Anden i Glaset

Anden i glaset!


Jag och min kompis Klara var på väg hem till mig efter en lång måndag i skolan. Det var en kall och mulen höstdag och det verkade som att det snart skulle börja regna. Vi hade haft matte i en tre kvart och sedan engelska och svenska i sammanlagt en timma och tjugo minuter! Jag hatar matte och engelska och det blev inte bättre av att vi sedan hade gympa i en halvtimma med vår jättestränga f.d. militärchef ”Kapten Andersson”! Jag råkade missa målet i fotboll, så jag fick ställa mig som avbrytare och titta på hur man skulle göra ”riktiga” mål.
– Du Karin, vad ska vi göra när vi kommer hem till dig då, frågade Klara.
– Jag vet inte riktigt, svarade jag. Vi får väl se när vi kommer hem.
Vi traskade vidare längst den grusväg som ledde hem till mig. Löven låg som ett gult täcke i hela skogen och jag kände den friska höstvinden leka med mitt hår.

Ungefär tio minuter senare var vi hemma hos mig. Vi gick emot vårat blåa lilla hus just som det började spöregna.
– Skit också, måste det börja regna nu, sa jag.
Vi gick in i huset och tog av oss jackorna och slängde skolväskorna i hallen. Jag gick in i köket och jag hittade en lapp på köksbordet från mamma där det stod.
Vi måste jobba över på sjukhuset
och kommer hem ungefär vid kl 11.
Det finns mat i kylskåpet om ni
skulle bli hungriga. Mamma & Pappa!
Jag knycklade ihop lappen och slängde den i papperskorgen. Jag var inte så hungrig för att jag hade ätit jättemycket pannkakor i skolan, så att jag hade fått ont i magen.
- Klara, är du hungrig?
-Nej, jag är fortfarande mätt efter alla dom pannkakor som vi åt i skolan.
Vi gick in i vardagsrummet och jag sjönk ner på den mjuka fåtöljen medans Klara satte sig på soffan. Det hade börjat regna riktigt ordentligt ute nu och plötsligt så sken jag upp.
– Jag vet, sa jag och hoppade upp ur soffan och gick fram till videoskåpet. Vi ska se på Sjätte sinnet!
- Vad handlar den om?
– Den handlar om en liten kille som har ett sjätte sinne. Han kan se spöken. Han måste träffa en man som ska hjälpa honom med det, men det visar sig vara något konstigt med mannen.
– Jag gillar inte sådana filmer så värst mycket, sa Klara lite tveksamt.
– Men den är ju inte ens läskig, sa jag som hade sett filmen ett par gånger.
Jag letade fram filmen i videoskåpet och tryckte in den i videon.

När filmen var slut var klockan omkring 7 och jag var lite sömnig och hade lust att gå och lägga mig, men jag tänkte på att Klara var hemma hos mig så jag försökte komma på något nytt vi kunde göra. Jag tittade ut genom fönstret samtidigt som jag tog ut bandet ur videon. Det hade börjat åska ute och plötsligt fick jag en idé!
– Nu vet jag vad vi ska göra!
– Vad då, frågade Klara.
– Vi ska köra anden i glaset!
Jag sprang upp på mitt rum med Klara i hälarna.
– Anden i glaset, sa Klara. Är du verkligen säker på det?
– Såklart att jag är säker, sa jag och tittade under min säng.
Jag drog fram en plywoodskiva och blåste av allt damm. Det var bokstäver och siffror skrivna på brickan med en svart tuschpenna och i hörnen på träskivan var det svarta dödskallar.
– Klara, kan du hämta tändstickorna, ett glas och fem stearinljus nere i köket, frågade jag.
– Okej då!
Jag lade ner plattan på golvet och rullade ihop min matta som låg i mitten utav rummet. Jag ställde mattan i ett hörn medans jag väntade på att Klara skulle komma tillbaka med glaset och stearinljusen. Jag satte mig på sängen och hörde fötter springa i trappan. Klara kom in på mitt rum och stängde dörren.
– Varsågod.
– Tack så mycket! Förresten! Släck lampan och dra för gardinerna.
Klara släckte lampan och drog för gardinerna medans jag vände på glaset och placerade ett ljus under. Jag ställde glaset med ljuset under på plywoodskivan och satte sen dom fyra kvarstående ljusen på dödskallarna i hörnen på skivan.
– Okej nu är vi beredda, sa jag. Håll mig i händerna så ska vi tillkalla den onda anden.
– Men kan vi inte tillkalla den goda istället, pep Klara.
– Nej, det är för barnsligt, sa jag. Det är ju självklart att vi ska tillkalla den onda.
– Okej då, sa Klara tveksamt.
Klara fattade mina händer. Dom var svettiga men jag höll god min och blundade.
– Vi tillkallar den onda anden, vi tillkallar den onda anden, vi tillkallar den onda anden!
Jag öppnade ögonen och kände plötsligt en kall vindpust som svepte om mig. Jag tänkte att det kanske bara var något fönster som stod öppet men jag orkade inte bry mig mer om det.
– Du får börja att fråga, sa jag.
- Hmm…
Jag hörde en blixt som svepte över himlen.
– Det här kanske inte är så bra ändå, sa Klara med ynklig röst.
- Shh… prata lite lägre vi får inte störa anden, viskade jag.
Klara tänkte efter och sträckte sig sedan efter glaset.
– När fyller jag år, viskade hon in i glaset.
Klara satte tillbaka glaset över ljuset och vi satte våra lillfingrar på glaset. Jag tänkte att jag skulle skoja med Klara så jag började dra glaset fram till 2 och sedan 0. Klara såg förbluffande på det hela och jag fortsatte att flytta.
JUNI stavade Klara och jag fram. Klara spärrade upp ögonen.
– Den 20:e juni, utbrast Klara.
– Shh… prata lägre!
Jag kollade på glaset och log lite, sedan tog jag upp det.
– Vem är jag kär i, viskade jag in i glaset.
Jag ställde tillbaka glaset ovanför ljuset och vi satte våra lillfingrar på glaset igen. Jag började sakta dra glaset mot H men när jag nästan var framme svängde den av och placerades på en av dödskallarna framför mig. Jag försökte få glaset att röra sig mot H igen men det rörde sig inte ur fläcken.
– V-v-vad ska hända nu då, stammade Klara fram.
Glaset började röra sig igen men den här gången var det inte jag som styrde. Det var som om en hand hade grabbat tag i glaset och börjat styra den. Den rörde sig mot G och vi fick fram GARDEROBEN.
- Garderoben, vad menas med det, frågade jag Klara.
– Jag vet inte.
– Vi kanske ska öppna den, sa jag och gick fram till garderoben.
Klara sprang fram till mig.
– Nej, öppna inte, det kan vara något farligt i garderoben!
– Tror du verkligen på andar och sånt? Det är ju självklart att jag ska öppna!
– Nej, gör inte det!
Men det var försent. Jag öppnade garderobsdörren och i samma stund kom det något vitt starkt sken ur garderoben och träffade mig med sådan kraft att jag föll baklänges ner på golvet. Sedan blev allt svart.

Författare:

Publicerat

Dela: