Att Dödas Av Ett Bananskal

Det är en vanlig dag i augusti i en liten stad. En man som gillar bananer är ute och går. I handen har han en banan, som han tuggar på med jämna mellanrum. Han tänker på hur underbart vädret är, men det han inte vet är att skalet till bananen han just nu förtär ska döda en oturlig individ.

Samtidigt, några kvarter bort, går en annan man som är lite klumpig. Han visslar och funderar över livets gåtor. Mannen som gillar bananer är en glad man, om några dagar ska han bli en pappa. Den klumpiga mannen njuter också av livet. Han har just flyttat till ett nytt hus med sin fru och han är på väg för att möta henne vid en cykeluthyrning. Vad de här två männen inte vet, är att en akt av lathet och ett framtida möte med varandra, kommer att orsaka en allvarlig olycka.

Mannen, som gillar bananer, stannar till vid en fruktförsäljare. De pratar om ekologi, besprutning och konserveringsmedel. Mannen som gillar bananer, som fortfarande är en glad man, vinkar hejdå och lovar att komma tillbaks senare med pengar för att köpa bananer. Vad mannen som gillar bananer inte vet, är att bananen han just nu håller i handen kommer bli hans sista. Han kommer inte kunna bära på den enorma skulden för tragedin som kommer att inträffa. Samtidigt använder den klumpiga mannen den gröna parken i centrum som en genväg för att förkorta resetiden till cykeluthyrningen. Han går upp på Storgatan och fortsätter gå mot platsen där en incident snart ska inträffa.

Mannen som gillar bananer visslar en gammal låt från sin barndom, "I'm a banana". Han kommer ihåg när han var 4 år och åt sin första banan, åh vilka minnen! Den goda smaken som blandades med saliven och kittlade i hela munnen, den mjuka och bekväma konsistensen som retade hans tunga, den inspirerande sensationen som fyllde hans känslor och eskalerade hans blodsockernivå till nya höjder. Ända sen den dagen har han förtärt minst 20 bananer om dagen. Ibland så blåser han upp en stor gummibanan och dränker den i lubb, sedan ejakulerar han på dess gula nyans av läckerheter. Han spenderar 9 timmar om dagen med att ha megamaraton på Trasan och Banarne och Bananer i Pyjamas. Om kvällen viskar han till sig själv: - Det är lugnt, du är inte galen, alla har mörka hemligheter.

Samtidigt så snubblar den klumpige mannen på en burk, hans hemska minnen och mardrömmar flyger förbi framför hans ögon. Han kommer ihåg när han var 7. Hans far hade just införskaffat ett par rullskridskor åt honom, men han kunde inte åka. Han snubblade runt så mycket så tillslut så var hans ben permanent skadade av klumpighet. Fadern ville ha en normal son och slängde ut honom. Han var tvungen att jobba som gatuunderhållare och snubbla på olika föremål. Alla hånade honom och gav honom pengar som en förolämpning, aldrig i god vilja. När han äntligen fick råd till boende halkade han in i hyresvärden och blev vräkt. Han gömde sig i sin farmors källare, men han trillade ner för trappan när han skulle sno mat ur kylen och blev utkastad. En dag förändrades allt dock, han träffade kvinnan i sitt liv. Hon lät han bo i sitt hus. Hon gav honom mat och kärlek. Den klumpige mannen återfann glädje.

Den klumpige mannen reser sig hastigt upp och fortsätter att gå. Han försöker fokusera på framtiden. Samtidigt så har mannen, som gillar bananer, nästan ätit upp hela sin banan, han tittar runt efter en soptunna men hittar ingen. Han tänker att han håller i bananskalet en stund till. Ack denna orättvisa värld, ty ett litet beslut som detta kommer förändra allt. Men det är så livet är. En rätt man på fel plats, kan göra stor skillnad. Varför placerade inte politikerna en soptunna på den där ödsliga gatan? Varför kunde inte mannen som gillar bananer bara hållit i skalet ett litet tag till? Varför hade den klumpiga mannen inte varit lite mer vaksam? Tyvärr så följer våra största frågor med oss ner i graven. Tiden är historiens brutalaste mördare.

Den klumpiga mannen är nästan framme vid sin fru, när han ser en man lite längre framför sig, han är på väg mot honom. Samtidigt bara några meter bort, går mannen som gillar bananer. Han börjar tröttna på att bära runt på sitt bananskal. Han ser sig omkring en sista gång, men hittar ingen soptunna. Som en fjäder släpper han bananskalet på backen, men han stannar till när han ser en annan man som är på väg att halka på bananskalet. - Akta! ,ropar mannen som gillar bananer. - Nämen oj, det var nära! ,säger den klumpiga mannen. Han plockar hastigt upp bananskalet och flyttar det åt sidan så att ingen annan ska halka på det. Men när bananskalet landar på marken igen hör båda männen ett märkligt ljud. Männen lyfter upp bananskalet, där de upptäcker att en stackars oskyldig myra har mosats av skalets fall. Den ligger i flera bitar och gult blod rinner från dess inre. Det blir obehagligt tyst.

Efter en stund så slänger sig den klumpiga mannen på marken och storgråter. - Det är mitt fel alltihop, jag skulle ha tittat innan jag flyttade på bananskalet! ,utbrister han sorgset. - Nej! Det var mitt fel, jag skulle aldrig skräpat ner på det där viset! ,skriker mannen som numera hatar bananer. De två männen är båda i tårar. Mannen, som hatar bananers liv, flyger förbi framför hans ögon och han inser hur mycket tid han har slösat. Han kommer att bränna alla sina banansaker och tvångsspy för att få bort alla spår av bananer som finns kvar i hans kropp. Den klumpiga mannens hat för hans far multipliceras med oändlighet. Varför köpte han de där förbannade jävla rullskridskorna, det räckte inte bara med att han skulle uteslutas från sin släkt, en oskyldig myra skulle dö också! Vad kommer han fru att säga? Hur långt kommer hans psyke att dras? Är han redan galen?

En vecka går och båda männen döms till livstids halshuggning för det brutala mordet på myran. Det finns inte längre några banansaker i mannen, som hatar bananers, rum. Hans fru flydde för att hålla barnet borta från sin far. Den klumpiga mannen har inte längre någon fru. En klumpig man var en grej, men en klumpig mördare var för mycket. Nu finns det inte nån lycklig man som väntar på faderskap, inte heller någon lycklig man som ser fram emot lukten av ett nytt hem att dela med sin älskade. Bananförsäljaren fick aldrig sälja sina bananer till sin stamkund som lovade att komma tillbaks. Cyklarna vid cykeluthyrningen fick stå och rosta en hel natt istället för att användas till en romantisk tur. Denna värld förlorade just nu två lyckliga män, och en oskyldig myra. Men det är så livet är. En vanlig dag i augusti, en liten stad, en mans beundran och lathet, en annan mans omtänksamhet och klumpighet, och en myras otur kan förändra allt. Tiden kräver ännu ett offer och den som tiden väljer går straffad. Det går aldrig att börja om, det går aldrig att försöka igen och det går aldrig att be om en andra chans. Och i slutändan finns det ingen chans att vinna, tiden segrar alltid.

Författare:

Publicerat

Dela: