Älskade mamma



Jag vet att du inte kan läsa det här, men jag vill ändå skriva till dig. Kanske sitter du på ett blått lite moln uppe i himlen och håller ett vakande öga på oss. Det är jag nästan säker på att du gör.

Jag hann inte fram till dig då du somnade in, och vad jag har förstått så ville du inte att jag skulle vara närvarande. Enligt vårdpersonalen hade du genast blivit sämre mitt på dagen, men det var inte på tal om att de skulle ringa mig och be mig komma upp.

15.40 ringde de för sista gången och berättade att du hade somnat in. Trots att det var väntat, gjorde det så ont att höra. Jag vet att du inte led eller hade ont, utan somnade in, lugnt och stilla.

Jag åkte upp för att ta ett sista farväl av dig, och du såg så fridfull ut. Fri från lidande och smärta hade du slutligen fått den inre frid du såväl förtjänade.

Vårdpersonalen hade klätt dig så fint, i din vita blus och den vinröda koftan du tyckte så mycket om. Bredvid dig på nattbordet stod ett litet kort placerat med några rader ur Bibeln, och intill brann ett stearinljus, så stilla, så fridfullt.

Det kom att bli mitt sista möte med dig, och den bilden kommer jag för alltid att bära med mig. Du var så vacker i både själ och hjärta. Vacker ända in i döden.

Författare:

Publicerat

Dela: