är det mej det är fel på

Men varför svarar han inte.
Varför är det så otroligt tomt i inboxen.
Det växer i magen – inte matmagen utan i känslomagen. Den som värker varje gång han inte ringer när hon vill, då dom långa mailen besvaras med korta och ganska koncisa. Så var det inte då det började. Då var det långa målande kärleksfulla mail med drömmar om framtiden – den som ingen av dom visste fanns men då de pratade om den så var den trots sin ovisshet ganska tabar trots allt.

Men nu, 5 månader senare så känns det så annorlunda. Det känns så fattigt plötsligt. Precis som när hon fått smaka på det godaste av vin ska hon nu bara dricka vatten. Vad hände. Hon förstår inget. Det är samma kemi då dom träffas men det känns som den förståelse han visade och den ömhet som fanns i det skriva ordet saknas. Dom lättsamma långa samtalen om allt och inget finns inte heller kvar. Kan det vara rätt att vilja lämna allt som har varit ok och mer än så under så lång tid för detta. Hon lider för hon känner hur hon skadar alla. Alla de som står henne nära. Hade frågan ställts på samma sätt för 4 månader sen hade svaret kommit med blixtrande hastighet och utan tvivel – JAAA det är värt allt. Denna man som kom vände upp och ner på hennes liv. Lika väl som hon vände upp och ner på hans.
Men hon har mer att förlora hon är redan gift. Han skiljde sej för 6 år sen. Han har sitt bakom sej och hon är mitt i sitt.

Inget känns rätt. Inte någonstans. Samtidigt kommer dom gamla nojjorna tillbaka med spöklik träffsäkerhet placerar dom sina klor i den redan trasiga själen och gräver ner sina klor än djupare. Själen liksom hjärtat och kroppen gråter. Hon gråter på insidan. Där tillåter hon sej att gråta på ett sätt som hon inte tillåter omvärlden att se.

Det känns så konstigt allt. Då dom träffas är allt bra igen. Sen är det behovet av att pratas vid. Då blir det telefon. Och då kommer de här tystnaderna som känns så tryckande ibland. Det har varit så många av dom. Hon förstår inte. Men hon tror ju att det är henne det är fel på. En känsla hon är mer än familjär med. Det är en bekväm och van känsla. Inte svår att ta till då saker känns obekväma. Farligt enkel att ta till. Att förenkla sådana saker är inte bra - det vet hon. Hon bannar honom då han försöker köra ”a quick and dirty” snabbfix i hopp om att det ska bli bättre för honom. Var gång är hon på honom och säger att det är saker som inte går att lösa på det sättet. Dylika ting måste få en chans att värka ut och bli bra på riktigt. Hon ger andra råd om deras problem men se sina egna det gör hon helst inte för det blir för nära och jobbigt. Hon har inte någon som kan tvinga henne att blotta sej – antingen hon vill eller inte. Hon är stark kanske för stark. Det hela blir märkligt då hon själv känner sej minst av allt stark. Hennes uppfattning om sej själv är den av en svag, munvig, snackare som inte klarar en diskussion.
Åh äntligen ett svar – men det var inte många rader. Det blir lite som ett hån de långa utläggningarna om saker och ting. Det känns inte som de är värda något då hon inte känner att de är värda ett svar som är längre än 4 rader.
Men det kanske är henne det är fel på…’


C
Snälla skriv vad ni tycker.
//charlotte

Skriven av: Charlotte