Aisha-en tonårstragedi

AISHA, EN TONÅRS TRAGEDI
Hennes magra kropp bildade en vag silhuett i det kalla duggregnet medan de lätt färgade höstlöven singlande ner mot marken. Mats stod bakom en trädstam på andra sidan vägen och tittade på henne så som han gjort varje dag de senaste veckorna.
Hon var ny i skolan. En del invandrar familjer hade just flyttat in i höghusen bakom Kristallfabiken som behövde nyanställa och invandrarna välkomnade ett bra och stadigt jobb.
Visst var det lite konstigt med alla dessa nya nationaliteter och det dröjde inte länge förrän de allmänt kallades svartskallarna. Men för all del de höll sig för sig själv och störde ingen. Männen såg ganska normala ut men kvinnorna bar slöjor vilket placerade dem i en särskild kategori som man inte skulle ha något att göra med. Slavkvinnorna kallade man dem i allmänhet. Mats som ännu var tonåring reagerade inte inför det nya som kommit, han tänkte bara på att gå ut med bästa betyg till våren. Nog skulle han visa farsan att han dög till annat än att bli en halvtaskig alkis. Javisst var farsan journalist men hade svårt att få jobb och hade för närvarande helt tappat stinget. Nu var det mamma som fick navigera skutan i hamn.
Nu stod Mats i alla där bakom trädet och spanade på den främmande tjejen. Allt var på något sätt så overkligt, ibland verkade det som om någon bara ställt henne där för att sedan plötsligt och mystiskt försvinna in i ett rött lokaltåg. Han hade aldrig sett en sådan flicka förr och han var inte ens säker att hon verkligen existerade på riktigt. Den rosa slöjan var mjukt draperad över huvud och axlar och hon bar mörka tråkiga kläder. Han ville gärna se hennes ansikte men kuren vid hållplatsen vid vilken hon stod var allt för långt borta. Trots avståndet mellan dem kunde han uppfatta hennes vibrationer. Hon måste vara längtande och varm ty han tyckte att det lyste omkring henne. Hur var hennes liv och fanns det någon som älskade henne? Hur skulle han få svaren och hur skulle han komma nära. Han som var ganska blyg och rädd för tjejer.ibland
Det röda tåget kom och så var hon försvunnen. Mats fortsatte vägen fram till den blåmålade villan bortom bron. Den där villan som han hatade mest av allt i hela världen. För all del det var ju hans hem och det var där han bodde. En sjuttonårig kille med stora framtidsdrömmar och blont lockigt hår.
Dagstidning och post låg på hallmatten innanför dörren och det luktade surt från köket. Någon hade glömt att sätta den danska osten i kylskåpet efter frukosten och kaffekokaren var inte frånslagen. Samma visa dag efter dag med farsan borta och morsan på jobbet och han själv som endast var i vägen. Ibland hade han varit hemma med en kompis över några timmar och sett hur andra levde. Där var det rent, ombonat och man märkte att det fans kärlek överallt. Prydnadssakerna och blommorna i fönstren vittnade om det. Så var det inte hemma hos Mats, där fanns inga blommor och ingen kärlek men massor av odiskade glas och tomma flaskor. Det var något som fattades i det hemmet. Om bara farsan fick ett ordentligt jobb skulle nog restenn ordna upp sig. Trösten i tristessen var en show på MTV och en knäckebrödsmacka.

Aisha åkte fyra hållplatser med det röda tåget och kom fram till höghusen. Det var som vanligt fullt av liv och rörelse på torget där de flesta affärerna fanns. Hon styrde stegen direkt bort till den gula bänken bakom stora reklamskylten för Hennes underkläder. Det var där hon kände sig fri under några korta stunder varje eftermiddag. Där kunde hon tänka och gråta utan att någon såg det. Hon var olycklig. Hon härstammade från ett främmande land där allt var så annorlunda men hade bott i Sverige i nästan hela sitt liv. Det var här hon hörde hemma och hon ville vara och leva som alla de andra flickorna i skolan. Här verkade alla vara så fria och lyckliga, varför tilläts inte hon vara som de. Varför fick hon inte stoja och skratta under rasterna? De andra flickorna talade om pojkar som de varit med och somliga berättade till och med om att de haft sex med någon. Till en början hade hon inte tänkt så mycket på det men nu började hon plötsligt ha speciella önskningar och planer för sitt liv och sin framtid. Aisha ville studera och bli läkare men hur skulle det nu gå till när hon inte ens fick bestämma själv över sitt liv. Ditt öde är att vara kvinna, brukade mamma säga när hon grät och klagade.
Aisha undrade så mycket över pojken hon sett bakom trädstammen vid hållplatsen. Han visste nog inte om att hon redan upptäckt honom. Han verkade rädd eftersom han måste gömma sig. En lördag såg hon honom i Centrum tillsammans med en äldre kvinna som pratade hela tiden. Nu visste hon hur han såg ut. Han var blond och vacker men verkade på något sätt sorgsen i alla fall. Hon ville lära känna honom men hur skulle det gå till. Hon var ju alltid bevakad.
Nästa månad fyllde hon sexton. Allting omkring hennes liv bestämdes av andra. Det var bara brodern Karim som fick ha framtidsplaner och speciella privilegier i hemmet. Flickorna måste alltid lyda och göra som de blev tillsagda. Minnet av den hemska dagen då de hade vanställt hennes könsdelar skulle aldrig blekna. Allt kom åter om natten innan hon skulle somna. Tros att det gått hela tolv år kunde hon fortfarande känna smärtan av bladet, lukten av färskt blod, de som höll fast henne, skriken av fasa och den gamla kvinnans elaka ögon. Kvinnans liv är en enda lång rad av smärtor hade mamma sagt när Aisha klagade över det onda i skötet. Det är inte första gången du kommer att känna smärta där. Nu gjorde det inte ont längre men hon såg inte ut som andra flickor i skolan. Hon var livrädd att någon av kompisarna skulle upptäcka det och mobba henne.
Det blåste snålt och höstvinden kändes kall. Aisha gick med tunga steg bort mot den stora vita hyreskomplexet där hissten tog henne sju trappor upp,. Mamma och småsystrarna stod i köket och lagade middag. Pappa tittade på TV. Karim satt vid ett litet skrivbord och gjorde sina läxor. Han studerade och skulle bli ingenjör. Allt i hemmet kretsade kring honom eftersom äldste sonen var den som i framtiden skulle bära ansvaret för familjen. Redan vid tjugufyra hade han tagit på sig en del av den ansvarsfulla rollen. De övriga syskonen såg upp till honom och lydde honom i allt.
Familjen på sex personer levde hyfsat. Pappan som hade bra utbildning i landet de kom ifrån lyckades så småningom skaffa ett arbete och tog väl hand om sin familj. Nu såg han fram emot sonens utbildning och framgång i det nya landet. De tre flickorna skulle giftas bort och han hade redan lyckats ordna för den äldsta Aisha. Hon skulle komma till en förmögen handelsman med gott anseende. Ingenting av detta visste hon om ännu, det fans gott om tid att berätta nyheten. Det skulle bli lättare att ordna för de två yngre ty de liknade mamman. De var vackra och flickor måste vara vackra. Aisha var inte vacker enligt deras skönhetsideal.
Aisha var väl medveten om att det fanns ett helt annat liv att leva. Ibland ville hon tala förtroligt med sin mamma och även om hon förstod tordes hon inte lyssna. Pappans häftiga humör resulterade ofta i att mamma fick stå ut med övergrepp utan att någon i familjen ställde upp och försvarade henne. Så skulle det inte vara, det visste Aisha bestämt men vad kunde hon göra. Hon var ju endast en sextonårig skolflicka ensam bland män som bestämde över hennes liv och framtid.


Lördagen var klar och kylig, Mats beslöt åka till Centrum för att leta efter ett par hyggliga jeans. Farsan hade varit på fyllan under lördagen och blivit väldigt generös med stålarna. En extra hundring fick han av mamma för att han hjälpte till att städa upp i kåken. Nu skulle han festa riktigt. Först blev det lunch på baren Fenix och därefter att kolla butikerna efter jeans och kanske en jacka om pengarna räckte till. Mats ville vara prydlig. Han hade alltid haft stora drömmar om en spännande framtid och hatade vad det blivit av farsan. Ibland ville han sitta ner och prata med honom om viktiga saker men det kom alltid en grogg emellan och så rann allting ut i sanden än en gång. Mamma hade det jobbigt, det visste han. Servitris på en innekrog var nog inte det lättaste. Egentligen var hon väldigt söt när hon klädde upp sig för ett party. Hennes vackra blonda hår pryddes med stora reinstone fjärilar. Hennes hår var också hans hår och han var så stolt över den blonda kalufsen som han vårdade omsorgsfullt. Mats tänkte alltid när han promenerade, det verkade funka bäst så. Nu var han på väg till baren för att äta gott och dricka en mugg kall Coke. Han hade pengar, var ute på äventyr och kände sig jättebra.

Det hände plötsligt när han kom ut ur baren mätt och belåten. Där stod hon framför ett skyltfönster på andra sidan gången och hade två yngre tjejer som sällskap. Nu kunde han se hennes ansikte och blev lite besviken. Hon var inte alls så vacker som han inbillat sig men han kunde inte ta ögonen från henne. Denna flicka var så speciell att han kände hjärtat bulta hårt i bröstkorgen. Han hade känt det redan då hon stod vid hållplatsen och då var hon ändå ganska långt borta. Hon utstrålade en egendomlig värme. Han ville röra vid henne och höra henne tala. Men Herre Gud, han kände henne inte och hon visste inte ens om hans existens. Han var endast en fluktande kille bakom en trädstam.
Vilket tillfälle men hur skulle han handskas med situationen och flickan bar slöja. Hon var muslim och han hade hört saker och ting i skolan om att vara försiktig ty de är inte som vi. De har en annan religion, kanske inte så olik vår men ändå. Deras traditioner är helt annorlunda och familjebanden och dess regler är mycket starka.
Mats var absolut inte Stallone typen och något sådant skulle ändå inte funka med henne. Om inte de två andra tjejerna varit där kunde han ju ha gått över och presenterat sig rätt och slätt. Så gjorde en gentleman, det hade mamma lärt honom. Han beslöt dock att hänga efter då de gick vidare framåt i gången. De stannade till vid nästan varje skyltfönster, pekade skrattade och diskuterade valde och vrakade av det som fanns utställt. De shoppade på låtsas,
Nu hade han kommit så nära att han lätt kunde röra vid hennes kappa. Hans tankar var så genomträngande, de var som ord från han mun. Se på mig snälla, Jag vill tala med dig-----------
Plötsligt vände hon sitt ansikte mot honom och stirrade. Sedan log hon lite blygt, ett bevis på att hon kände igen honom. Hur kunde hon ha upptäckt honom så försiktig som han varit där bakom trädstammen. De två andra flickorna började skratta och tyckte situationen var lustigt.
Jag heter Mats sade han och räckte fram handen. Hon tog den inte och svarade endas med. Mitt namn är Aisha och jag har sett dig flera gånger vid hållplatsen. När hon talade var det som om något underligt hände med hennes ansikte. En mörk skugga gled över det under bråkdelen av en sekund men sedan log hon igen några korta ögonblick innan kompisarna drog iväg med henne.
Vi kanske ses igen sade Mats innan de försvann bort mot biografen.
Under hela tågresan hem satt Mats och tummade på armbandsklockan. Varför kändes detta så konstigt, han träffade ju tjejer varje dag i skolan och överallt ute på stan. Varför just hon? Allt omkring henne gjorde honom nyfiken, han hade träffat flera flickor från främmande länder men det här var annorlunda. Han var säker. Någonting inom henne ropade på hjälp. Det kändes som den gången mormor var sjuk och han hade cyklat dit utan att ha någon egentlig anledning. Om han inte kommit just då kanske hon hade dött av en hjärtattack. Tur att du är så känslig Mats hade läkaren på sjukhuset sagt. Du räddade livet på henne genom att höra med ditt inre öra att hon ropade på hjälp. Sådant händer men är svårt att förklara därför säger nästan alla att det är rena nonsens och inbillning. Du skall vara stolt över att ha den förmågan Mats och tag väl vara på den.
Mats gick direkt upp på sitt rum och provade de nya jeansen och jackan var okej fast kanske inte direkt den han ville ha men han var nöjd i alla fall. Det luktade gott från köket och farsan var på bra humör. Det skulle bli en fin lördagskväll, alla tecken visade på det. Aisha, ja det var så hon hette och nu skulle han kanske våga gå fram till henne vid hållplatsen nästa gång. Han ville lära känna henne. Ja absolut det ville han.

Det var onsdag och höstsolen sken från en nästan molnfri himmel. Mats halvsprang längs den smala stigen och hade bråttom.Han var på väg till gymmet för att träna handboll. För att komma till skolan måste ta sig över vägen vid hållplatsen som borde vara tom vid den här tiden eftersom lokaltåget passerat för en god stund sedan. Nr han kom närmare kuren tyckte han att det satt någon därinne, en liten hopkrupen grå gestalt. Till sin förvåning upptäckte an att det var Aisha. Han kände sig lite osäker först och visste inte riktigt vad han skulle göra. Hade hon missat tåget eller? Efter några sekunders tvekan gick han över vägen och slog sig ner bredvid henne. Hon hade gråtit. Ansiktet var fuktigt och svullet.
Mats kände sig vilsen inför den hastigt uppkomna situationen, han var inte van att handskas med känslor på det här planet och den här lilla tjejen behövde verkligen tröst och hjälp. Kanske hon hade blivit mobbad i skolan, sådant hände ju nästan dagligen och speciellt när det gällde invandrarna.
Aisha. Kan jag hjälpa dig på något sätt undrade Mats och trevade efter hennes hand. Den var kall och fuktig. Hon skakade på huvudet och sade med låg röst. Nej ingen kan hjälpa mig. Du vet inte och du förstår ingenting av det här. Ni är inte som vi.
Vill du ta en liten promenad med mig inåt skogen där vi kan prata ostört, undrade Mats. Du kan lita på mig. Jag är en reko kille och jag gillar dig jättemycket, du är så speciell Aisha.
De två såg på varandra en stund innan de lämnade kuren och vandrade bort mot den lila skogsstigen. Aisha verkade spänd och rädd men Mats tordes inte fråga. Han ville inte verka närgången och påträngande, kanske hon så småningom själv berättade.
För första gången i sitt liv kände Mats sig riktigt vuxen. Han var en man som var den starke och ett stöd för en kvinna. Hon följde med honom på ett sätt som visade att hon kände förtroende för hans person. Han växte i sig själv och det var en helt ny känsla. Mammas lilla söta gosse försvann och han blev en annan. En helt ny person tack vare flickan som gick vid hans sida.
Aisha, vad är det som hänt. Frågade Mats efter en stund. Du verkar alldeles uppriven.
Visst skulle hon vilja berätta om allt det hemska som skulle bli hennes framtid men stoltheten förbjöd det. Hon hade en aning om vad föräldrarna planerade för hennes framtida liv. Det hade hänt många andra flickor från det gamla landet. En svensk pojke skulle inte förstå ty livet i detta land var så annorlunda. Här var flickorna fria att skapa sina egna liv och sin framtid. Här var ingen flicka tvingad att gifta sig därför att föräldrarna bestämde det. Det fanns lagar mot detta men vem skulle kunna hjälpa henne. Hon vände på huvudet och såg på Mats. Hon kände honom inte men hon visste bestämt att han aldrig skulle kunna göra henne illa. Hon jämförde honom med brodern Karim vars hårda hand många gånger sårat hennes kind.
Allt detta var nytt och ovant för Mats att någon vände sig till honom i förtroende. Nu måste han visa sig vuxen och värdig allt detta nya som så plötsligt kommit i hans väg. De två ungdomarna gick sakta sida vid sida och talade om allt och inget. Aisha var en skärpt tjej, säkert var hon duktig i skolan också. Hon berättade en del om sitt liv men nämnde aldrig sin familj och när Mats frågade bytte hon samtalsämne. Plötsligt stannade hon, böjde sig ner och bröt av en kvist kamomill som stått emot kylan. Hon tryckte den i hans hand och log ett brett leende. För Mats betydde det inte så mycket men för Aisha var det en intim gest som talade om att hon tyckte om honom.
Promenaden blev inte lång ty Aisha var tvungen att passa nästa tåg. Hon hade redan varit borta allt för länge hemifrån och om Karim var hemma skulle han börja ställa frågor som han alltid gjorde när hon var sen. De två ungdomarna skildes vid häcken bakom transformatorn och beslöt att träffas igen så snart tillfälle gavs.
Aishas hjärta klappade hårt, hon hade fått träffa pojken som hon beundrat ända sedan första dagen i skolan och det var en hel månad sedan. Familjen hade flyttat ner från Norrland därför att pappa fått ett bättre jobb och dels för det gav Karim tillfälle att studera vidare. Aishas dröm om att bli läkare var ett klart mål och i Sverige skulle detta vara fullt möjligt även om föräldrarna var emot det. Detta hade hon hört talas om. Här i landet blev alla ungdomar myndiga och fick bestämma över sina liv. Hon hade också hört talas om en förening för unga invandrarflickor, ett ställe där de kunde få en fristat. Aisha var en svensk flicka och Sverige var det enda land hon kände till. Slöjan hade hon lovat att bära men det skulle inte få hindra hennes framtida planer. Nu när hon träffat Mats fanns det kanske ljusare löften för framtiden. Hon var inte helt säker ty allt var ju så annorlunda här. Löften betydde inte så mycket och ingen tog så allvarligt på dem. Hon var ju ännu så oerfaren och kanske flickdrömmarna inte var helt realistiska men visst kände hon sig lycklig när hon steg av det röda tåget vid Kristallfabriken. Hon hade gjort något på egen hand som skulle få brodern Karim att koka av vrede om han veta.

För Mats hade det verkligen blivit en annorlunda dag. Nog var han intresserad av flickan med slöjan men detta var kanske inte riktigt vad han tänkt sig om ett romantiskt möte i hemlighet, en kram och en kyss och sedan ingenting. Nu hade han själv tagit första steget till någonting som han inte var helt redo för. Aisha var annorlunda allvarlig och känslig. Så mycket hade han märkt redan då han mötte i henne borta i Centrum. Han tänkte mycket medan han tog sig bort till det blå huset ty nu hade han gymmet för kvällen. Det luktade gott från köket när han gick över garageuppfarten. Mamma var hemma och det skulle finna käk på bordet till middagen.

Någonting ändrades i Mats liv och han började tänka allt mer på de där andra som de alltid kallades. Hur levde de egentligen? Hur såg det ut där de bodde? Var de religiösa, javisst muslimer vad ju det. Här hemma var det inte så mycket bevänt kyrka och tron på Gud. Det var mest bara töntar som gick i kyrkan, det visste han ty det hade farsan berättat och inte drack de sprit heller. Mats höll sig med kompisarna under rasterna och spanade inte efter Aisha. Någonting omkring henne skrämde honom litegrand och kanske ville han inte bli inblandad i något som kunde vara farligt.
Så plötsligt en eftermiddag satt hon där ensam i kuren igen. Mats förstod att hon väntade på honom och han gick dit trots att det kändes lite pirrigt i magen. Hon steg upp och gick honom till mötes. De tog varandras händer och hela hennes ansikte lyste upp. De vackra bruna ögonen var som djupa brunnar och någonting på hennes kläder luktade så gott. Det gick inte att identifiera men påminde mycket om kryddor blandat med rosenblad. Mats såg på henne och tyckte att hon var vacker, inte söt direkt men vacker på ett annat sätt. En skönhet som skulle vara länge precis som hos hans mamma Karin. Farsan brukade alltid säga, Karin är evigt ung.
Denna eftermiddag var Aisha glad och pratade fritt och mycket om sig själv och drömmarna om att bli läkare. Hon ville inte enbart vara kvinna med ett ständigt värkande sköte efter barnafödslar. Hon ämnade uträtta något ty hon visste att hon kunde, Det enda hinder som stod i vägen var brodern Karim och pappa. En viktig sak visste hon säkert. Här i landet blev en kvinna myndig och därmed fri. Hon måste tappert hålla ut tills den dagen kom

Det var egentligen inte menat att det skulle bli flera möten mellan Mats och Aisha. Avståndet dem emellan tycktes var för stort. Allvaret skrämde honom och han var inte redo. Nu var handbollslaget det viktigaste vid sidan om skolan.. Men så en kväll när han lång i sängen och försökte somna tänkte han på henne. Han tänkte mycket och länge. Hur skulle livet bli att leva tillsammans med kvinna som hon? De kom ju från två olika världar och hade väldigt lite gemensamt. Skulle de kunna sitta ner vid middagsbordet och prata så som farsan och mamma gjorde dock inte alltför ofta men ändå. Visst kände han killar som umgicks med flickor av invandrarbakgrund men det var ju bara sporadiskt och de var inte alls så fria som de svenska flickorna. I alla fall var det något speciellt med Aisha ty han tänkte ofta på henne. Annat var det med tandläkarens Lena, henne hade han haft sex med flera gånger borta i skogen men inte gick han och tänkte på henne. De flesta killar kallade henne för horan Lena och påstod sig ha gjorde det med henne. Nej sådant gällde inte Aisha, för henne var säkert sex i det närmaste heligt.
En eftermiddag när de var ute på sin lilla skogspromenad mötte de plötsligt farsan som kom hem tidigt från ett tillfälligt jobb han fått. Han stannade för att snackade en stund och hälsade på Aisha. När Mats kom hem den kvällen hade mamma redan fått veta att det fanns en flicka som Mats träffade. Båda var nu intresserade och ville veta mer men det fanns inte mycket att berätta. Det var farsan som kom på idén att man skulle bjuda hem flickan en dag på middag. Hon hade verkat så rar och fin.
Farsan tyckte att det var en bra idé och även mamma som var van att handskas med mat på jobbet men Mats var inte riktigt säker. Det var ingen vanlig svensk flicka och att på så nära håll umgås med invandrarna kanske inte skulle passa. Han hade ju hört ett och annat ute på stan. En kompis hade en gång stött på en snygg tjej från ett arabiskt land och blivit ordentligt spöad av tjejens släktingar. Det här var en ömtålig situation men visst skulle det vara kul om Aisha kom hem till familjen på middag. Kanske farsan till och med skulle skippa flaskan den dagen.
När Mats några dagar senare lade fram förslaget för Aisha blev hon först jätteglad men sedan gled en mörk skugga över hennes ansikte igen. Kanske sade hon efter en stund, om min syster får följa med.
Javisst, det ordnar sig, sade Mats.
Just som de båda ungdomarna skulle skiljas framför hållplatsen gled en liten röd bil förbi vid vägkanten. Aisha vände sig och såg på den unge mannen bakom ratten. De verkade känna varandra och flickan darrade lätt som om hon kände rädsla inför mannen i bilen.

Mamma hade ledigt från jobbet veckan före jul och gjorde förberedelser till julmaten. Farsan och Mats åkte ner till Centrum för att handla lite julklappar och det blev bestämt att Aisha och hennes syster skulle kom onsdagen före julafton.
Efter att ha ätit en dubbelburgare å Mc Donalds gick de åt var sitt håll i Gallerian. Farsan skulle köpa något fint till mamma och sedan försöka finna något extra till Mats. Det där med att köpa julklappar var ingen lätt grej men till slut fann de något som passade alla. En vackert dekorerad dag bok och en häftig penna prydd med färgade stenar var till Aisha. Den lilla systern skulle få en fin kam för sitt långa svarta hår.

Onsdagen före Julafton var det endast halv skoldag. Aisha var så nyfiken och förväntansfull ty det var första gången hon gick hem till någon som inte tillhörde deras grupp av landsmän. Mats stod vid transformatorn och väntade så som han lovat och så började de den korta promenaden bort till den blåmålade villan. Aisha var trots allt lite nervös men kände sig ändå stolt över att ha blivit inbjuden till en svensk familj. Mats föräldrar stod i hallen och tog emot. Farsan hade dagen till ära klätt sig i svarta byxor och vit skjorta och mamma hade tagit på sin bästa byxdress. Visst fanns det en viss klass över familjen Nilsson, det kunde man se med en gång trots att de för tillfället hamnat i nedförsbacke. Detta ville man gärna visa nu när Mats äntligen tagit steget att bjuda hem en flickvän.
Alla förutom mamma slog sig ner i vardagsrummet och det var farsan som skötte snacket. Han tog det försiktigt och ville inte skrämma bort flickan med alltför närgångna frågor, man höll sig skola och lite vanligt vardagssnack. Han förstod snart att Aisha inte ofta talade med vuxna män och att hon blev förvånad då farsan frågade efter hennes åsikter om olika saker och ting. Hon verkade inte van att bli respekterad eller tagen på allvar därför att hon var kvinna. Efter hand tinade hon dock upp och tordes uttrycka sig fritt inför familjen. Hon berättade om sin dröm att bli läkare men att det kanske inte fanns så stora chanser eftersom allt satsades på äldste brodern Karim som skulle bli ingenjör. Så hade pappa Ashmed sagt och i den familjen var det han som bestämde. Trots att Aisha var blyg och tillbakadragen fick Mats och hans familj en någorlunda klar bild hur Aishas liv var och att familjen levde efter stränga regler och gamla traditioner.
Aisha och lilla Aliza skulle vara hemma redan klockan nio på kvällen men under de korta timmarna där i familjen Nilssons hem blev de två flickorna mer än välkomnade. Det var som om en strimma sol plötsligt lyst upp den vanliga tristessen i det Nilssonska hemmet som annars översvämmades av tomflaskor och odiskade tallrikar. Både farsan och mamma hade gjort sig så stort besvär för att välkomna Aisha och hennes lilla syster. Mats kände sig stolt och lycklig den eftermiddagen. Farsan hade till och med glömt bort att ta sina obligatoriska nubbar till middagen vilket var helt unikt.
Men,men allt som är roligt har tyvärr ett slut och så även denna kväll och så var det tid att följa flickorna till hållplatsen. De skämtade och stojade under promenaden och fick vänta en liten stund innan tåget kom. Mats kunde inte motstå att krama om Aisha och kysste henne på kinden. Hon blev lite chockad med lät det ske, han förstod att hon varit glad över besöket hos hans familj. Plötsligt stelnade hon till och såg sig omkring. Det var som om hon sett ett spöke borta på vägen. Det kändes obehagligt men Mats frågade inte vad hon reagerat så starkt för. Tåget kom och de skiljdes för kvällen.

Aisha steg av tåget vid Kristallfabrikens hållplats och halvsprang småsjungande mot huset där hon bodde. Hon var upprymd och glad ty hon störtgillade Mats familj. De behandlade henne som en riktig person och inte endast som en värdelös tjej. Mats pappa lyssnade till allt hon hade att säga och tyckte att hon var intressant. Hon blev respekterad som person. Så var det aldrig hemma, där lyssnade man endast till Karim ty han var viktigast näst pappa.
Föräldrarna och Karim satt runt köksbordet när Aisha kom in i lägenheten. De var allvarliga och på bordet låg ett litet paket inslaget i brunt papper. Ingen frågade om Aisha haft trevligt på middagsbjudningen hos den svenska familjen
Vi har en överraskning åt dig, sade pappa och lämnade över det lilla paketet till Aisha. Hon väntade en stund innan hon försiktigt tog bort pappret. I paketet låg ett foto av en äldre man inramat i silverram. Bilden var ämnad att ställas på ett bord eller i en bokhylla. Aisha tittade frågande på sina föräldrar. Mannen på fotot hade hon aldrig sett. Vad betydde detta?
Detta skall du ställa på hyllan ovanför sin säng och vara mycket stolt över ty han är din blivande make. Ni gifter er så snart du slutat skolan i vår. Du bör vara mycket lycklig ty han är rik och har stort inflytande i sin stad. Många flickor skulle avundas dig denna lycka.
Nej, nej, nej skrek Aisha och reste sig från bordet. Så kan ni inte göra, i det här landet får flickor bestämma själv över sina liv och sin framtid. Jag vill fortsätta att studera och utbilda mig till läkare. Rektorn i skolan säger att mina betyg är bra och att en sådan utbildning är möjlig.
Du har varit i lag med en svensk pojke och hur kan vi veta att du fortfarande är ren. Vi vet nog hur moralen är i detta land och du kan skratta dig lycklig över det generösa anbudet vi fått. Du är fortfarande en liten flicka som inte själv kan bestämma över ditt liv och det är dina föräldrar som bär ansvaret för flickornas bästa. Så har det alltid varit.
Aisha började gråta hejdlöst. Vad skulle hon ta sig till ty det fanns ingen som stod på hennes sida. Alla i släkten tänkte som föräldrarna. Hon såg vädjande på Karim men hans ögon var obarmhärtigt kalla och visade inga tecken på medkänslor för sin syster. Den hejdlösa gråten blandades med högljudda och aggressiva mansröster och grannarna började reagera. Några av de svenska familjerna ville tillkalla polis men beslöt till slut att inte lägga sig i invandrarfamiljens angelägenheter. Familjebråk hände inte så sällan i höghusens lägenheter. Nej, man skulle absolut inte lägga sig i.
Den slagna tonårsflickan satt nu på köksgolvet och jämrade sig. Blodet rann från ett ordentligt sår vid ena tinningen och höger öga var svullet. Det var på detta sätt man lärde sina kvinnor att lyda och bevara familjens heder. Sådant hände i många av de främmande familjerna men då alltid inför stängda dörrar så att ingen skulle få veta.
Karim drog upp och försökte släpa sin syster till sovrummet men hon hade krafter kvar till att spjärna emot ordentligt. Hon skrek och sparkade och lyckades ta tag i handtaget till halldörren och öppna den. Karim måste släppa taget om sin syster ty det stod flera upprörda personer ute i trappuppgången. Aisha nådde hissen och lyckades ta sig till entréplanet. Det var ordentligt kallt ute och hon började springa allt vad hon orkade bort mot hållplatsen vid Kristallfabriken. Perrongen var tom, tåget mot City hade just avgått och det tog en halvtimma innan nästa kom. Vad skulle hon göra och var skulle hon ta vägen? Hon tänkte på Mats och hans familj, där hade allt varit så varmt och annorlunda. Det var ett sådant liv hon ville ha och en framtid som de svenska flickorna var fria att själv välja.
Hon började gå planlöst utmed de blanka skenorna. Tankarna snurrade runt i huvudet och framför henne fanns endast tomhet och rädsla. För några timmar sedan hade hon varit så lycklig och nu hade allt förbytts till en skrämmande svart avgrund. Hennes egen familj som skulle älska henne, hur kunde de behandla henne så? Karim som hon avgudade hade vänt sig mot henne med våld. Nog hade hon hört talas om vissa familjer och deras gamla traditioner men att den egna familjen var en av dem blev en fruktansvärd chock. Dem som hon hade älskat mest i hela världen. Det kunde inte vara sant.
Stegen blev snabbare, det kändes som hon gick mot ett mål någonstans långt borta där det var varmt och stilla. Stegen ökades på och snart var hon framme vid nästa hållplats. Under några ögonblick tänkte hon på mannen i silverramen och darrade av obehag.. Nej, vad som helst kunde hon tänka sig men aldrig detta grymma livsöde. Tänk att bli såld som en slav på livstid och aldrig få uppleva kärlek och livsglädje.
Hon fortsatte att gå och blodet rann fortfarande från såret vid tinningen. Något kom plötsligt upp i hennes medvetande. Hon kom ihåg det hon läst i en dagstidning om flickan som tagit steget in i evigheten. Hon hade också varit olycklig som nu Aisha själv var. Några korta ögonblick och allt skulle vara över. Tanken blev allt klarare och hon ökade farten på stegen. I fjärran såg hon de starka ljusen från tåget som nu var på väg mot Kristallfabriken och upplevde än en gång de fasanfulla ögonblicken hemma i köket och faderns vrede över en dotter som vägrade lyda.
Aisha hann inte tänka vidare. Ett starkt ljus kom emot henne och ljudet motorn var öronbedövande. Ett kort ögonblick, en sekund ändade hennes liv och så var hon fri. Aisha upptogs av det himmelska ljuset helt utan smärta.

Tragisk tågolycka tog tonårings liv i onsdags kväll löd rubriken i lokaltidningen. Så enkel och lätt var förklaringen och ingen frågade. Ja, sådant händer, sade man och levde vidare. Tjejen var förmodligen knarkare eller något sådant var den allmänna åsikten. Ingen sattes på de anklagades bänk och ingen berättade sanningen bakom denna fruktansvärda tragedi. Svaren fick man söka längst ner i botten på en bottenlös grop.
I det Nilssonska hemmet kom beskedet som en chock. Hur kunde något sådant hända och varför? Visst hade Mats märkt att det var något konstigt omkring Aisha. Ibland verkade det som om hon såg sig om efter någon som förföljde henne. Hon verkade rädd. Veckorna efter det hemska hade hänt var stämningen mycket lågmäld hemma hos Mats som varje vecka gick i terapi för att komma över chocken. Farsan slutade att dricka tvärt och rörde inte en enda droppe starkt efter händelsen med Aisha. Tiden gick som tid alltid gör och snart glömde alla det tragiska som hänt en vanlig liten tonårsflicka.
I en glasskål på Mats skrivbord låg en torkad kamomill kvist. Den som Aisha gav honom vid deras första möte. På detta sätt skulle hennes själ alltid finnas nära honom. År 1995 tog han sin examen och blev läkare.
Nedskrivet av Inger Malm
www.malms.info

Författare:

Publicerat

Dela: