Publicerat
Kategori: Novell

Adopterad!

Herregud! Stackars Britney Spears! tänkte jag och bläddrade igenom några videor på Britney när hon grät på youtube.com. Duy är värd något bättre. Men jag kan ju bärätta för dig att det skulle ara nyttigt för dig att göra come back. Du sviker dina fans!
Jag var ett troget Britney - fan till skillnad från Charlotte, min bästis.
När jag klickade med musen på en till video så dök sången '' Iäm not a girl not yet a woman '' - fram. Det var just den låten som fick asllt att kännas ännu sorgligare. Och stackars Britney som kämpar för att hålla masken, och....
- Hilda! Ska vi ta en titt på hur din rum sder ut?....
Jag blir sittande blickstilla, dörren öppnas, pappa står där.
- Herregud! vrålar han. Vilken svinstia! Hör du vad jag säger!? JAG FATTAR INTE HUR NÅGON KAN STÖKA TILL DET SOM DU, HILDA! JÄVLAR PÅ DIG!
Jag skakar i varje kroppsdel, pappa är våldsam... Så våldsam.
Ett par bilder blixtrar förbi mig när han tog tag i min armar och ben och kastadde mig på golvet någon gång när jag var liten och jag slluter ögonen.
- Det är bara sängen, försökte jag, och kläderna, det är allt!
Pappa ser sig omkring. Verkligen sntränger sig för att hitta ett fel på mitt rum för att kunna fortsätta skrika.
Han är å arg opch han var det där vilda i sin blick.
Jag kan inte röra mig, jag känner hur det svider i ögonlocken av att jag tycker synd om mig själv och av rädsla.
- Vadå!? skrek pappa. Kallar du för Cd - Skivorna på golvet för kläder eller säng? Gör du det!?
Han tog stg mot mig och var välduigt nära nu, jag stod där och stirrade tårögd på honom.
Jag kunde inte beskriva hur rädd jag var.
- SVARA, DIN UNGE! skrek pappa. SVARA FÖR HELVETE!
Jag kurade ihop mig. Jag hatade att se honom arg. Det gjorde mig alltid så rädd att han skulle slå mig.
- Nej, viskade jag.
- NEJ, DÅSÅ! vrålar han.
Plötsligt kännr jag ett så hårt slag att jag tror att tänderna skulle flyga ur munnen på mig.
Nej! det gjorde så ont och det bultade i inden.
Jag ville inte ens tänka på hur tänderna skulle se ut därinne.
Jag stirrade på honom. På min pappa.
- VAD FAN HAR DU INTE STÄDAT UPP? gormar han. DEN HÄR VECKAN SKA JU DU TILL MAMMA OCH DU HAR INTE STÄDAT UPP! VAFAN GILLAR DU ATT STÖKA OCH INTE STÄDA!? SKA DET VARA SÅ, TYCKER DU!?
- Nej! sa jag desperat.
Han tog tag i min arm och slängde mig på sängen.
- VARFÖR GJORDE DU SÅ DÅ? skrek han. DU MÅSTE HA LITE KONTROLL FATTAR DU VÄL!
- Men jag skulle precis städa upp! hickade jag.
Jag hade börjat gråta.
Jag misstänkte väl en sak.
Han är inte min pappa! tänkt jag häftigt. Jag har aldrig älskat honom, så han kan inte vara kin pappa!
- GÖR DET NU, DIN JÄVLA UNGJÄVEL!
Jag stirrade på honom, jag skade av rädsla och abackade på sängen.
Pappa skrattade elakt och gick fram till dörren.
Just då sa jag oren som skulle plåga mig inom de fem minuterna.
- DU ÄR INTE MIN PAPPA OCH HAR INGEN RÄTT ATT RÖRA MIG! FÖR DU ÄR INTE MINA PAPPA, HÖR DU DET!?
Jag observerar chocken i pappas ögon men jag känner mig själv lika chockad.
Herregud, nu kommer man slå mig igen! tänkte jag full av rädlsa.
Ögonen var rödkantade och jag grät häftigt. Jag kunde dessutom inte sluta och jag hade börjat hulka hysteriskt.
Pappa vilda i ögonen försvann. Han var förvånad, förvånad och förvirrad.
Han stirrade på mig - jag blängde förstås tillbaka.
- Hur visste du? frågade han i en helt lugn ton.
- Jag vet för jag älskar dig inte, din vedervärdiga....
Jag hade tänkt siga gris när jag hejdade mig.
Munnen var format som ett '' O ''.
- Va!? skrek jag. Är det alltså sant? Är du alltså inte min riktiga pappa!?
- Nej, Hilda. Men du måste förstå att jag alltid älskat dig som min egen....
- ALLA GÅNGER DU SKREK OCH SLOG MIG! skrek jag ursinnigt. DU RÖRDE MIG FAST DU INTE VAR MIN PAPPA!
Jag var så besviken och skad att jag knappt visste vad jag skulle säga.
Då reste jg mig.
- VARFÖR SA NI INGET ERA JUBELIDIOTER? grät jag. NI SKULLE SAGT NÅGOT! JAG HAR LÅTIT MIG DRAS ME DIG FLR LÄNGE!
Jag tog inte meot pappas desperata försök att ge mig pussar.
Jag gick bara ut och smällde igen dörren.
Först när jag kom ut började jag springa så fort jag kunde.
Jag kände mig lika eländig som Britney Spears sett ut att vara.
det kan inte vara sant! tänkte jag och ögonen tårades.
- DET KAN OINTE VARA SANT! skrek jag sedan rakt ut.
Alla som gick förbi trodd ejag var galen, men jag brydde mig inte för det värsta som fanns hade inträffat!
Eller var det det värsta? Självklart var hon arg för hans misstag men också lättad. Nu betydde det ju att hon fick bo hos isn mamma.
Hon ÄR min riktiga mamma. det MÅSTE hon vara!
Jag tog tunnelbanan och försökte hålla huvudet kallt.
Jag tänkte inte alls på vad pappa hade sagt, fast var var tvungen.
- Hej gumman, sa mamma när jag kom in, vad tidig du är...
Hon tvärstannade när hon såg mitt rufsiga hår och röda ögopn.
- Herregud, Hilda. Vad hände?
- Jag vet allt nu, mamma, viskade jag, och jag vill veta var min riktiga pappa finns.
Mamma nickade.
Hon tog mig i famnen och vaggade mig.
- Jag är din riktiga mamma, sa hon. Försök att förstå din pappa, Hilda. Han älskar dig. Jag borde berättat men jag ville skydda dig eftersom din pappa... din riktiga pappa är död.
Orden slog mig plågsamt och jag dorog mig i min mammas famn, begravde ansiktet där och grät.
- Det gör inget, hulkade jag, jag hardig, jag tänker stanna här för evigt.
- Hilda, älskling. Du vet väl din pappa ålågas ifall du lämnar honom alldeles ensam?
Jag kunde se hans ångrade ansikte och hans plågsamt dragna läppar.
- Jag tänker inte gå härifrån på några villkor! sa jag och pressade fram ett leende.
Jag skulle försöka ta det här moget fast det var omöjlig. Tids nog skulle jag bli tvungen att gå tillbaka till min pappa- eller ja '' pappa '' och ta emot en förlåtelse. JJag skulle bli tvungen. Och då skulle jag klara av det. Tids nog klarar jag allt.
- Lilla vän, viskade mamma, ta det hur du vill, skönt att det är sportlov, eller hur? Du kan vara borta från skolan en vecka till, Hilda. Men kom ihåg att du behöver tid på dig. Gråt hur mycket du vill, låt ingen klandra dig.
Jag log varmt mot min mamma.
- Jzag är i alla fall inte direkt adopterad! skämtade jag.
DEt kommer ordna sig, tids nog, tillade jag i tankarna.

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 11 år

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren