Att definiera ett barn

Ett debattinlägg om normer och om forskarvärlden i novellform



Det börjar, på samman sätt som en annan bra berättelse en gång började med, ett hus. Egentligen inte ett hus utan två, men efter som de två husen var exakt likadana skulle husen lika gärna varit ett enda. Det var två tämligen ordinära hus: de var röda, av normalstorlek, utrustade det som normalt sett finns i ett hus och omgiven av gräsmattor av normalstorlek och på vardera gräsmattan växte det ett normaltstort äppelträd en tämligen vanlig sort.
Det enda som på något sätt var onormalt med husen var att de låg i ett laboratorium, även om det var ett tämligen normalt laboratorium.

I det laboratoriet som det tämligen normala huset låg i studerade, undersöktes och experimenterades eftersom fundersamma människor i vita rockar och stora glasögon hoppades få reda på hur saker och ting fungerade (även om det normalt sett bara gör dem ännu mer fundersamma) och även om detta skulles ses om ett konstigt beteende på någon annan plats är det tämligen normalt i ett laboratorium.

I just detta laboratorium var det barn som skulle studerades. En grupp av tämligen normala barn placerades i det ena huset och en kontrollgrupp bestående av mer tämligen normala och vanliga vuxna människor placerades i det andra huset, vilket som sagt var identiskt med det första.
Därefter skulle ett brett sortiment av matvaror och förbrukningsartiklar levereras regelbundet till de båda husen så att de fundersamma människorna i det vita rockarna skulle kunna ta reda på om till exempel barns matvanor på något sätt skiljer sig från vuxnas.
Därutöver skulle de fundersamma människorna i vita rockarna och stora glasögonen komma regelbundet undersöka de båda grupperna och köra en del tester för att sedan jämföra resultaten.

Efter studien av barn visades att barn är mycket mer primitiva, outvecklade och underlägsna vanliga människor än vad de fundersamma människorna i vita rockarna och stora glasögonen hade trott från början. Tidigare studier hade visat på att barn var fysiskt underlägsna vanliga människor till följd av sin mindre kroppsstorlek, men de har även visat prov på sämre motorik och därutöver saknar barn för det mesta resistens mot sjukdomar, som till exempel vattenkoppor, vilket är tämligen vanligt att vuxna har.

Men denna nya studier visar att barns underlägsenhet sträcker sig långt mycket längre än man tidligare har trott. Till och börja med så uppvisade så gott som alla stora kunskapsbrister, bristande koncentrationsförmåga, svåra läs och skrivsvårigheter, bristande allmänbildning och svårigheter att förstå logiska resonemang. Ett flertal teorier om vad de dåliga resultaten kunde bero på lades fram varav att detta skulle bero på barns mindre och outvecklade hjärna hölls fram som de mest troliga.

Barns matvaror skilde sig även dem radikalt från det normala, lät man barnen äta vad de ville ledde detta till en tämligen mycket ohälsosam kost, de fördrog uteslutande söta saker som godis, kakor, glass och vissa typer av frukter som melon och vindruvor. Under hela den tid experimentet pågick tillredde de ingen mat själv även om ett par incidenter som kan tolkas som försök att på olika sätt tillreda mat. Däremot åt de vissa typer av tillredd mat om de fanns tillgänglig, men tendenser fanns att desto nyttigare maten var desto större var chansen att de ratade den.
Därutöver visade det sig att barn hade ett mycket dålig hygien och verkade helt sakna drift att behålla någon slags renighet. Matvaror kunde till exempel lämnas framme för att sakta förruttna och barnen gjorde mycket små ansträngningar att hålla varken dem sig eller deras omgivning i godtagbart skick.

Även på det sociala planet observerades stora skillnader. Barnen ägnade tämligen lite tid åt diskussioner och de diskussioner som fördes var på en mycket låg nivå. Argumentationen var osammanhängande och tämligen ofta ledde diskussionerna till en lång serie av uteslutande utbyte av orden ja och nej i en accelererande höjning av ljudnivån. Däremot en mycket tid av den primitiva aktivitet som kallas ”lek” vilket tidigare studier har fastställ endast går ut på att roa sig själv. Barn var dessutom mycket mer benägda att ta till våld än vuxna och alla barnen hade nästan uteslutande mycket dålig självkontroll och saknade totalt förmågan att dölja sina känslor.

En annan intressant upptäckt var att barn gjorde sig illa mycket oftare, på mindre än en vecka uppvisade barnen lika många fall av blåmärken och skrubbsår som de vuxna gjorde under hela studien. Dessutom fanns det vissa indikationer på att barn tål smärta mycket sämre än vuxna då mycket högre ljud nivåer uppmättes än vad som är tämligen normalt, men dock var halten av kraftutryck var betydligt lägre, men detta pågick dessutom en mycket längre tid. Små skador som de tidigare nämnda blåmärkena drev barnen till tårar vilket nästen uteslutande aldrig skulle göra med normala människor.

En annan indikation på barns naturliga förvirrade tillstånd är att barnen började några dagar efter studiens start visa tecken på oro och nedstämdhet, vilket först och främst yttrades genom gråt på nätterna och anmärkning på att den tillagande maten inte smakade som den brukade och senare även genom, ofta gråtfärdiga, intygande på att de längtade hem och böner att få återvända just dit. Vilket var ett tämligen svårförklarat beteende eftersom det var i ett så normalt och tämligen vanligt och normalt hem som möjligt. Det måste också anmärkas att höll i sig hela studien även om intensiviteten varierade.

Efter studien hade vissa av forskarna vissa problem att verkligen tro på resultaten då de var tämligen mycket mer avvikande än vad de först hade trott. Frågeställningar om att studien kunde har utförts på ett felaktigt sätt lades fram. De nu ännu mer fundersamma människorna i de vita rockarna och stora glasögonen började nu söka efter orsaker som skulle kunna förklara dessa oväntat stora avvikelser från den tämligt normala normen. Ett flertal teorier lades efter en tid fram (för att lägga fram teorier är ett tämligen normalt beteende för fundersamma människor).

De första teorierna som lades fram var att de hade skett någon form av snedrekrytering och att de barn som de hade fått inte var speciellt tämligen normala, denna teori avfärdades inte men ansåg som tämligen osannolik.

En annan teori som las fram var att kosten hade varit fel, barnens konstanta törstande efter socker kanske berodde på att de normalt sett livnärde sig på det, i form av till exempel sockerrör. Denna teori avfärdades dock efter någon dag efter att barnens tandhälsa hade varit relativt god vid studiens start för att sedan gradvis försämras, vilket från slutsatsen att barns frossande i socker bottnade i barn normalt sett inte har tillgång socker att förefalla tämligen mer trolig.

Den teori de tillslut antog som tämligen mest trolig hade forskarna satt på spåret av barnens oro och deras uttalade åsikt att de längtade hem, är att tämligen ordinära hus inte är barnens naturliga miljö. En till teori lades fram som gick ut på att en naturlig miljö för barn tämligen troligast är en tämligen ordinär skolan vilket stöds av flera av observationerna. I skolor är sötsaker förbjudet och används bara som en belöningsmetod i dresseringsprocessen, vilket skulle förklara törstandet efter socker. I skolor tillagas maten normalt sett av tämligen kunnig personal och därför är barn inte i behov av att utveckla en förmåga att tillreda mat. Vidare beror den ökade skadeförekomsten beror på att de är van vid ständig tillgång till plåster och hälsovåd och den högre ljudnivån vid skada beror på att det helt enkelt på att höga ljudnivåer behövs för att åkalla uppmärksamheten från personalen.

Allt dessa förefaller tämligen mycket troligt men vidare undersökningar och studier av barn kommer behövas för att kunna stärka teorierna.

Författare:

Publicerat

Dela: