Ängel från Småland

”Jag blir tvungen att skicka tillbaka dig till jorden igen. Såna här misstag får inte tillåtas”
”Men snälla, ge mig bara en enda chans till! Jag lovar att inte göra om det. Jag vill inte tillbaka till jorden”
”Jag är ledsen, men det är inte jag som bestämmer sånt här. Det är tredje gången gillt och du blir skickad tillbaka. Ditt nya uppdrag meddelas så fort du är kommen på jorden”
”Snälla, inte en gång till, jag kan väl få gottgöra det på något annat sätt”
”Hade jag fått bestämma hade detta inte skett. Men nu är det så. Adjö, vi syns om en månad”

-Ja, suckade Danni i telefonen. Jag har ju sagt till dig att vi inte ska dricka ikväll! Okej? Kan du inte lita på mig?
-Okej då, jag tror dig. Men jag vet ju hur Linda brukar vara. Hon håller inte alltid vad hon lovar. Danni log för sig själv.
- Du kan lita på mig, jag ska vara nykter ikväll. Bara jag får dricka imorgon. Jag älskar dig Petra.
- Jag älskar dig också Danni, det vet du!
- Vi syns ikväll då! Danni lade på telefonluren. Hon pustade ut. Det hade tagit en hel halvtimma att övertyga Petra om att Danni och Linda inte skulle dricka ikväll. Fast Danni visste ju vad resultatet av telefonsamtalet skulle bli. Linda skulle komma att vara skit packad. Och Danni säkert detsamma. För alldeles nyss hade de hittat en liter vodka i garaget i Dannis systers lägenhet. Danni, Linda och Petra var absolut bästa polare. Och nu under festivaldagarna som hölls i Kalmar så bodde Linda och Danni hos Dannis syster Kim i hennes lägenhet i centrum. Det var ganska skönt. Nära till festivalen och det roliga. Klockan var snart nio och Linda stod i duschen. Danni sträckte ut sina långa modell ben i soffan. Hon riktigt längtade till den här kvällen. Hon kände på sig att den skulle bli lyckad. Det var dessutom fredag och då skulle det vara mest folk. Festivalen som kallades Rockafton, eller Partyhelgen som ungdomarna kallade det höll på i fyra dagar. Den började på onsdagen med visafton för de äldre i en gammal byggnad som förr hade varit missionshus. Ett ganska stort missionshus. Det rymde uppåt tusen personer. På torsdagen gick kvällen i både Rock och pop. Då var det flest ungdomar som köpte biljetter dit. Och de som inte hade råd satt helt enkelt utanför och lyssnade. Fredagen var det fest på gatorna helt enkelt. Ungdomar som sprang omkring och var sociala. Drack sig fulla och gäng som startade bråk. Men det var något speciellt med det i alla fall. Det var alltid lika mysigt. Då hade de alltid en speciellt inbjuden gäst till missionshuset. I kväll skulle det vara Orup och Nicklas Strömstedt. Fast sånt ville ju inte Danni lyssna på.
- Danni! Linda kom ut i vardagsrummet. Duschen är ledig, log hon. Danni smet in i badrummet och låst dörren efter sig. Hon kände sig otroligt dum. Men hon var så avundsjuk på Linda. Linda var helt perfekt. Jättesnygg rutig mage. Blont tjockt hår och intensivt gröna ögon. Söta små fräknar på näsan som alla killar älskade. Och det som Danni var mest avundsjuk på var Lindas otroligt perfekta ansikte. Inte en enda finne. Hur lyckades hon? Brukade hon bada i clearasil eller vadå? Danni tittade sig i spegeln. En finne i pannan. En på kinden. Pormaskar på näsan. Hon hatade sin spegelbild. Det var lika jobbigt att titta i spegeln varenda gång. Det hade hänt flera gånger att hon satt sig ner och börjat gråta. Fast hon hade tur ändå. Kompisar som älskade henne. Killar som brukade ge komplimanger och en familj som alltid stöttade. Dessutom var inte resten av henne så fel. Hon var ganska lagom faktiskt. Fina bruna händer och blont rakt hår. Som visserligen kunde vara lite jobbigt och spretigt ibland. Men man fick bara lägga ner lite mer tid på det. Hon hoppade in glad i duschen i alla fall och gjorde sig redo för en riktigt toppenkväll.

- Linda, hjälp mej då! Ska jag ha de lila savann byxorna eller mina mjukisbyxor?
- De lila byxorna är verkligen skitsnygga på dej men jag vet att du gillar dina mjukisar. Så jag vet inte. Du passar i dem båda två!
- Linda, suckade Danni. Det är nu du ska hjälpa mej.
- Ta de lila söta fröken, log Linda och hade i lite till mousse i håret. Danni skrattade till och kröp i de lilla savann byxorna. Hon drog på sig en svart tank-top och över det en vit kofta. Ja, så dumt blev det nog inte, tänkte hon för sig själv när hon kladdade på sin mascara och sin kajal. Och kvällen, den blev ännu bättre än vad hon hoppats på.

- DANNI!! Petra hoppade jämfota fram till Danni när de var i stan. Klockan var tolv och Danni var ganska dragen.
- Men lilla gumman! Sluddrade Danni. Var har du varit? Frågade hon och kramade om Petra hårt.
- Förfestat hos Jonas. Men du…du är full, sa hon och bara skakade på huvudet.
- Haha, jag vet, flinade Danni och tog en klunk öl till som hon raggat till sig hos en kille lite tidigare.
- Jaja, jag måste gå nu. Du vet vad jag tycker om när du är full! Sa Petra mot Jonas. Hon vände sig mot Danni men hon var borta. Istället hade hon hoppat fram till Alem. Alem var Jonas kompis men Danni hade lärt känna honom ganska bra den senaste tiden. Alem tog upp ett cigarettpaket och bjöd Danni på en. Tillsammans slog de sig väg mot Valartgården. Ett ställe där ungdomarna brukade hänga och umgås med varandra.
- Fy, stönade Petra. Vad mycket folk det är! Det hade Petra alldeles rätt i. Gatorna var precis tjocka och man fick knuffas för att kunna ta sig någonstans. Överallt såg Petra folk hon kände igen och var tvungen att hälsa på dem. Även om hon inte umgicks med sina två bästa kompisar hade hon kul i alla fall. Man kunde inte undgå att ha kul under Rockafton.

- Jag är verkligen JÄÄÄTTE kissnödig! sluddrade Danni till Petra och sträckte ut armarna så mycket hon kunde för att riktigt redogöra för Petra hur kissnödig hon var. Petra nickade.
- En toalett, sa hon och sprang iväg. Hon hälsade på en tjej. Danni brydde sig inte om vem det var. Istället vinglade hon in på McDonalds och skulle gå på toa där. Men det var fullt. Över tjugo personer stod på kö för att gå på toa. Hon vände sig mot en blond kille.
- Glöm att jag kissar här. Kön når ju ända till Haparanda! Killen bara skrattade åt Danni när hon vinglade ut från McDonalds. Hon gick förbi McDonalds ner mot hamnen och sjöng för sig själv. Hon visste vad hon gjorde. Onykter men ändå starkt medveten om vart hon var på väg. Plötsligt dök ett stort gäng cyklister upp. De cyklade rasande fart förbi Danni.
- Jag vill ha, en egen måne…sluddrade Danni.
- Vad fint du sjunger! Dannie vände sig om. Där kom en kille på cykel. Hon nickade mot honom och stannade.
- Jag kan inte sjunga resten just nu! Men senare för jag är SÅÅ kissnödig, sa Danni och sträckte ut händerna.
- Oj då, sa killen och log. Vet du var mina polare tog vägen? Danni pekade mot cyklisterna som var borta.
- De flög nog iväg, sa Danni. De var här för två sekunder sen. Killen suckade och steg av cykeln.
- Var är du på väg?
- Kissa, suckade Dannie. Det är fullt på McDonalds och jag orkar inte gå till toaletterna på Fiskaregatan. Så jag ska kissa i gränden häruppe. Kissa där igår också! Killen bara log åt Danni.
- Du är lite full va, sa han.
- Nej, sa hon. Jag är…kissnödig bara. Och illmående. Danni snubblade på trottoarkanten och hade det inte varit för killen hade Danni trillat.
- Hoppsan då. Du får se upp vart med du sätter fötterna, sa han lugnt. Ska jag hjälpa dej?
- Nej! Jag kan kissa själv, sa Danni och gick in i gränden. När hon var klar stod fortfarande han kvar.
- Följer du efter mig? Suckade Danni och fingrade på sin mobiltelefon.
- Är det okej om jag hänger med dig tillbaka till centrum? Danni nickade.
- Danni, heter jag, presenterade Danni sig. Och du?
- Henrik, sa killen kort och gott. Han log mot Danni och hon riktigt drunknade i hans grön melerade ögon. Han hade svart kort hår som han fixat i en snygg spretig frisyr, solglasögon på huvudet och gräddbeige hy av vad Danni kunde urskilja i mörkret. Han hade en mörk blå t-shirt på sig och en vit kofta. Till det hade han gråa jeans som hängde en bit ner på rumpan. Inte ful i alla fall, tänkte Danni.
- Jag…hon tog ett djupt andetag och…var tvungen att vända sig om mot ett buskage där hon kräktes. Hon hostade och lade sig på knä för att inte trilla omkull. Ögonen fylldes av tårar och svetten rann nerför pannan. En varm mjuk hand landade på Dannis axel.
- Hur är det egentligen? Danni nickade.
- Bra tror jag.
- Ja, om inte annat lär du väl nyktra till lite efter det här! Men Henrik tycktes inte se orolig ut utan skrattade åt Danni. Danni tyckte inte det här var ett dugg komiskt.
- Första fyllan? frågade han. Danni nickade.
- Du lär dej snart, sa han och tog Dannis hand. Vill du ha något att dricka? Han tog fram en flaska coca-cola. Danni tog emot den och tog en klunk. Det kändes bra att få skölja munnen.
- Tack så mycket Henrik, sa Danni och kände sig genast lite piggare. Men hon vinglade ändå omkring och hela världen tycktes snurra när de gick gatan fram på väg mot centrum. De pratade hela vägen mot centrum och Danni fick reda på att han var sjutton, gick elprogrammet, tyckte om Beatles och K-Ci & Jojo. Att han bodde i Hultsfred, men ursprungligen kom från Sri Lanka. Hade en storebror som han såg upp till och att hans mamma dött för bara ett år sedan. De började närma sig centrum och plötsligt stannade Henrik upp. Han tog Danni i båda händerna.
- Vet du vad? sa han. Danni skakade på huvudet.
- Nej, vad ska jag veta? Jag är ju blond! sa hon och skrattade larvigt, fortfarande onykter.
- Du är väldigt söt, har din kompis sagt det till dig? Danni såg ledsen ut och skakade på huvudet.
- Nej, det har hon inte. Inte någon annan heller. Henrik tittade på Danni. Han lyfte upp hennes haka och kysste henne. En lång stund stod de där mitt på gatan och kysste varandra. Det hjälpte Danni, hon nyktrade till snabbt. Hans mjuka läppar mot hennes och hans tunga mot hennes. Det var helt underbart. Det kändes som att kyssa något…något så magiskt. Det var magiskt. Helt underbart. Det kändes som att hon flög! Men kär, hon kunde väl inte vara kär?!

- Tror du på himlen? Henrik lekte med Dannis hår. Ensamma hemma hos Dannis syster låg de i soffan och lyssnade på musik. Henrik hade tillbringat natten där efter att hans kompisar försvunnit. Och Linda, hon var borta. Hon hade stuckit precis när hon vaknat till någon kille hon hade raggat upp samtidigt som Danni träffat Henrik. Det kändes så otroligt konstigt. Danni brukade aldrig gå ihop med de killar hon träffade. De kunde vara ihop max en månad men det betydde med massor av bråk och gräl. Men nu var det annorlunda. Henrik var så speciell. De tyckte så skilda saker och hade två helt olika åsikter om livet. Men ändå så gick de så bra ihop. Kanske det var därför. För att de var så olika.
- Kanske, jag vet inte, sa Danni. Men att man blir pånyttfödd efter döden tror jag. Men jag vet inte, jag tror nog inte på att det skulle finnas något ”De sälla jaktmarkerna” som man kommer till.
- Jag förstår, sa Henrik.
- Vad tror du då? sa Danni.
- På himlen, på älvor och troll.
- De sälla jaktmarkerna? Henrik nickade.
- Det måste ju finnas något efter döden, något fint och gott efter det jobbiga man har gått igenom på jorden. Danni nickade. Det lät vettigt. Men ändå inte.
- Hur menar du? Skulle man sväva omkring på små lulliga moln däruppe och ta order från gud? Henrik började skratta.
- Nej dumsnut! Ett ställe precis som jorden. Bara en aning annorlunda.
- Änglar?! sa Danni.
- Vad?
- Jag har hört en historia om det en gång. Människor som kommer till ett ställe efter döden. De blir änglar, räddar personer från faror.
- Skyddsänglar menar du. Danni nickade.
- Ja, tror du att det finns såna?
- Ja, det gör jag, sa Henrik.
- Varför låter du så säker? Danni lutade sitt huvud mot Henriks axel.
- För att min bror har berättat en historia om det en gång. Du vet bilolyckan jag berättade om.
- Som din mamma dog i? undrade Danni. Henrik nickade.
- Ja, Patrik överlevde den. Precis innan smällen såg han något ljust, ett ljussken korsa vägen. Efter krocken så såg han samma ljussken en gång till. Han sa att det såg ut som om den log till honom.
- Men din mamma då? Varför fanns det ingen ängel som skyddade henne?
- Det var meningen att hon skulle dö. Allt som händer, allt som sker i den här världen tror jag sker på order från något stort. Något så mäktigt som ingen någonsin kan föreställa sig. Och änglarna…
- Är dess underordnade? Henrik nickade.
- Så alltså menar du att din mammas skyddsängel inte var där, för att det här mäktiga sa att nu var det hennes tur att dö!? Henrik log.
- Du hänger ju riktigt med ju! sa han och kysste henne på pannan.
- Men min skyddsängel då? Jag har aldrig sett den, sa Danni.
- Alla har träffat sin skyddsängel bara att man inte riktigt tänkt på det.

Den natten drömde Danni något konstigt. Hon var en reporter på plats vid en bilolycka. Det var mörkt ute men olycksplatsen lystes upp av ambulansernas och polisbilarnas sirener, av bilarnas strålkastare och reportrarnas kamerablixtar. Allt såg så hemskt ut. Bilen hade kört ut från en avfart och en långtradare hade kört rakt in i förarsidan. Kvinnan som hade kört bilen var död. Hela förarsidan var intryckt och bilen såg ut att vara vikt på mitten. Allt glas var krossat och dessutom hade den försiktigt börja brinna. I bilen hade det varit tre personer. En kvinna i fyrtio årsåldern som genast avlidit, två ungdomar på 17 och 20 år. Tjugoåringen hade klarat sig men med svåra skador. Fast sjuttonåringen som suttit i baksätet bakom passageraren där fram hade avlidit efter många timmars plåga. Och här stod Danni redo att göra ett reportage av det hela. Två pojkar som knappt börjat sitt liv. Det var krossat glas överallt och bildelar låg över hela gatan. Blod fanns på säten och golv. Allt var så äckligt och Danni vaknade.
- Danni, älskling hur är det? Dannis storasyster Kim smekte henne över pannan och i mörkret kunde hon se vagt Kims oroliga ögon.
- En mardröm bara, förklarade Danni. Det är bra nu.
- Är det säkert? frågade Kim.
- Ja då, jag klarar mig. Oroa dig inte! Danni lade sitt huvud mot kudden igen och försökte att sova. Men det var något konstigt. Något speciellt med drömmen som Danni inte kunde sätta fingret på vad. Hur mycket hon än funderade på det kunde hon inte komma på vad och slutligen somnade hon ändå.

Danni satt uppkrupen i Kims soffan framför teve tillsammans med Alem. De hade hyrt ”Sömnlös i Seattle” som det var meningen att de skulle se på. Men Danni ville så gärna berätta om Henrik. Och Alem lyssnade. Han lyssnade alltid på Danni. Men vad hon inte berättade var om det hon drömt. Hon tänkte inte göra det heller förrän hon visste vad drömmen betydde för henne och vad det var som var så speciellt.
- Men nu är han borta. Hans mobil nummer går inte att nå, han finns inte på campingen längre och han har inte hört av sig. Alem tittade förvånat på Danni.
- Men någonstans måste han ju vara! Leta efter honom i Hultsfred då.
- Hur lätt är det då! Jag vet bara att han heter Henrik. Inget mellan namn eller efter namn.
- Han är från Sri Lanka!
- Hur långt kommer jag med det då? Som att leta efter nål i höstack! Danni suckade ledsamt. Alem strök henne över kinden.
- Gråt inte nu.
- Vadå, jag kan inte låta bli. Han var så speciell. Så snäll mot mig, jag har aldrig mött någon det har känts så bra med som det gjorde med honom. Alem suckade.
- Jag brukar kunna stötta dig för det mesta men tyvärr kan jag inte hjälpa dig just nu! Han stänge av videon och tittade på kanal fyra istället. Det var väl sporten som lockade som vanligt.
- En lastbil krockade natten till söndagen med en personbil. Alla i bilen omkom. Olyckan är mycket lik den bilolycka som skedde i norra Kalmar för ett år sedan då en personbil skulle ut från en avfart vid väg 25 från Nybro. Då omkom två personer varav en av dem överlevde. Fler sådana olyckor har skett på väg 25 från Nybro och polisen rapporterar att man ska sänka hastigheten där till 90 från 110 för att undvika såna här olyckor. Danni hoppade upp ur soffan
- Jag…jag…var det enda hon fick fram. Alem tittade konstigt på henne.
- Vad är det? Danni pekade ivrigt på teve skärmen.
- Jag drömde om olyckan inatt.
- Vad för olycka!? Undrade Alem.
- Om personbilen som krockade med en lastbil. Om de tre personerna som var i bilen. Det var en mamma och hennes två söner. Bara en av dem överlevde. Alem suckade.
- Och vad ska det betyda?
- Att min dröm betydde någonting!
- Vad ska den betyda då?
- Mitt undermedvetna försöker säga mig någonting.
- Vadå?! Att du inte e riktigt klok? Vad som hände var att den där Henrik berättade om en bilolycka. Så när du somnade tog ditt undermedvetna fram olyckan som skett för ett år sedan och spann ihop det till en dröm. Att du hörde det idag var bara en slump! Danni satte sig tungt i soffan igen.
- Du kanske har rätt, sa hon sorgset. Men tänk om…
- Nej Danni. Tror du verkligen på såna övernaturliga saker?
- Okej då, jag tror dig.

Danni var inte övertygad av vad Alem sagt i alla fall. Fast beslutsam om att ta reda på vad det var så cyklade hon samma kväll till biblioteket i stan för att försöka få reda på något. Hon hade frågat bibliotekarien och hon hade snällt hjälpt Danni med att hämta fram gamla diabilder från tidningar. Hon satt och bläddrade slött igenom olika dödsannonser och reportage om bortsprungna katter, olyckor och vild svampplockning. Så plötsligt hittade hon något intressant. Där, en dödsannons över två familjemedlemmar som var saknade av äldste sonen och hans far. Henrik Andersson och Gloria Florén. Familjemedlemmar? Antagligen skilda, tänkte Danni. De hade skilt sig och Gloria hade tagit tillbaka sitt flicknamn. Men Henrik Andersson. Varför just Henrik? Vad eller vem försökte säga henne något? Något måste det vara, det kände hon på sig. Det kunde inte bara vara ett sammanträffande. När hon bläddrade vidare såg hon på nästa sida ett inslag om en bilolycka. Klockan var snart tio och biblioteket skulle stänga snart så Danni läste igenom inslaget lite halvt om halvt. Plötsligt stelnade hon till En kall kår kröp längs med ryggraden. Det var mörkt i biblioteket men utanför så lyste stjärnorna klart och månen var vackert klar i orange. Hon läste inslaget en gång till och märkte hur mystiskt likt olyckan hade varit hennes dröm. En personbil hade krockat med en alldeles för fort körande lastbil och föraren inklusive passageraren där bak hade dött. Men passageraren i framsätet hade klarat sig. Ett inslag som inte alls stämde in med det datumet olyckan hade skett låg där. Och Danni läste det. det handlade om killen somhade överlevt olyckan. Hans sorg hade tagit kål på honom och bara två månader efter tillfrisknandet hade han tagit självmord genom att ta en överdos. När polisen gått igenom hans dagbok hade de hittat flera år av misshandel i hemmet från pappans sida. Han hade slagit både mamman och hans bror. Men inte sin äldste son, eftersom att han såg honom som den mest lyckade i familjen. Med höga betyg och ett starkt självförtroende och många tjejer. Han hade uppgett att han hatat sin pappa och en gång skjutit mot honom för att hota. Sedan hade olyckan skett och han hade inte stått ut med den ensamhet han kände och det dåliga samvetet han hade fått. När det borde vara han som var död och hans bror och mor som skulle leva. Då hade han tagit självmord. Danni började nästan gråta. Det hela var en sorglig historia och med gråten i halsen gick hon hem till sin systers lägenhet.

EPILOG

Henrik gick längs med den mörka gatan. Arg och ledsen. Arg för att hans tid på jorden delvis var slut nu. Iallfall här hos Danni. Han tittade upp mot den lägenhet där Danni för tillfället bodde hos sin syster. Det lös i köket och Henrik kunde se henne sitta där och titta ut ner på gatan. Han ångrade sig så mycket. Uppdraget hade han misslyckats med och dessutom hade han kysst henne. Det var ingen ide att ens försöka be om en ny chans. Han skulle fastna där uppe antagligen. Fast från början var det ju där han ville vara. Men nu kändes det som om ett liv på jorden skulle vara mycket bättre. Han var en ängel, en ängel på uppdrag. Änglar skulle inte misslyckas. Men han hade gjort det och dessutom fattat tycke för en simpel dödlig. Plötsligt reste sig Danni upp. Hon stirrade ner mot gatan och rakt på Henrik. Han kunde känna hennes blickar på sej. Hennes varma ögon som tittade på honom. Hon öppnade fönstret och försökte se klarare. Men det var ingen ide. Henrik var redan borta

Skriven av: Maria Karlsson