Äjl Igen 2

SS Mjölby på uppdrag i rymden.
De är på väg till en avlägsen galax som kallas Artärerna. De är på jakt efter en guldåder som ska ligga där någonstans i en stad bortom bergen.

Besättning för denna makabra resa är bland annat chefen för Tyg & Mattfabriken i Kumla, Margareta ” si går ni å väver” Bengtsson med H. Hon är kapten på rymdfärjan, de andra som är med är positivkonsulten Allan Hopp, doktor Gunnar Ytteröra, förste och andre styrman är inga mindre än de berömda tvillingdetektiverna. Han som vet och kan allt, Inge Lätt d.ä. Svårt, vaktchefen ”Biffen” Lindström, professorn i te å logi Maria Sheraton från Malmö, kocken Sture Russin, serveringspersonal från Ågrens Pub och arbetssökande Sixten Vrå får också vara med på ett hörn.

- Vi kommer till Artärerna redan innan kvällen, det ligger ju bortom Mars som vi passerade för länge sedan, säger fru Bengthsson.
- Ja, det är snart juni. Men jag litar inte på Sixten Vrå, han är bakslug. Säger Allan Hopp
Just då kommer Sixten Vrå in från vänster med ändan i halsen.....andan...menar jag.
- Skynda er! Säger han, Maria Sheraton har blivit av med sina ärr.
Det är förskräckligt tycker alla och snart är det midsommar också. Hur ska det gå? Alla rusar in till Maria Sheraton där hon ligger i sin säng och tittar i taket.
- Hur är det med dig? Frågar fru Bengthsson.
- De äj inte så bja, mina äj ä botta. Ja kan aldji mej åka hem till skåne.
- Du kan få några ärr av mig. Säger den ärrade Biffen och sliter av sig skjortan för att ge den stackars lilla godingen Maria Sheraton några av sina ärr. Hon blir jätteglad och pussar biffen som ligger på tallriken. Biffen Lindström som även är gammal golfare blir naturligtvis putt och lämnar rummet fast besluten att hämnas.
- Ha, ha ha nu ska de få se vem ja äj, de juttna kjäken, säger han och tvår sina händer med milt schampo.

När rymdfärjan kommit in i centrum av Artärerna svänger de vänster förbi den gamla kastanjeallén och upp mot bergsmassivet. Trafiken är tät men tvillingdetektiverna styr med van hand rymdfärjan. När de är framme vid berget svänger de in på parkeringen och lyckas faktiskt hitta en tom parkeringsruta mellan en Opel Kadett och en Skoda Felicia. Det är mycket folk där denna dag, pojkscouterna har sitt årliga möte tillsammans med blåvingarna. Det kommer att bli ett rejält hålligång till kvällen, kan jag lova er.

Besättningen plockar ur utrustningen från bakluckan på rymdfärjan. Fru Bengthsson eller Maggan som vi som känner henne säger, är ledare för expeditionen expedition guldåder, de som följer med henne är Allan, Sixten, Maria, Biffen, Inge Lätt d.ä. Svårt och doktor Ytteröra.
De har med sig hackor, spadar, bandage, första och andra hjälpen och annat som behövs för denna expedition.

Det finns ett land bortom bergen, ett land ingen sett,
ett land utan sans, ett land utan vett.
Dit ska de gå dessa människor sju,
för att gräva guld och få rikedom nu.

Det finns ett land bortom bergen som ingen har sett,
ett land hemligt och förföriskt som ruvar på hämnd.
Hämnas på de som gjort staden en oförätt,
alla dem, inga namn, ingen glömd ingen nämnd.

När expeditionen når bergskanten tittar de ner mot staden där guldet ska finnas, de blir hänförda av stadens charm och skyndar till den väntande guldådern.

- Åhhh, vilken underbar stad. Säger Maggan.
- Underrrrrrrrrrrrrrbarrrrrrrrrrr. Säger Maria.
De andra håller med.
Doktorn tittar sig misstänksamt runt, hans blick fastnar på en gravsten, han blir rädd.
- Hm, här ligger en hund begraven, säger han nervöst.
De andra tittar på gravstenen. Fido står det. Doktorn har rätt.
- Undra om guldet finns där? Säger Sixten Vrå.
- Vi gräver får vi se, kan du börja Biffen? Frågar Maggan.
Biffen finns inte i närheten.
- Vart har han tagit vägen nu då? Frågar Allan Hopp.
- Jag vet inte, han var ju här nyss, det var konstigt. Säger Maggan.
- Jag börjar gräva. Säger Sixten Vrå och hackar spaden i marken som är mjuk. Det går lätt att gräva, de andra börjar också hacka och gräva i den lösa jorden.

En skugga av det förflutna sveper sakta över marken så mjuk,
en skugga av Biffen som av hat och hämndbegär är sjuk.
Skuggan så stor täcker området där människorna står,
av nyfikenhet de vänder sig om, ännu inte faran förstår.
Allt händer snabbt, massor av damm, sen är det över,
allt finns kvar, allt de behöver.
Av rikedom och drömmar om guld,
inget finns kvar, vem står i skuld?

- Jag tror aldrig att jag har sprungit så fort i hela mitt liv, flåsar Inge Lätt d.ä. Svårt där han sitter på en stol på rymdfärjan SS Mjölby.
Sex personer håller med honom samtidigt som de försöker få ner håret som ställt sig rakt upp av rädsla.
- Vad otäck Biffen såg ut. Säger Doktor Ytteröra.
- Usch, ja vilka huggtänderrrr och hemskt utseende, tänk att han var ett monsterrrr. Säger Maria Sheraton.
- Anabola asteroider är ett fördärv. Säger Allan Hopp.

Rymdfärjan flyger med ljusets hastighet tillbaka till jorden, skräckslagna av upplevelsen kommer de aldrig mer att besöka rymden.

Av rädslan och nervositeten blev de väldigt kissnödiga och toaletten besöktes ivrigt, men det fanns bara en och den blev till slut överaktiv och började låta konstigt. Besättningen brydde sig inte om det, de var nödställda.

Helt oförberett blev det baksug i toaletten och det ena efter det andra konstiga som fanns i rymden sögs in genom toalettstolen och slog i tak och väggar. Det var bitar av satelliter, raketdelar, stenar och allt möjligt annat smått och gott och stort och otäckt som råkade vara i närheten när SS Mjölby passerade. När de närmade sig månen och den började vackla, var det dags att sätta punkt.

Skriven av: Mats Henriksson