Publicerat
Kategori: Novell

Aldrig någonsin ni två

Du vet att du inte har någon chans men du har ändå aldrig slutat hoppas. Innerst inne, i ditt hjärta som slår extra hårt varje gång du ser henne så vet du att det aldrig kommer att bli ni två. Aldrig någonsin ni två.
Du vet att du inte har någon chans och därför gör det så ont, så otroligt förbannat ont när du ser henne med i någon annans armar, när hon kysser någon annan.
När hon går hem med någon annan.
Så många tankar på en gång:
Visst borde det ha varit du istället för honom? Visst borde det ha varit det? Vad kan han ha som inte du har? Vad kan han göra så mycket bättre? Är han så mycket bättre?
Så många tankar, så många frågor men aldrig någonsin något svar.
Det enda du vet är detta: Han älskar ju inte henne. Det är du som gör det. Du har alltid gjort det, ända sen du såg henne första gången. Det är bara du, du, du och ingen annan som älskar henne.
Du vill ha henne så mycket att det gör ont. Riktigt riktigt ont, du vet, så där ont så att det nästan känns som att hjärtat slits i bitar varje gång du ser henne.
Och att se den du älskar kyssa någon annan och veta att hon utan tvekan kommer att ligga med honom i natt när du går hem ensam och lägger dig ensam i din tomma lägenhet, visst känns det som om de två sliter hjärtat ur kroppen på dig och sen stampar på det? Visst känns det så?
Visst känns det som världens undergång fast i slow-motion?
Och du vet att allting skulle ta slut om du bara kunde sluta älska henne.
Om det bara gick.
Då skulle allt bli så mycket lättare.
Men att sluta älska henne är som att försöka stoppa tidvattnet.
Omöjligt.
Men att sluta älska henne är som att skära ut ditt eget hjärta med en slö kniv.
Så fruktansvärt outhärdligt smärtsamt.
Men att sluta älska henne är som att sluta andas.
Du skulle dö.
För älska henne är det du är bäst på.
Det enda du är bra på.
Det enda du kan.
Och du har alltid gjort det.
Och du önskar att hon på nåt sätt kunde förstå. Att hon kunde se.
Se att du ser henne som hon verkligen är, inte som alla andra män som bara vill ligga med henne ser henne.
Att du ser henne som hon är inuti, inte bara utanpå, även om utanpå är det vackraste du någonsin sett. För visst är hon vacker, det kan du inte förneka. Tvärtom. Hon är vackrast av alla. Inte supermodellvacker inte filmstjärnevacker inte miss Universumvacker utan ännu vackrare. Hon är vackraste underbaraste sexigaste någonsin. Och det är inte bara någonting man säger, utan någonting hon faktiskt är. Men det är inte därför du älskar henne.
Men det är därför alla andra gör det.
Fast du ser ju bortom det. Du och ingen annan.
Du har ju hört om henne. Hört vad de säger om henne. Saker du egentligen inte vill höra. Att hon är lätt. Att hon är villig. Att hon är en sån som inte bara suger utan dessutom sväljer. Att hon tar den i tvåan första kvällen och tycker om det. De säger att hon är som porr, som värsta porrfilmen på TV1000 porrigare än allt du någonsin sett. De säger att hon är bästa jävla knullet i stan och att hon gjort det med alla.
Alla utom dig.
Du har hört allt, hört alla historier. Det är sånt man önskar att man aldrig hört, men ändå vill höra. Visst är det så? Erkänn, visst är det så? Det är förbjudet, men det lockar. Det är äckligt, men det kittlar. Sånt man önskar att man aldrig hört, men innerst inne ändå alltid velat höra.
Du sitter tyst och lyssnar när de berättar om henne och skryter och varje ord känns som om det vore riktat mot dig som en förolämpning, som otroligt grova förolämpningar, grövsta orden du nånsin hört om henne. Grövsta du hört om någon någonsin. Och när du hör hur de skryter om hur många gånger och hur länge och hur ofta så blundar du och tänker på henne, men inte så som de tänker på henne, nej inte alls som de tänker på henne. Du ser henne dansa. Dansa i vitt. Så oskuldsfull och vacker när hon dansar i vitt. Så som du ser henne.
Så som ingen annan, inte ens hon själv ser henne.
Du önskar att hon kunde se på dig så som du ser på henne.
Du önskar att du kunde prata med henne, att du på något sätt kunde få henne att förstå.
För du vet ju att hon inte är lycklig. Att hennes liv inte är ett riktigt liv.
Du ser ju det på henne så tydligt.
Du ser ju på henne att hon är lika olycklig och ensam som du.
Precis lika ensam och övergiven som du.
Ni har bara olika sätt att hantera er ensamhet på. Två helt olika sätt.
Och du önskar att du på något sätt skulle kunna få henne att inse att ni två hör ihop. Att ni är tvillingsjälar.
Att du skulle kunna säga ”vi två mot världen älskling, vi två mot världen” och att hon skulle hålla med. Att du skulle kunna sträcka ut din hand och att hon skulle ta den.
Att du skulle kunna säga ”jag vet vem du är, vem du egentligen är och det är därför jag älskar dig så. Jag älskar det där vackra inuti mer än utanpå. Jag älskar hela dig.”
Att du skulle kunna säga ”jag bryr mig inte om vad de säger om dig, jag bryr mig bara om dig.”
Du önskar att du kunde säga det till henne. Att du kunde säga det till henne och att hon skulle lyssna.
Men det är så svårt, så oändligt mycket svårare än vad man tror.
För varje gång du tänker gå fram till henne och prata med henne går hon tillsammans med någon annan och då är det inte lätt att hålla modet uppe. Då är det inte lätt att hålla tårarna tillbaka.
Och ibland intalar du dig själv att det nog är bättra att älska någon på avstånd än att inte älska alls.
Men oftast så inser du att det bara är en stor lögn, att du ljuger för dig själv när du påstår att olycklig kärlek är nästan lika bra som lycklig.
Men ibland, bara ibland och inte särskilt ofta lyckas du lura dig själv så att du faktiskt tror på det du själv säger. Det är bara korta stunder och det är långt emellan dem, men det är dem du lever för.
För innerst inne vet du att det aldrig kommer att bli ni två.
Men du kan ändå inte sluta hoppas.

Skriven av: David Lundgren

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren