aldrig mer

Hon kände det kalla vattnet mot ansiktet, hårda fingrar borrade sig in i nacken. Munnen fylldes med vatten och skratten ekade på den lilla toaletten när hon fick upp huvudet ur handfatet. Hon hostade och började gråta. Vattnet rann över handfatet, hon fick en hård spark i magen och sjönk ihop på golvet. Det enda hon hörde var allas skratt, som sakta tystnade när de en och en försvann ut ur rummet. Sist kvar stod Tom. Han flinade och spottade på henne. Tårarna rann sakta ner för kinderna. Dörren smällde igen en sista gång. Hon skrek rakt ut. Det var inte första gången hon blev lämnad ensam kvar. Hon visste inte hur länge till hon skulle stå ut. En dag? En vecka? Det hade kanske varit enklare om hon inte hade funnits?
Vattnet droppade från det eldröda håret, hon suckade och reste sig sakta upp. Det snurrade till i huvudet och hon kastade en snabb blick i spegeln innan hon öppnade dörren och gick ut. Det hon såg var hon inte beredd på. Nästan varenda en i hennes klass stod samlade utanför. Hon gjorde ingen ansats att springa därifrån. Det fanns ingen mening med det. I stället stod hon tålmodigt kvar och väntade på de hårda ord och slag hon skulle få. Tystnaden var lång och när hon tog ett steg framåt hörde hon en hånfull röst som sa: ”och vart hade du tänkt ta vägen..?” Sedan kände hon en knyten hand som borrade sig in i magen. Hon vacklade bakåt och fick ett slag till. Utan att ge ifrån sig ett endaste ljud föll hon ännu en gång ihop på golvet. Det flimrade för ögonen när hon fick en hård spark i huvudet. ”Det räcker” hörde hon någon säga. Skratten ekade i den stora, mörka korridoren. På några minuter hade alla försvunnit. Hon låg ensam kvar på det hårda, kalla golvet och när hon försiktigt reste sig upp smärtade det till i huvudet. Tankarna snurrade runt. Hon bet ihop och gick med beslutsamma steg ut från skolan, från den skola hon aldrig mer skulle behöva sätta sin fot i. Hon tänkte inte så mycket, utan gick bara den korta vägen hem till lägenheten. Ingen skulle vara hemma nu, det visste hon. Händerna skakade när hon låste upp dörren. Skorna och jeansjackan lämnade hon kvar i en hög på hallmattan. Tankarna snurrade runt mer och mer i hennes huvud. Hon stapplade in i köket och såg sig omkring. Det bultade i huvudet och flimrade för ögonen. Efter att ha stått stilla i ett ögonblick drog hon snabbt ut en kökslåda. Händerna skakade när hon beslutsamt tog upp et föremål. En kniv. Utan att tänka så mycket gick hon sakta in i sitt rum och stängde dörren. Hon sjönk ner i den mjuka sängen och höll upp kniven framför sig. En ganska stor, vass kniv. Hon drog upp tröjärmen och synade sin bara handled. Skulle livet ta slut nu? Skulle hon inte bli äldre än så här? Med kniven stadigt i höger hand skar hon ett djupt sår. Blodet började genast leta sig ut. Hon kände ingen smärta. En röd pöl bildades på golvet. Hon blundade och lutade sig sakta bakåt. Långsamt försvann hennes tankar. Det svartnade för ögonen och tankarna försvann helt. Inga mer slag, inga känslor... aldrig mer.

Författare:

Publicerat

Dela: