An(orexi)a

Kapitel 1

Du är tjock. Ser du inte det? Magen hänger, låren dallrar, du har två dubbelhakor och kinderna är hur stora som helst. Fet. Fet fet fet. Ingen är lika fet som du. Ingen äter lika mycket mat som du. Du är en vidrig människa och jag hatar dig.
Någonstans i huvudet dyker en liten röst upp. ”Nej, jag är väl inte så tjock? Är inte mina lår ganska normala?” Nej! Skriker, slår, vill bara att idioten ska förstå. Du är tjock!
Den lilla rösten fortsätter: ”Men jag väger mindre än alla andra ju, jag har jättelågt BMI.” Ja, men du har inte muskler, klart du får ett lågt BMI, på dig sitter bara FETT för du rör dig aldrig och har inga muskler. Förstå! Tillslut ger den lilla svaga rösten upp och accepterar det som en sanning. Klar att det stämmer, det ser ju alla. Spegeln berättar sanningen och i spegeln är jag dubbelt så tjock som alla andra.

Kapitel 2

Haha, nej jag bantar inte, är du puckad eller? Orka banta! Kompisarna håller med totalt. Orka banta, det är det ju bara utmärglade anorektiker som håller på så.
Plupp är inte utmärglad, hon är inte ens speciellt smal. Hon ser ju ut som alla andra gör. Hon äter ju också, hon åt lunch idag. Vad hon åt? Stekt potatis, det såg du väl? Tog hon bara en tugga, det såg jag inte. Tänk vad mycket man missar! Nej men hon brukar ju äta. Ja, igår åt hon också lunch! Hon åt sallad… Dagen innan det? Jag vet inte, vi pratade så mycket så jag märkte inte…

Alla är så lätta att lura. Så länge hon inte är utmärglad eller helt enkelt skiter i att hålla uppe fasaden och ta en tugga mat för syns skull kommer ingen någonsin förstå vad hon gör mot dig själv. Men om någon nu skulle kolla noga, skulle dom se då hur hon ger bort godis hon haft med sig i väskan, varför gör hon så egentligen? Hon är lite konstig. Skulle de se handen som nyper i fläsket på magen? Skulle de märka den glasartade blicken hon får när hon äter? ”Ät inte för mycket nu Plupp, tänk på alla kalorierna det är i det här.”

Kapitel 3

An(orexi)a
flickan alla älskar att hata

vi vill mer är gärna skryta
för vi har kontrollen du önskar du hade
vi har viljan av stål
och vi älskar att dö

Kapitel 4

Sen kommer paniken.
”Varför gör jag ingenting? Varför är jag inte starkare? Varför kan jag inte bara gå ner i vikt och bli smal NU?” Och sen äter hon. Massor. Får ångest och vill helst bara dö på stället. Skriver i sin dagbok. Där ljuger hon halva tiden och talar brutal sanning andra halvan. Där hon räknar och räknar och tillslut kan allting i huvudet. 1 knäckebröd = 57 kalorier. 1 skiva ost = 47 kalorier.
Kapitel 5

”Varför är hon så konstig? Hon orkar aldrig vara med längre. Inte vill hon festa heller. Så jävla tråkig hon blivit! När hon är med är hon ändå bara tyst. Klagar och klagar hela tiden. Har hon inte ont i magen är det ryggen eller huvudet. Så himla jobbig och tråkig. Hon ringer ju inte och vill ses heller. Jag tänker inte ringa henne något mer nu! Tänker du? Nej, men eller hur. Orka bjuda med någon som bara sitter där och inte pratar.”

Dom förstår dig aldrig, flicka lilla.

Författare:

Publicerat

Dela: