Publicerat
Kategori: Novell

Anna och Samuel

Anna stod och betraktade Samuel från andra sidan rummet. Han var så snygg och populär. Anna mindes en gång som han hade kysst henne, utav misstag. Hon mindes även tårarna som kom strax efter det.
Samuel och Anna gick inte i samma skola. Anna gick i nian medan Samuel gick på gymnasiet tillsammans med Johanna.
Kvällen hade börjat ganska bra, förutom att Annas hjärta dunkade lika hårt för Samuel som tidigare. Annas kompis Johanna som var väldigt populär hade sminkat upp henne så hon såg äldre ut.
Johanna och Samuel hade varit tillsammans sedan kvällen innan Samuel kysst Anna. Ungefär en månad.
På festen hade det kommit många killar och tjejer, mest från gymnasiet. Anna var nog den yngsta där. Det fanns en kille där som hade tittat in henne förra helgen. Det var en lite blyg fast söt kille.

Anna stod fortfarande kvar vid väggen och spanade runt i rummet. Johanna hade lämnat rummet, märkte Anna plötsligt. Efter en lång tid blev hon rädd över att Johanna lämnat henne ensam.
Någon drog iväg henne i armen utan att hon märkte det. Det var Samuel. Annas hjärta hoppade över ett slag.
I köket var det tomt och Samuel släppte henne. Anna stod i dörröppningen medan Samuel gick runt i köket. Han såg förbannad eller kanske ledsen ut, Anna kunde inte avgöra.
Samuel hade inte döljt att han tyckt om Johanna eftersom det var hon som var populär och snygg. Anna hade inget vidare utseende eller någon popularitet. Hon hade ett vanligt utseende som man inte lade märke till om man såg henne på stan. Kroppen var kanske inte den finaste och den lade man inte heller märke till.

- Vet du varför Hanna är arg? sa Samuel efter ett tag.
Anna svalde. Arg? Var Johanna arg?
- Nej.
Han vände sig om och gick fram till henne. Han såg henne inte i ögonen, det hade han inte vågat sedan han kysst henne.
- Hon har gått. Vet du vart?
Anna skakade på huvudet. Hon vände sig om och beslutade sig att gå och leta reda på vart Johanna gått.

I lekparken några hundra meter bort såg Anna Johanna sitta. Johanna såg inte på henne när hon satte sig bredvid henne.
- Hur är det? frågade Anna.
Johanna fnös.
- Sådär. Jag förstår mig inte på killar ibland.
- Vad är det som har hänt?
- Samuel. Han är ett sånt svin ibland. Vet du att han har varit otrogen?
Anna tystnade. Var det med henne som Johanna menade?
- När då?
- Åh, hela tiden typ. Hans ex och han håller på. Jag ska nog göra slut.

Johanna och Anna gick tillbaka till festen. Sedan lämnade hon Anna ensam.
Den blyga killen, Rikard kom fram till henne och började prata lite grann. Trots att han var blyg var han ganska trevlig att prata med. Han hade druckit mycket, kändes på andedräkten.
Rikard tog tag i hennes midja för att dra henne till sig. Någon drog bort armen och tog tag hårt om Anna. Hon släpades in i ett rum och släpptes där. Dörren stängdes med en smäll och någon låste om.
Efter en lång salva av svärord svämmade det av tårar på Annas kinder.
Att döma av rösten, tillhörde den Samuel.
Detta händer inte, det händer inte, intalade sig Anna.
Han tog tag i henne och buttade ner henne på golvet. Anna grät högre, hon hade inte förtjänat det här.
- Det var ditt fel!
Dörren öppnades och han gick ut. Anna torkade tårarna och sprang hemmåt.

Efter en lång vecka av ensamhet mådde hon bättre. Men salvan med svärord satte sina märken i psyket.
Johanna hade gjort slut med Samuel och ville aldrig träffa honom igen. Han hade inte heller hört av sig till Anna även om han visste att det inte var hennes fel.
Anna berättade för Johanna om att Samuel kysst henne en gång men inte när. Hon ville inte göra en stor affär av det.

Anna trodde aldrig att hon skulle gå på en fest igen. Men i slutet av sommarlovet blev Johanna och Anna bjudna till en fest.
Anna visste inte först om hon ville med men Johanna övertalade henne. På ett villkor gick hon med, att om Samuel kom skulle de båda gå.
Johanna hade fixat så de fick ett par öl var att dricka. Båda två var ganska lättpåverkade. Det var mycket folk, mer folk än på den misslyckade festen i slutet av juni. Anna och Johanna dansade tillsammans med vänner och andra de inte kände.
När Johanna gick på toa dansade hon med en liten grupp av tjejer. Någon kom bakom Anna och dansade tätt intill henne. Hon vände sig om och såg till sin förfasan Samuel. Hon skyndade sig ut med tårar i ögonen till Johanna.
Hon stod i köket med en kille och kysstes. Anna snabbade sig och tog sin jacka och började springa hemmåt. Det var bara två kilometer dit. Hon skulle ringa Johanna på mobilen sedan.
Några meter efter att hon gått ur huset hörde hon Samuel ropa efter henne. Trodde hon i alla fall. Hon kunde inte höra om han ropade Hanna eller Anna.
Anna samlade mod och vände sig om. Samuel kom ikapp henne.
- Lämna mig i fred! Jag vill inte ha något med dig att göra! Förstår du det? hörde Anna sig själv säga.
Anna betraktade honom. Hans halvlånga blonda hår ramade in det lite solbrända ansiktet och de lysande blå ögonen. Hans långa, smärta kropp utstrålade kraft och manlighet. Han var väldigt attraktiv.
- Jag är ledsen Anna. Jag vet att du tog väldigt illa upp av det jag sa. Det var inte snällt sagt det jag sa heller, jag vill bara be om ursäkt.

Anna stod med hjärtat i halsgropen och visste inte vad hon skulle göra. Hon stod och stirrade på Samuel en lång stund innan hon hade samlat till sig ännu mer mod för att kunna säga det hon ville säga.
- Det du sa, tror jag ingen skulle kunna förlåta dig för. Inte ens jag, en patetisk utnyttjare! Sa hon och härmade ett av hans mildare utryck.
Anna gick förbi honom med högburet huvud in i huset igen för att hämta Johanna och sedan gå förbi honom igen.

Johanna skrattade roat över vad Anna berättade. Händelsen var egentligen inte särskild humoristisk men Samuel fick vad han förtjänade!
Det värsta var att Anna tyckte så mycket om Samuel trots de hårda orden. Hon ville inte tycka om honom men ändå gjorde hon det. Johanna hade redan kommit över Samuel när skolan började.
Johanna började andra året på gymnasiet medan Anna började ettan.

Det gick inte många veckor förrän Anna letade in sig i ett gäng, ett glatt och party-livat gäng. De ville genast ha med Anna ut för att supa henne under bordet. De pratade glatt och skrattade medan de drack inför festen. De skulle på en av skolans arrangerade fester.
Anna skulle antagligen inte träffa Johanna eftersom hon hade pojkvän och ville vara hemma den kvällen.
Efter att gänget kommit in och börjat spana på killar såg de Samuel och kårade honom till festens snyggaste kille. Anna samtyckte lite lätt men vägrade titta mer än några hastiga sekunder på honom.

Tjejerna tystnade lite och det gjorde Anna misstänksam. De tittade bakom henne och Anna vände sig om. Samuel kom fram mot dem. Anna drog ihop ögonen för att få en arg uppsyn.
- Anna, kan jag få prata med dej, en minut, jag lovar!
Anna vände sig om för att se hur tjejerna reagerade. De nickade sitt samtycke men kunde inte få blickarna från Samuel.
Anna gick iväg en sväng, de tog vägen ut ur lokalen till ett ensligt ställe.

Samuel drog hastigt Anna intill sig och kysste henne vild.
Anna kände igen känslan som spred sig i hennes kropp. Det hade hänt likadant första gången han kysst henne.
Då hade hon släkt lyset på toaletten innan hon öppnat dörren och när hon öppnat hade Samuel hoppat in och låst dörren igen. Han hade kysst henne passionerat och hon hade svarat hetsigt tills det att Johannas röst hade hörts genom dörren.
Då hade han tagit bort hans händer från hennes bröst och bak och tänt ljuset. Han hade svurit lågt och sedan sagt att hon inte fick säga det till någon. Han sade att han trott att hon var Hanna.

Nu kramade han ihop henne till sig och kysste henne. Hon rörde lite på underläppen och det utlöste att han kysste henne mer grundligt.
Efter en stunds kyssandes och tafsande sköt Anna bort Samuel från sig. Hon hade upptäckt att han inte var den hon ville ha. Lågan för honom var släckt.
- Det finns något speciellt mellan oss, Anna!
- Samuel, jag har fattat ett beslut.
- Jaha? Sa han förvånat.
- Jo, jag är för bra för dig. Du är en skitstövel och kommer alltid att vara det. Nu vet du hur det är att vilja ha någon som man inte kan få när du vill det!

Anna gick därifrån med ett leende på läpparna och en lärdom rikare. Hon ignorerade Samuel resten av kvällen. De andra tjejerna förstod inte vad hon höll på med tills Anna berättade vad som hänt. De samtyckte att Samuel var en skitstövel och de alla undvek honom.
Anna blev väldigt bra kompisar med alla de i hennes grupp och de var ofta ute och hade roligt.
Samuel förblev en skitstövel trots att han var väldigt dragen till Anna. Han försökte få henne på andra tankar men Anna stod på sig och berättade att hon skaffat sig en pojkvän och ville aldrig mer se honom.
Men dock såg hon honom många gånger i skolan och då log hon för sig själv. Hon var ingen patetisk nolla som alla trodde. Hon hade makt!

Skriven av: Åsa Svensson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren