Publicerat
Kategori: Novell

Alex och Brian (Del 1)

Jag är 15 år och blir totalt utmobbad i skolan och har inte en enda kompis.
Jag börjar få självmords tankar..
Mitt namn är Alexsandra men alla säger Alex.

Ingen i min klass vill vara med mig, inte ens prata och jag fattar inte vad det är för fel på mig men jag är väl den utvalde.
Någon måste väl vara den stora tönten i klassen.
Jag har en jätte bra kompis Elisabeth men hon bor i norrland och jag bor ju i Eskilstuna men vi har kontakt på telefon och pratar nästan varje dag.
Jag har inte berättat hur jag har det för henne.
Hon kan inte hjälpa mig med något det är bara jag som kan göra något åt det.

En skön helg är förbi och nu ska jag tillbaka till den där skolan och höra få höra alla hotfulla skällsord och skratt eller ett hårt slag mot magen.
Jag duschade och tog sedan på mig ett par jeans och en svart t-shirt och jag är så nöjd med mitt utseende men jag tror att det är något fel på mig.
Ibland tror jag att jag är för fet för att min klasskamrater brukar säga att jag är fet.
Vid matbordet förväntar alltid min mamma sig att jag äter så mycket jag brukar och det gör jag också men ibland efter middan så går jag in på toaletten och spyr upp allt.
Jag gillar att äta tycker det är jättegott men jag tror jag äter för mycket och ser inte själv att jag engetligen är jätte tjock.

Jag tog lite mascara och kajal..
Jag låste upp dörren och gick in i köket där mamma satt.
Vad fin du är! sa hon.
Tack sa jag och jag tror henne också.
Tycker du jag är fet frågade jag och tog ett glas vatten.
Nej!!! varför frågar du det??
Jag bara undrade sa jag och gick ut i hallen.
Jag tog på mig skorna och min jacka och mamma kom in i hallen.
Hur har du det i skolan Alex?
Det är toppen svarade jag och kände ett stor klump i halsen.
Jag ljög för henne men jag kan inte berätta för henne för då blir det bara värre.
Då går hon raka vägen till skolan och skäller ut alla och då blir det mycket värre.
Och dessutom skulle hon och pappa bli helt knäckta att höra det.
Jag öppnade ytterdörren.
Hej då mamma sa jag och slog igen dörren.
Jag trippade ner för trapporna.
Jag hoppas jag ramlar och bryter benet så jag slipper gå till skolan på flera veckor.
Jag hade inge långt till skolan, typ 100 meter bara.
Jag var framme och gick in vid etren.
Jag gick till skåpen och såg Maria och Bea stå vid mitt skåp.
Jag var bärred på ett nedsättande ord.
Jag öppnade mitt skåp och hörde Beas röst.
Nämen är det inte Alex!
Jävla tönt röt Maria.
Jag vände mig om och tittade på dem.
Jag gedde Maria en arg blick.
Dem hånskrattade och gick iväg.
Jag var värkligen arg på dem men om jag säger emot så ger dem mig stryk.
Jag tog mina böcker och gick till klassrummet.
Läraren kom och låste upp dörren och jag satte mig vid ett ensamt bord.
Jimmy skrek i klassrummet som vanligt.
Min lärare skrek åt honom och det blev helt knäpptyst i klassrummet.
Vi ska väl börja med svenskan snart men först så ska jag säga några saker.
Ni ska få en ny klasskamrat.
Jag som nästan hade somnat vaknade upp ur mina tankarna.
Han börjar vid lunch.
Men jag kommer inte ihåg vad han heter men han är från U.S.A. det är en sak jag vet.

Hoppas han är snäll men han är förmodligen som alla andra.
Det skulle bli intressant och se honom.
Det gick två lektioner och jag skulle på Fysik.
Jag gick upp för trapporna, in i klassrummet.
Satte mig vid ett ensamt bord som vanligt.
Min lärare Jack stod vid tavlan.
Det blev tyst.
Jaha tjena! sa han.
Ja idag börjar en ny i eran klass.
Dörren öppnades långsamt.
Det kom in en lång kille med svart hår.
Han var skitsnygg!
Hej! sa han med hög röst.
Modigt, det skulle aldrig jag klara.


Det här är Brian och ska börja här idag.
Några viskade...
Du är från U.S.A. eller hur? frågade Jack.
Ja det är jag men jag flyttade till Sverige när jag var 11 år så jag har bott här i fyra år.
Jaha vad kul!
Du kan slå dig ned och så ska jag hämta böcker till dig och ni andra kan börja jobba forsatte han och gick ut.
Tjejerna tittade på honom hela tiden och han gick för att sätta sig ned.
Han skulle väl förmodligen gå och sätta sig vid killarna längst ner i hörnet.
Men han la blicken mot mig.
Jag tittade på honom.
Han satte sig mitt emot mig!
Herregud.....
Hej vad heter du? frågade han och log.
Jag heter Alexsandra sa jag och log tillbaka.
Han verkade ju snäll!
Jag slog upp min fysikbok.
Jag tittade ner i boken men kunde inte konsentrera mig för jag märkte att han tittade på mig hela tiden.
Jack kom in i klassrummet och gedde Brian böckerna och började tala med honom lågt så jag hörde inte vad dem sa.
Klassrummet var helt knäpptyst men alla viskade.
Timmen var slut och jag hade bara gjort minst 1 uppgift.
Det var lunchrast och jag proppade in böckerna i skåpet och gick ner till matsalen.
Brian syntes inte till...
Jag tog en liten bit av dem äckliga fisken och den torkade potatisen.
Jag slog mig ner vid ett bord och såg Brian gå in i matsalen med Martin vid sin sida och dem pratade.
Martin hade aldrig gett sig på mig men har alltid hört vad dem andra sagt till mig och har aldrig sagt emot bara stått där och lyssnat.
Jag tittade på Brian hela tiden, Shit han var jätte snygg.
Han hade lite skägg på hakan och kolsvart och rätt långt hår.
Inte jätte långt hår men det var jätte snyggt.
Sedan såg jag att han gedde Martin en arg blick och gick till mjölkbaren ungefär där jag satt.
Han måste ha sagt något dumt till honom.
Men dem slog sig ner vid ett bord och Martin verkade sagt förlåt till honom.
Han satt bara några meter ifrån.
Jag gick och tog mjölk och han tittade på mig samtidigt som han pratade med Martin.
Jag satte mig och tvingade i mig en bit fisk.
Det var hur äckligt som helst.
Jag tittade sedan igen på Brian.
Vi fick ögonkontakt och jag tittade honom rakt i ögonen.

Hela dagen gick och Brian höll sig till Martin hela dagen.




Jag slängde på mig väskan gick ut ur skolan.
Jag skulle gå över gatan och märkte att någon var brevid mig.
Det var Brian och jag blev förvånad och han också.
Vi pratade hela vägen hem.
Tack gud att någon ville prata med mig och just honom.
Snyggaste killen i klassen.
Vi skildes åt och jag var så glad hela dagen och första gången i mitt liv längtade jag lite efter att gå till skolan.
Dagen gick och jag vaknade kl sju.
Jag skuttade upp ur sängen.
Gjorde mig i ordning och gick sedan ut i den svala friska luften.
Det var fredag och jag hade bara tre lektioner.
Jag kom in i korridoren och såg Brian sitta på en bänk.
Han tittade på mig och log, jag log tillbaka.
Jag ryste i kroppen när jag såg honom.
Jag gick in på lektion och Brian satt brevid mig.
Vi skrattade hela tiden och många i klassen tittade på oss.
Hur kan han vara med henne? tänker dem väl.
Brian och jag var på varje lektion.
Jag berättade om mitt hemliga ställe som ingen annan vet om.
Sista lektionen slutade och jag gick raka vägen till skåpet.
Brian och jag skulle gå hem tillsammans.
Shit, är jag i himlen?
Jag har fått en kompis!
Jag slängde i några skolböcker i väskan och låste.
Jag vände mig om och Bea och Sandra stod framför mig.
Jag svärnitade och Bea lutade sig över mig.
Vi ska snacka sa hon och tog ett hårt tag om mig arm.
Vi gick in på bakgården där ingen brukade gå.
Dem puttade mig ner på gräset.
Tror du värkligen att Brian är din kompis nu eller?
Såklart han inte är de, han bara lurar dig!
Hon körde in näven i magen.
Dem sparkade mig gul och blå.
Jag förstod att dem bara var svartsjuka på mig för jag hade fått en kompis..
Det är dem som har problem som mobbar derför dem som har det bra mobbar dem för dem är så otroligt avundsjuka.

Dem lämnade mig ner spottad och blodig.
Vad ska jag nu säga till mamma när jag kommer hem?
Jag försökte resa mig upp och allt bara snurrade.
Hela ansiktet var blodigt och jag torkade bort det värsta med min tröja.
Jag rusade till mitt hemliga ställe för att grubbla och försöka ta bort allt blod och dölja såren.
Nu undrar säkert Brian vart jag tagit vägen.
Det var en liten skogsglänta och när jag var 7 år så hittade jag en gammal björngrotta som jag brukade vara i och har gått dit ibland ända tills nu.
Jag satt ihop krupen i den lilla grottan, den var inte särklit stor och man såg tydligt ut.
Jag hörde något prassla i marken, någon var i närheten.
Jag såg ett ansikte framför mig..
Brian.
Han såg förvånad ut.
Herregud vad har hänt dig?
Jag berättade vad dem hade gjort mot mig och Brian verkade väldigt arg och sa att jag skulle polisanmäla.
Jag berättade hela historien att det hade mobbigen hade pågått länge och jag aldrig berättat för någon.
Han tyckte det var oakccept tabelt och såg mig i ögonen och sa att vi måste ta upp detta med mina föräldrar och lärare.
Han hade rätt, vad dum jag är som inte berättat.
Jag skulle ha gjort det för länge sedan.
Brian tog upp en flaska vatten ur väskan.
Han blötte handen och strök och den på mig ansikte.
Jag tror jag blivit kär i honom.
Han har ju allt, Snygg,omtänksam ja allt jag vill ha hos en kille.
Jag tittade honom i ögonen och han strök händerna på mina kinder.
Vattnet ran ner på min hals.
Han stannade upp och hade händerna stilla på mina kinder.
Vi tittade varandra djupt i ögonen och han närmade sig mig.
Han nuddade mina läppar.
En smak av persika i min mun och hans tunga for långsamt in i min mun.
Det var det mysigaste jag nånsin varit med om och jag kände att jag aldrig skulle kunna sluta.
Det var min första kyss.
Jag tänkte efter och prövade på själv att kyssa..
Han kramade om mig och vi kysstes hela tiden.
Det pågick i några minuter
Sedan gick vi hem till mig och berättade för mina föräldrar allt som hänt.
Mina föräldrar blev mycket fövånade och berdövade och sa sedan att allt skulle ordna sig.
Jag trodde dem...
Jag fick en stor kram av mamma och hon tackade Brian för att han hjälpt mig.
Det började bli sent och Brian var tvungen att gå hem.
Vi gick ut i trappuppgången och jag tryckte på hissknappen.
Han tittade på mig och sa, Jag tycker om dig jätte mycket!
Jag kramade om honom hårt och hissen var framme.
Han öppnade hiss dörren och släppte min hand.
Jag kysste på glasrutan på den gamla hissen.
Han gedde mig en slängkyss och sedan såg jag honom inte mer.
Nästa dag i skolan skulle vi till något ställe inne i stan och ha det lite kul bara.

Vi kom in i en stor sal där det fanns biljardbord, pingis, kiosk och mycke mer.
Alla sprang glatt in och började pröva på alla aktiviteter.
Brian och jag stod kvar och tittade ut över salen.
Vi ville inte att någon skulle få veta att vi är tillsamans än.
Vi tyckte det var bäst att vänta tills vi har redat upp allt.
Jag måste på toaletten sa han och klappade mig på kinden och gick iväg.
Jag slog mig ner vid ett bord och så fort inte Brian var i närheten så kom typ halva klassen till mig.
Dem började säga fula ord om mig men jag bara satt där och låtsades inte lyssna..
Jimmy slog mig jätte hårt på armen och sa, Var har du din lilla vän Brian? ååh visst ja du har inga vänner.
Jag höll mig på armen och det gjorde ont hela tiden.
Jag fick nog av alla fula ord och smärtsamma slag..
Jag hade fått nog av allt, Skolan, kamraterna och lärarna som aldrig kunde höra vad alla sa till mig.
Jag fick en tanke och rusade ut ur byggnaden.
Några lärare skrek åt mig.
Jag sprang så fort jag kunde över bron och sedan in bland alla byggnader och hus mitt i Centrum.
Jag ville komma så långt bort som möjligt från byggnaden där mina klasskompisar fanns.
Jag lät tårarna forsa ner längst kinden.
Jag hörde någon som skrek och sprang efter mig.
Jag ökade farten och sprang in i en liten gränd och gömde mig bakom några soptunnor.
Jag såg någon springa förbi.
Plötsligt hörde jag en bekant röst.
Det var min älskade Brian som skrek mitt namn.
Jag tittade upp och såg han tittade in i gränden.
Alex! sa han med hög röst.
Tyst röt jag och tog tag i hans hand.
Vad har hänt? frågade han oroligt och torkade bort några tårar på min ena kind.
Jag kommer aldrig sätta mig min fot där våra klasskompisar är mer!
Han lade händerna på mina kinder och tittade mig rakt i ögonen.
Vad har dem gjort!?
Jag berättade att dem varit dumma medans han varit på toaletten.
KOM! sa han ilsket och tog ett hårt tag om min hand och vi gick tillbaka.
Han var jätte förbannad på dem och verkade vilja spöa skiten ur dem.
Vem var det som slog dig!?
Jimmy svarade jag..
Vi kom tillbaka och Brian ryckte upp dörren och slog igen dem hårt så det small i hela salen.
Lärarna verkade gått och tagit fika eller något för dem syntes inte till eller så var dem ute och letade efter mig.
Brian släppte min hand han gick mot Jimmy.

Skriven av: Sandra Trankell

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren