Publicerat
Kategori: Novell

Att rädda liv (en fågelsång)

Jag springer. Andas snabbt. Jag försöker koncentrera mig på vad jag måste göra. Jag ser inget av det runt omkring mig, varken skogen eller vägen jag springer på. Gruset knastrar under mina fötter, men jag hör det inte.

Plötsligt försvinner marken och foten viker sig. Jag hör mig själv skrika och känner kroppen träffa marken. Mina händer sträcker sig efter foten som bankar. Försiktigt rör jag den, den är inte bruten. Sakta rester jag mig upp och tar några prövande steg. Jag kollar ner på gropen som orsakade mitt fall. Så många gånger förr har jag gått på den här vägen och aldrig förr har jag snubblat i den gropen. På marken jämte finns blod. Jag stryker med handen över ena armbågen, jag får blod på fingrarna. Blodet påminner mig om det som hände nyss och med stapplande steg fortsätter jag hemåt så gott det går. Varje steg känns som knivar rakt i benen, men rädslan för vad som händer om jag inte skyndar mig är starkare än smärtan. När jag kommer ut ur skogen och ser det välbekanta röda huset med dess vita staket, får jag nya krafter och kämpar mig hem.

Dörren är öppen och mamma står i hallen. Innan jag kommer in skriker jag åt henne:
- Mamma, ring ambulansen!
- Du blöder ju, utbrister mamma när hon får syn på mig.
- Ring ambulansen, skriker jag igen. Marie är skadad.
Jag har gått in i hallen. Mamma går fram till mig och stryker mig över kinden. Jag har fått ett litet jack där också som jag inte upptäckt ännu, men nu kan jag inte bry mig om det. Inte när Maire ligger på stranden, skadad. I paniken slår jag bort mammas hand och kastar mig mot telefonen.
- Ge mig den, säger mamma. Jag ringer
Jag ger telefonen till mamma och vänder mig om för att gå tillbaka till stranden. Jag hör mamma säga att det har hänt en olycka och sen hör jag inte mer för jag går ut. Samtidigt kommer pappa in genom grinden efter en hundpromenad. Jag som lugnade mig något när jag hörde mamma prata i telefonen, får tillbaka känslan av att inte veta vad jag ska göra.
- Pappa! Marie är skadad, skriker jag med samma upprörda röst som innan.
Han förstår att hon är på stranden och han släpper inte ens in hunden innan han börjar springa mot skogen. Hunden hoppar glatt efter, utan att förstå allvaret. Återigen lugnar jag ner mig lite, när jag ser honom springa mot skogen. Jag försöker samla tankarna.

Är det kanske bättre att jag stannar här? Nu när pappa redan är på väg dit. Men jag behövs kanske där nere, när ambulansen kommer? Kanske borde jag ta med mig något dit? Vatten eller en filt? Eller något annat? Jag vet inte.

Tankarna blir för många och jag vet verken ut eller in nu igen. Jag känner hur paniken sakta kommer tillbaka.
- Malin, hör jag mammas röst säga bakom mig.
- Vad ska jag göra, mamma? Frågar jag och vänder mig mot henne.
- Kom, så går vi.

Jag haltar mig framåt, stödjande på mammas axel. Under tiden vi går, lugnar jag ner mig ännu en gång. När vi kommer till gropen jag ramlade i stannar jag ett ögonblick. Jag kan nästan se mig själv falla. Jag stryker mig över kinden och känner att blodet har torkat. Jag bryr mig inte. Det enda som är viktigt är att Marie blir bra. Den här gången ser jag alla träden, som står där med ståtliga kronor och så fulla av liv. Varje sten på vägen syns och jag hör en fågel som kvittrar i en trädtopp.

Äntligen hör jag ambulansens sirener. Mamma och jag ställer oss på kanten av vägen. Mamma håller om mig och när ambulansen kör förbi släpper chocken. Sakta rinner den första tåren ner för min kind och fågelsången fyller hela min kropp. Aldrig förut har fågelsång varit så vacker.




Skriven av: Betty

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren