Att hitta sig själv

En novell/historia om hur det kan vara i högstadiet idag.
Skrivaren är också 14.

Kapitel 1.
Flickan grävde med skorna i gruset vid vägkanten. Regnet öste ner från himlen, droppade från hennes hår och rann ner i ansiktet. Sminket smetades ut, håret kletade sig platt vid huvudet. Hon vill vända och gå hem igen, dra ner rullgardinerna och gömma sig i sängen resten av dagen. Fick en fjortonåring lov att tänka så?
På bilvägen susade mopeder förbi, några tutade, skrattade och tjejerna svängde med sitt långa, blonda hår och smackade med läpparna. När de bara var några kilometer från skolan trycket de ner hjälmarna över huvudet och tystnade.
Hon ville spotta efter dom, skrika hur patetiska de var.
"Tessan?" En hand lades på hennes axel. Hon ryckte till av den irriterat välbekanta rösten och lyfte på huvudet.
Marie Hansson, skolsköterskan lyfte sitt paraply. "Gå under här så slipper du bli blöt," föreslog hon och log försiktigt.
Jo det skulle allt vara snyggt, tänkte Tessan. Att komma ledd till skolan som en barnunge.
Hon avfyrade ett besvärat leende, drog sig försiktigt undan. Hon hade bestämt sig.
Jag har ont i huvudet, tror jag kommer få migrän. Måste nog gå hem nu, orkar inte skolan idag."
Skolsköterskans högblick syndade hennes ansikte, letade efter tecken på illamående.
Rodnaden steg som en upphettad termometer.
"Skolan ligger ju bara några minuter bort Tessan. Vad sägs om att komma in till mig och vila lite innan första lektionen börjar?"
Tessan skakade avfärdande på huvudet och drog jackan tätare kring kroppen. "Vila hjälper inte, jag går nu." Hon vände på klacken och var nära på att springa in i en äldre man som muttrade förargat och hötte med portföljen.
"Märks att det börjar bli höst," hade hennes mamma klagat när hon tidigt i morse rusade runt i hallen i jakt på de försvunna bilnycklarna. "Jag blir så trött och okoncentrerad, glömmer allt nu för tiden."
Eller så är det för att du håller på att bli gammal, hade Tessan tänkt. Gammal och glömsk.
Hon slängde av sig skorna så fort hon kom innanför hallen. Skyndade sig in i badrummet och hämtade en handduk att torka håret med. När hon väl sjunkit ner i soffan, insvept i filtar och en rykande kopp choklad framför sig började ångesten komma.
Ännu en gång hade hon fegat ur. Ännu en dag bortkastad. Hon gnuggade händerna i ögonen så att det blev svart en lång stund efter hon slutat.
Första gången det hade hänt hade hon blivit rädd,skräckslagen. Hon hade varit hos sin farmor, ensam medans hon hade varit ute och handlat.
Hon hade mått illa av ångest, låg och vred sig på golvet. Satte händerna för ögonen, räknade, ett, två, tre, fyra. Tryckte händerna lite hårdare, tänkte att hon kanske skulle trycka in ögonen. När hon öppnade ögonen var det bäcksvart i flera minuter.
Det hade blivit något ångestdämpande. Vissa skadade sig, andra grät.
Hon hade provat både och. Det som hade kvarstått var fula ärr och skam inför tårarna.
För Tessan var det en svaghet att gråta.

Minuterna gick, hon insåg inte att hon hade somnat förrän hon gick ut i köket och kollade på klockan, flera timmar senare. Nu satt dom andra i skolan, åt lunch. De populära hade väl samlats vid trädet bakom gymnastiksalen för att röka som vanligt, regnet hade trots allt upphört.
Hon tog med den halvdruckna muggen till sitt rum och sjönk ner i stolen framför datorn. Hennes rum var ett typiskt tjejrum. Stökigt, golvet fult med kläder, rosa tapet, spets gardiner. En dator, en obäddad säng och en keyboard i ena hörnet.
Hon hade tagit lektioner ett bra tag nu, älskade att spela piano. Något underbarn kunde man dock inte säga att hon var, och drömmen som framgångsrik pianist hade hon gett upp för längesen.
Vad hon ville jobba med i framtiden hade hon ingen aning om. Jag vill inte ha en framtid, tänkte hon ibland.
Tessan loggade in på den vanliga chatten, registrerad som Tjej14. Det räckte med ett "hej" i chattrummet och hennes privata box blev överfylld med meddelande. De flesta lydde "hej gumman, hur mår du?" Snabbt följt av "är du en lydig flicka?"
Vissa var rätt på med vad dom ville. "Har du msn, vill du cama?" Att bli erbjuden sexuella tjänster var vardagsmat. Oftast av ensamma män i äldre medelåldern. Hon tänkte ofta på dom. Att tjäna pengar skulle inte sitta fel. Då skulle hon kunna köpa just den populära jackan som alla trånade efter. Men lika fort tankarna kommit, slog hon bort dom igen och återvände till att vara mammas lilla flicka.
Chatten hjälpte henne att känna sig mindre ensam.
Plötsligt gav telefonen till en gäll signal ute i hallen.
Hon stängde ner chatten och skyndade sig att svara. Det gick inte att undvika. Stolen knakade i protest.

"Tessan? Det är mamma, skolsköterskan ringde. Hon sade att hon mött dig på skolvägen i morse, och att du gick hem. Varför gjorde du så? Vi hade ju kommit överränns om att du skulle försöka gå till skolan även om du är trött."
Tessan tänkte febrilt. Sen drog hon samma lögn som tidigare. "Jag hade migrän, var tvungen att vända. Ville inte spy ner hela klassrummet heller. Men jag mår bra nu, det är ingen fara."
Det blev tyst i luren, hon hörde sin mamma dra ett djupt andetag. "Då tycker jag att du går direkt till skolan och deltar i de två sista lektionerna. Du har skolplikt unga dam."
Hon förbannade sin egen dumhet. Men ibland hade mamma kommit hemfarande från jobbet för att försäkra sig om att Tessan faktiskt var sjuk på riktigt, och inte låtsades. Det ville hon helst undvika. Fast hon försäkrade att hon mådde bättre, blev det lika illa, om inte värre. Det hade inte varit ett förslag utan en order. Sedan mjuknade mammas röst en aning och hon sa. "Vi får prata ikväll gumman, du vet att du kan berätta för mig om något är fel. Jag har också varit tonåring en gång i tiden vet du, jag vet att det kan vara jobbigt."
Tessans röst viskade. "Blev det bättre sen då?"
"Jo det blev det, nu har jag ju min underbara familj."
Tack mamma, tack för att du ljuger för att få mig att må bättre.

FORSÄTTNING FÖLJER..........
kritik uppskattas

Skriven av: Johannaa