Att våga ta steget

Vi skulle en gång i skolan skriva nåt på temat ”Att våga ta steget”. En dikt eller en novell. Det kan gälla så mycket. För många gällde det då kärlek. Att bli tillsammans med nån. Men, på nåt sätt känns det inte som det är samma sak de menade som det jag menar om jag nu skulle skriva nåt på det ämnet. Då ville tjejerna mer ha en pojkvän på det sättet som så många tonåringar vill. Det är inte samma sak längre. Det är nåt djupare jag är ute efter. Nåt djupare, vilket också på ett sätt gör det läskigare. Läskigare för risken att verkligen bli sårad blir så mycket allvarligare och likaså risken för att han ska bli sårad. Risken för att göra bort sig kanske. Nu vill inte längre heller de andra bara ha nån för ett par månader, utan nu vill man ha nån. På riktigt. Nån att dela allt med, inte bara sin tid, utan sitt jag. Nån att öppna sig för.
Men tänk om han inte är rätt då! Vad gör man då? Då gör man slut? Men jag vill ju inte göra slut med någon, för även om jag skulle känna att han inte är den rätta så nog skulle jag tycka om honom. Jag skulle bry mig, skulle inte vilja såra, skulle vilja ha kvar vid min sida som vän. Ja, för jag skulle ändå tycka om honom, annars skulle jag aldrig bli tillsammans med honom. Men kanske är han ändå inte helt rätt. Vad gör man då? Av vilken anledning gör man slut och hur skulle man hantera den situationen? Nej, det är lite av en mardrömssituation för mig. Det är där skon klämmer även om jag heller inte vill visa upp en pojkvän för vänner och föräldrar och sen efter nån månad stå där själv igen. Det är det där med att såra som står högst. Fast ibland undrar jag om jag inte sårar mer just därför. Pojke möter flicka och flicka möter pojke och samtycke uppstår men hon vill bara va vän säger hon. Kan lätt bli en konstig sits. Han kanske inte vill bara va vän, medans hon inte förstår varför det är så svårt att bara va vän om man tycker om varandra. Det är ju så hon är van att hantera det när hon tycker om nån! Att va vän. Att få ha honom där vid sin sida på nåt lite mer riskfritt sätt. Fast kanske var det inte så riskfritt för kanske sårade även det och han försvann och kvar står flicka och undrar vart pojke, som hon tyckte så mycket om, tog vägen. Vilken miss!

Skriven av: Annah