Äppelträd ut en åttaårings vinkel.

Tänk att jag hittade just dig, äppelkärna. Att just jag hittade just dig just idag. Och tänk så stor och vacker du kommer bli om bara ett par år. Med grenar som dignar under tyngden. Med äpplen som är stora och saftiga. Är du ett grönt eller rött äppelträd, tro? Jag hoppas att du är ett rött. Jag tycker bäst om dem, mest för smakens skull, men även för färgens. Smaken passar färgen så bra, jag hoppas det är likadant med dig. Att den röda utsidan innehåller ett sött och saftigt inre. Men det spelar egentligen ingen roll, bara att du är en äppelkärna i min trädgård, gömd i myllan räcker för mig. Men om du inte växer upp blir jag ledsen, för då har du inte överlevt din första vinter.
I våras, när jag planterade dig, var du liten, svart och hård som en sten. Att du om bara ett par år kan vara ett stort äppelträd är ett mysterium för mig. Så när du kommer fram nästa sommar ska jag få dig att lova, lova att berätta hur det är. Berätta hur det är att ha grenar som sträcker sig mot skyn, men samtidigt tyngs ner av röda äpplen. Om flera år, när jag sitter i din skugga önskar jag att du berättar hur det känns, att växa från en kärna till ett stort träd.
Om flera år är jag inte åtta år längre, jag kanske har glömt vad du betydde för mig. Men du får överse med det, för jag kommer ha andra intressen. Men oroa dig inte, för ytterligare ett par år senare kommer jag vilja ha ditt sällskap igen. Och då lovar jag att inte glömma. Du ska få den bästa omvårdnad ett äppelträd kan få. Och många barn kommer att vilja klättra i dig, men jag ska se till att dem inte bryter några grenar eller rycker av några löv. Så oroa dig inte lilla kärna, för jag ska ta hand om dig.
Och även om du visar dig bli ett knotigt träd med små hårda äpplen, gröna som lime och lika sura, så ska jag älska dig. Älska dig som en mamma älskar sina barn, lilla äppelkärna. För det är ett äkta underverk, att kunna känna kärlek.

Författare:

Publicerat

Dela: