på väg att etablera sig i hennes själ.

Plötsligt var allt över, hennes själ hade tagit ett skutt tillbaka och återigen var hennes själ och kropp ett igen.
Flickan visste inte hur länge allt hade pågått, kanske fem minuter men det kunde lika gärna ha gått över en timme. Tiden hade hon totalt tappat greppet om. Hon betraktade mannen, kunde det verkligen vara samma människa som hon tidigare på kvällen känt sig attraherad av? Kan man verkligen bli som förbytt på mindre än en minut? Nu var hon i alla fall helt säker, självaste djävulen stod mitt framför henne.

Ingen av dem sade något och minut för minut passerade, skulle hon gå? Helst av allt ville hon springa för livet, men vart? Hon hade inget begrepp om var hon befann sig och ensam i natten var det sista hon skulle vilja vara.
När de båda hade fått ordning på sina tilltufsade kläder så mötte mannen för första gången under hela händelsen hennes blick. Allt var som bortblåst, återigen fanns de intensiva och vackra ögonen på plats igen.
” tack älskling, hoppas det var lika skönt för dig som för mig, detta kunde du inte gjort bättre” Hon stirrade på honom, drev han med henne eller var han bara totalt korkad? Hon sade inget och han verkade inte heller bry sig så särskilt mycket om att hon inte svarat. Istället tog han upp en cigarett och tände denna, sen tog han hennes hand och började gå. Hon var ett vrak som bara hade ett val, det var att gå efter den människa som just hade förstört henne tro på kärleken. Vandringen tillbaka till krogen var inte lång, men den kändes som en evighet. När de stod utanför entrén till kroglokalen så släppte han hennes hand och gav henne en stel kram. Hon besvarade inte kramen, hon kände sig som en maskin utan känslor. Innan hon visste ordet av stod hon alldeles ensam ute i den kalla natten. Ensam, förtvivlad och helt vilse i en stor stad. På något sätt måste hon ha samlat sig och börjat gå, visste ej var men här kunde hon inte stå kvar. När hon gick längs med gatan stannade en bil till och vevade ner rutan och frågade om hon ville åka med. Om allt hade varit som det skulle så hade hon aldrig stigit in i bilen men efter händelsen som hon nyss upplevt så kunde det inte bli värre. Nu ville hon bara hem till sin lägenhet och få låsa in sig. Där kunde ingen göra henne illa, det va där hon kunde känns sig trygg.

Med en smäll slängde hon igen ytterdörren och fort låste hon säkerhets kedjan och överlåset på dörren. Flickan sjönk ner på hallgolvet och skrek, smärtan och rädslan vällde nu upp ur hennes inre. Hon kände sig äcklig smutsig och rent ut sagt kände hon sig som en hora. Bara tanken att någon skulle vidröra hennes kropp fick henne att springa till toaletten och spy. Hon måste bli ren, men hur? Hur skulle hon någonsin få bort den smuts som hon nu bar på? Hon klev in i duschen och lät det varma vattnet beblanda sig med de salta tårarna som strömmade ner för hennes kinder. Hon tog en skrubborste och började gnugga, hårdare och hårdare. Smärtan av allt gnuggande brydde hon sig inte om, hon måste bli ren. När hon kommit till insikt om att hennes sätt att försöka radera allt var meningslöst sjunk hon ner på badrumsgolvet och skrek av smärta, hat och vrede.
Inom henne vällde lusten av att slå, sparka och rent utav döda den djävulen som hon konfronterat denna kväll. Hon skulle aldrig kunna berätta för någon, Hon skulle få bära på denna smuts och sorg alldeles själv. Allt kanske var hennes eget jävla fel? Ingen kunde ge henne ett svar på denna fråga, ingen i hela världen kunde få hennes inre att någonsin bli helt igen, Ingen.



--------------------------------------------------------------------------------

Skriven av: Linda Berggren